Browsing the archives for the Sverige tag

Ska Löfvén klä upp den avlövade Socialdemokratin?

No Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Stefan Löfvén, ett namn på så många läppar denna dag.

Det började igår, då jag var helt frånvarande från nätet pga arbetsresa, och jag måste säga att jag hade svårt att verkligen tro det.  Inte för att jag tycker att han är en person som stöter bort mig. Inte för att jag inte tycker han verkar kompetent. Inte heller för att min bloggkollega Tokmoderaten drar paralleller med den Saab-älskande ryssen Vladimir Antonov och undrar vad som finns under ytan. Ulv eller får.

Nej, jag tycker i grunden bra om (tänk att ni får läsa det från en moderatfärgad person!) herr Löfvén, jag tycker att han har uttryckt många bra sidor och åsikter genom åren, precis som hans företrädare Göran Johnsson f.ö. De vurmar båda för Sveriges välfärd, för ett bra näringsliv och en bra industri (så långt det nu kommer att finnas industri kvar i vårt land). Hans turer i  Saab-ärendet finner jag ingen anledning att kommentera just här, det har skrivits nog om Saab ändå.

Nej, det är mer processen, den så omtalade, jag funderar kring. Läser man bloggkollegor på (S)-sidan, finns både försiktigt positiva tankar, som negativa och avvaktande.

Jag kan väl själv, låt vara att jag då inte tillhör de insatta och nära bekanta med det f.d. statsbärande partiets innersta krets, undra lite hur man egentligen tänkt i sina ageranden. Det har inte gått mer än fem dagar sedan Håkan Juholt lämnade scenen i Flanaden i Oskarshamn, och redan har man, en dag för tidigt, läckt ut och offentliggjort det förslag  som  det socialdemokratiska verkställande utskottet tänker presentera för partistyrelsen under morgondagen. I mina öron och ögon verkar det inte riktigt vara så som många önskat sig att man skulle vaska fram nästa ledare för det största riksdagspartiet. Det parti som just nu är nere på aldrig tidigare sedda nivåer i opinionsundersökningar, och som inte verkar ha vare sig kompass, självförtroende eller självsäkerhet. Samtidigt ser man överallt att det förväntas bli som förut, att (S) ska återta den position man alltid haft i modern tid, innan Alliansregeringen tog över 2006.

Det kan gå, ingenting är omöjligt som min kollega Kent i Örebro skriver, läs nedan. Det kan också gå fel, och med tanke på hur virrigt det i gemene mans ögon just nu ter sig, och vilket förtroende ”Svensson” verkar ha för partiet just nu, är inget givet. Oavsett hur kompetent Stefan Löfvén kan komma att visa sig, finns det all anledning att avvakta med bokslut över framtida svensk politik. Som Johan Westerholm skrev igår,

”Alla politiska partier bygger på att vi kan enas om att vi har några ideal och idéer som vi var och en kan känna igen oss i och en personligt kopplad vilja att förverkliga dessa.”

Ord som inte blir mindre sanna i framtiden, oavsett s.k. sida vi anser oss stå på.


Media; DN, DN2SvD, SvD2, HD, Skånskan, Skånskan2, GP, GP2, Expressen, AB, VLT, SvT, SvT2, SvT3, SR,

Bloggar; Anybody’s place

Alliansen, Kent P., Mikael Andersson, Thomas Böhlmark, Norah4you, Tokmoderaten igen, Den hälsosamme ekonomisten,

Dick Erixon,

Socialdemokrater, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Malmö, Sven-Erland Västros, Peter Andersson, Lena Sommestad, Martin Moberg, Leine Johansson,

Vänster, Jinge,

Gamla tider kommer aldrig igen…

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Efter en lång dag av olika måsten, med snöskottning som grädde på moset, sitter jag vid tangenterna för att försöka samla några tankar kring det skådespel som utspelats de senaste dagarna/veckorna. För något annat ord kan jag inte komma just nu -skådespel-. Wikipedia definerar det som att det

”är en typ av scenkonst, som syftar till att agera, berätta, framställa eller förevisa historier, idéer eller känslor inför en publik. Detta sker vanligtvis genom dialog, det vill säga tal och gester mellan olika rollfigurer, spelade, eller agerade av skådespelare.”

Det är bara att välja vilket av de olika substantiven man tycker är bäst, och förmodligen får vi inte ens samma svar beroende på vilka ”skådespelare” vi frågar. Dra era egna slutsatser.

Jag läste imorse Göran Erikssons i stora drag utmärkta krönika i SvD angående det på politiska landskapet i Sverige, och mer specifikt om Socialdemokraternas landskap. Det skrivs spaltmeter  om detta i bloggar och media, och jag var själv inne på detta redan i september, så jag blir tvungen att bryta ner det jag vill resonera kring i flera ”kapitel”, inte minst pga den sena timmen.

Jag plockar ut en mening ur krönikan;

”Men historierna ger bilden av att den lite bedagade skönheten SAP lät sig bedras av en sol-och-vårare med stilig mustasch och välsmort munläder. Nu är han är borta, och allt ska bli som det var förut.”

Historier, fabler, gissningar och vad mer har det inte funnits under de tio månader som herr Juholt har valsat runt i pressen? Vad som är sant eller falskt, är helt omöjligt att veta, t.o.m. för en väl insatt person, oavsett på vilket sätt den personen är insatt. Egentligen är det inte ens intressant, jag har påtalat det i ett av mina inlägg i höstas, och därför lämnar jag det därhän.

Det som i mitt tycke är intressant nu, det är hur tänker sig olika parter i den svenska demokratin hantera detta läge, för det är  -hör och häpna-  inte enbart Socialdemokratins dilemma. Det är även övriga partiers bekymmer, och jag tror också att media bör tänka till ”lite”. Det senare bryr jag mig inte om i denna postning.

Håkan Juholt är inte den ende som är skuld till var (S) befinner sig, det är att tillmäta en person alltför stor betydelse, vårt snuttefierade samhälle till trots. Nej, de som inte vill inse att det är djupare utmaning (märk mitt ord…) än så, befinner sig på s.k. strutsnivå. Väljare är, trots allt, inte dumma. Alla går inte på allt som skrivs, och man har också ett minne, om än kort i en del sammanhang.

Även Alliansregeringen har all anledning att se sig an utmaningen, inte i att vinna regeringsmakten som man har, utan att förtjäna den i form av återval. Flera med mig upprepar att det faktiskt krävs en mer aktiv hållning, alliansen måste leva och vara synlig, inte bara för dem som bevakar samhället och politiker. Gemene man måste nås av resonerande budskap, känna delaktighet. Där skiljer det inte på om man har regeringsmakten eller om man vill ha den. Det som skiljer, är att den ena parten faktiskt har verktygen för att göra saker, den andra kämpar för att skaffa sig dessa verktyg.

Till detta kommer jag alltså att återkomma, under tiden kan ni lämpligtvis läsa olika bloggar och tidningar som jag citerar nedan.

Press; SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Expressen, Expr 2, Sydöstran, HD, HD2, HD3, GP, GP2,

Bloggar; Kent, Kjellberg, Rolf Erikson, Peter Högberg, Thomas B., Tokmoderaten, Zac, Erik L., Peter Soilander, Mikael Andersson, Johan Westerholm, Anybody’s Place, Den hälsosamme ekonomisten (intressant vinkling), Peter Andersson, Maria Hagbom,

How long….hur länge?

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

…ja hur länge ska vi behöva beskåda detta spel, eller vad det nu är? Ett spel som är en parodi på det som många människor slåss med sina liv för att uppnå. Demokrati.

Det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter i tidningar, på hemsidor, det twittras så att nätet brakar ihop. Vad är det som händer? Vad är det vi ser? En bloggkollega skrev lite skämtsamt om att herr Juholt hade varit en bättre kapten än italienaren på Costa Concordia, för att han aldrig lämnar skutan…jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag faktiskt inte tror att det bara beror på partiordföranden.

\”How Long\”, Eagles

Lysna lite på textrundorna, det finns både det ena och andra som kan passas in i natt. Är det som Mary X Jensen och Peter Högberg diskuterade på Twitter, en stor och redig fint från S-ledarens sida? Eller är det allvar, som det uttrycks i vissa artiklar? En ganska rolig kommentar gjorde  Peter Johansson, alia(s) Röda Berget;

”En sak är säker, de journalister som groggat till ikväll får hitta chaufförer imorgon.”

Vad vi ser är en sakta men säker erosion av förtroende, respekt och empati. Oavsett orsak(er), oavsett vad man tycker om Håkan Juholt eller inte, så anser jag att det som ackumulerats bara blir sämre och sämre. För landet. För Socialdemokraterna. För demokratin och för regeringen. Vårt land behöver en fungerande opposition, som vitaliserar regeringen, ger den mothugg och tuggmotstånd. Hur mycket Miljöpartiet än önskar, och faktiskt tar för sig, så räcker inte det partiet som opposition i Sverige.

Nej, innan jag önskar god natt, önskar jag att med frågan ”How Long”, att detta tillstånd tar sitt slut nu, helst imorgon kl. 15 i Oskarshamn. Oavsett vad som sägs eller bestäms. Nu ska jag ”rocka mig själv till sömns”.

SvT, Expressen, Expr.2, SR, HD,

Bloggar; Mina Moderata Karameller, Peter Högberg, Johan Westerholm, Tokmoderaten, Kent P., Maria Hagbom, Erik Laakso, Thomas Böhlmark

Avdelningen fullständigt värdelösa undersökningar-eller hur €uron kostar pengar även för det offentliga Sverige

No Comments
Demokrati, Ekonomi, Europa, samhälle

Så kom den då…undersökningen som jag hörde om i morse på radion, och ”som skulle bli så intressant att läsa”…enligt programledaren.

SCBs opinionsundersökning om svenskarnas stöd för €uron...vad kunde svaret bli ? Jag kunde svarat i sömnen, eller räknat ut det med lilltån. Allvarligt

talat, har vi råd med att slösa skattepengar på så fullständigt onödiga undersökningar? Jag tänker inte rabbla ett antal argument för eller emot undersökningen, utan nöjer mig med att påminna om hur man ofta ifrågasätter opinionsundersökningarna för väljarstödet till riksdagspartierna, samt att citera ansvarige för undersökningen på SCB,

”Johan Eklund påminner om att det inte var länge sedan en majoritet av svenskarna var för euron.

– I november 2009, för bara två år sedan alltså, var 44 procent av svenskarna för euron. 42 procent var då mot.”

Nej, skärpning! Jag skrev om EU i ett annat perspektiv i söndags. EU är så mycket mer än EMU, och vi är inte aktuella för medlemsskap i Euron nu ändå. Detta trots att de flesta grannar gärna vill gå med, och det inkluderar även de två som finns med på bollen på bilden. (Ukraina är ju inte aktuellt av försklarliga skäl, men väl Polen) Man behöver faktiskt inte sparka på dem för det, respekt kan även vi visa!

DN, DN2SvD, Skånska Dagbl., HD.

Kina…Volvo…”jag rullar”…

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, världen

Vi har ännu så änge två bilmärken i Sverige, eller möjligen ett och ett halvt pga produktionsstoppet i Trollhättan, men frågan är hur länge till… Det stora landet i öst satsar nu hårt för att erövra framtiden i västvärlden…

Det är ofta man ser nye chefen, tillsatt av kinesiska ägare, Stephen Jacoby leende på bilder från olika sammanhang, inte minst Frankfurtsalongen, varifrån jag dock inte hittar dokumentation.

Tyvärr tror jag att vi är på väg att tappa även Volvo till öster, blir något kvar på sikt, är det ”satellittillverkning” av logistiska skäl, och möjligen lite för att kunna säga att man är svensk. I övrigt gör jag mig inga illusioner….

Expressen, Expr 2, Expr 3, SvD, Svd2DN, DN2, DN 3,

Svenska Aeroplan AktieBolaget….

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, företagande

igen…

Idag säger kinesrena att avtalet gäller, det som Victor Muller sade upp i helgen. Den ena (Youngman) säger si och den andra (PangDa) säger så. Det har funnits skriverier om ”skambud”, och att kineserna inte skule försöka med det, vore ju rätt otroligt.

Vad vi vanliga dödliga ska tro eller hoppas på, har jag ingen aning om längre. Som SAAB-optimist, har jag länge försökt se någon form av ljus, och det har många andra också gjort.

Till och med Guy Lofalk, rekonstruktören, låter optimistisk i en intervju med SvD, mer än han låtit så på länge. Är det sanning, vem vet, men jag har egentligen ingen anledning att misstro honom, bara för att falla in i den allmänna klagosången, med pessimistisk slagsida.

Vad som är eller blir sant, får vi vänta och se om. För de anställdas skull och för märkets skull hoppas jag Lofalks ord gäller…

–Det är en tuff situation, de jobbar med en affärsplan på Saab men det krävs mycket pengar. Saab har leverantörsskulder på runt 2 miljarder kronor. Det är också många parter som ska godkänna på kort tid.

Ångrar du att du hoppade på?

–Jag ångrar inte att jag försökt rädda ett väldigt fint bolag.

Norah4you

Vem säger vad, och hur vet man vad som är sant…?…

5 Comments
Demokrati, Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Just nu andas en viss desperation över media, (S)-partiet och diskussionerna i bloggo(s)fären. Jag har full förståelse för det, men jag tycker att man nu börjar höja tonläget lite väl mycket…”historieförfalskning”…

Med all respekt för att man vill återta initiativet till varje pris, och därutöver förta stämningen av en lyckad M-partistämma överlag, tycker jag faktiskt man ska vakta sina ord lite grand. Det blir lätt patetiskt i det läge man befinner sig i hos det /forna/ (s)tora partiet.

Nej, jag håller inte med om allt som sades och skrevs i Örebro, och till det lär jag återkomma. Jag återhämtade mig från en envis influensa och orkade helt enkelt inte bevaka den genom bloggen när det begav sig. Inte heller speglades stämman särskilt väl i media, vilket flera (S)-bloggare förnöjsamt noterade. Man drunknade i Libyen vilket Tokmoderaten påpekade. Ännu värre hade FP-landsmötet det förra helgen, fullständigt massakrerat av mediedrevet mot Juholt, då inte lika roligt för (S).

Idag har det sipprat ut att (S) gärna mörkar vidare med sina ledamöters förehavanden när det gäller övernattningslägenheter m.m. Deras gruppledare Carina Moberg undslapp sig några inte så väl valda repliker, om vi ska se till s.k. transparens och offentlighet som man från Socialdemokraternas sida ofta förespråkar när det gäller Alliansen. Jag citerar Journalisten, (se även nedan)

Reportern: ”Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?

Carina Moberg: ”Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack.”

R&Ds chefredaktör Mattias Croneborg reagerar starkt på Carina Mobergs påtryckningar mot en av tidningens reportrar.

- Jag blir väldigt förvånad i synnerhet eftersom hon sitter i Riksdagsstyrelsen. Vi på tidningen pratar med politiker dagligen. Spelreglerna om vad som gäller är tydliga. Jag har varit chefredaktör i två år och jag har aldrig tidigare varit med om något som har varit i närheten av sådana här påtryckningar, säger Mattias Croneborg.

Då kan vi ju samtidigt notera att vare sig FP eller M är ointresserade av att se över regler och riktlinjer, och vill utreda detta.

Man kan ha synpunkter på hur media och journalister jobbar, jag har det själv nu som då, men jag tror inte att det är särskilt smart att i nutid agera så som Carina Moberg gör. Sedan kan man i ren desperation försöka belysa dåtid och sätta fokus på vad som hände för snart 100 år sedan i försök att ta bort fokus…

Journalisten, Riksdag & Departement,

Bloggar, Johan Hedin levererar sin vinkling, Thomas B, Mattias L, Tokmoderaten har sina, liksom Dennis i Oxelösund, Maria Hagbom,

Om historien…Hagwall (tack!)  DN, DN2,

(S)verige i motvind…del 1.

3 Comments
Demokrati, Sverige, samhälle

Nej, jag tänker fortfarande inte skriva mer om Håkan Juholt. Jag har tappat lusten och ser inte nyttan med det. Däremot berörs han ju av mina resonemang eftersom han fått fortsatt förtroende från sina egna, beslutande.

Hur kunde det bli så här? Ja, det tar nog mer än en bloggpost att reda ut, men jag börjar med något.

lånad av Henning Lindahl dec.2009

Jag blir klart bekymrad när jag hör och läser sådant som Sveriges Radio (länk nedan) och Ekot har inhämtat. Det visar nämligen att det som jag själv och många fler med mig går omkring och känner på olika sätt, slutligen börjar nästla sig in i hjärnbalken hos människor.

Varför tappar vi förtroendet för vår sjukförsäkring? Det finns säkert ett stort antal händelser och erfarenheter som kan förklara det, men jag tror den förskjutning som skett det senaste decenniet, är en erosion som uppkommit genom att människor sett och läst

(ibland sant, ibland mindre sant -mediefokus tål också diskuteras, det är jag den förste att argumentera för)

om otaliga missförhållanden, fusk och inte minst det faktum att den generellt sett ofta inte räcker till när man verkligen blir sjuk. Jag var själv sjukskriven i början av 00-talet, det var ingen ”Lisa”, och då hade vi ändå Socialdemokratisk regering…om någon nu hade förberett det svaret.

Företagen har fått ta över en större del av ansvaret, och det drabbar då mest småföretagarna. Dessa har, som man lätt kan inse, ett mindre s.k. kassaflöde att låta omkostnaderna drunkna i. Barnledighet, som av de flesta ses som en självklarhet i vårt land, kostar småföretagare ofantliga summor om de vill behålla personalen. Om man har anställt, brukar oftast syftet i ett småföretag vara att behålla den personalen – till skillnad mot viss annan större verksamhet, men det är inte ämnet för kvällen.

Jag tror, och hoppas att viljan också finns tvärpolitiskt, att vi måste lyfta blicken lite högre än att stirra sig blind på partifärger och syndabockar. Vi kan inte ha ett system som människor inte tilltror, för just då får vi risken att vi får en större klyfta i samhället som inte minst (S) (för att inte prata om (V)…) basunerar ut jämt och ständigt.

Helt rättvis kommer aldrig en försäkring kunna bli, inte så länge vi inte återgår till något slags planekonomiskt samhälle som i sann Orwell-anda kontrollerar allt och alla. Tyvärr finns även där en elit som ju har tillskansat sig bättre vilkor än andra.

Nej, jag tror att vi måste se till att

  • göra försäkringen mer lättbegriplig; redovisa ungefär som jobbskatteavdraget och andra skatter på skattsedeln vad och hur mycket vi betalar in till sjukförsäkringssystemet. Andra försäkringar klarar ju att reda ut det, varför inte socialförsäkringen?
  • människor är inte dumma. Att gömma sjukförsäkringen i ett stort svart hål, ger bara samma intryck som man kan anklaga både Tyskland, Frankrike och sydeuropeiska länder inom vissa andra områden.
  • jag hade erfarenhet av det då jag praktiserade i Tyskland som student, fick då ett klart och tydligt specificerat lönebesked, med möjliga tillval utöver det som lagen sade att man var tvungen att betala. Fungerade alldeles utmärkt. (och nej, det hjälper inte med att dumförklara fenomenet med att ”då kommer inte människor att välja mer än nödvändigt”, för det stämmer inte. Inte om man omfördelar så att man har möjligheten göra sådana val själv. Jag minns att man t.o.m kunde få viss hjälp och diskussion med företagets personalavdelning om man ville. (och då pratar vi 1980-tal…)

Ett stort problem anser jag, och Tokmoderaten för ett mer Juholt-kopplat resonemang nedan, -ett mycket bra sådant- är att så få inom ”rörel(s)en” vill inse att tiderna förändras.

Det i sig behöver inte betyda att man måste riva ett helt system, men om man vägrar se att bruket i muren börjar vittra…då får man snart de frostsprängningar som t.ex. Berlinmuren råkade ut för. Detta gäller, -och läs nu mina ord- det största regeringspartiet också, dvs. mitt eget parti vid namn Moderaterna.

Kent tar upp det, och jag kommer också att diskutera det längre fram, annars blir det här redan för långa inlägget, ännu längre. Ett parti som vägra inse att tider förändras, kan ganska snabbt hamna i det som själve statsministern sade för några år sedan

”våga förändras och förnyas, eller dö”

Det gäller fortfarande. Väljarna är bevisligen inte dumma, även om Göran Greider sin vana trogen, i Agenda och i klippet från DN nedan, åter står och mässar om ”vem som tänker rätt”… tragikomiskt…

Ett litet Juholt-citat kan jag inte undanhålla mig…imorse stod han i rutan, på väg på sin Juholt-gata, och sade ”man blir stark genom att genom att arbeta i motvind, jag har lärt mig mycket förra veckan…”

Media; DN, SR, SvD, DN2, HD, GP, Sundsvalls Tidning, VK.se, Östersundsposten, Länstidningen Jämtland,

Bloggar som berör ämnet förändring, omvandling;

borgerliga; Kent, Tokmoderaten, MMK, Maria H., Thomas B.,

oppositionen;  Peter Andersson, Veronica Palm, Johanna Graf, Erik Laakso, Johan Westerholm,

Fredagsmys…pyttsan! ;-(

No Comments
Demokrati, Europa, Frankrike, Politik, samhälle, världen

Sitter här med något slags dekokt som jag blandat ihop på initiativ av flera vänner, IRL och Facebook-diton, för att kurera den attack av höstfeber jag lyckats ådra mig. Vi får se om det fungerar.

På TV snurrar det program som jag hört om till leda (jo, visst det är en bra sak, men lite väl överexploaterat kanske..), Världens Barn och galan med Pops & Co.

Nej, jag tänker inte skriva om Juholt, har redan förklarat varför redan igår. Sträcker mig till att låna ett citat från DNs ledare imorse

” Alla länder behöver en kompetent regering. Men alla behöver också en fungerande opposition. Ett demokratiskt samtal är nödvändigt för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning. Juholtdebatten dränker Socialdemokraternas möjlighet att göra sig gällande. Det är dags att gå till beslut. ”

För landets skull och oppositionens skull hoppas jag att det är rätt beslut det Verkställande Utskottet inom (S) fattat idag. Jag får erkänna att jag är starkt skeptisk. Tyvärr. Tiden och partiets ageranden får utvisa.

En annan ledare i DN gör mig lite bekymrad, så frankofil jag är. Den är skriven av Annika Ström Melin, en journalist jag rätt stor respekt för. Den pekar på det problem vi har med vänsterpartierna som predikar populism. Arnaud Montebourg (S), ett för mig okänt namn, är tydligen en sådan. Hon skriver

”Montebourg fick 17 procent av rösterna i första omgången av Socialisternas primärval, men hamnade efter François Hollande och Martine Aubry. Därför får han inte vara med i andra omgången, då valet avgörs.

Men vem tänker han själv rösta på?”

Konkurrenterna heter Martine Aubry, dotter till förre EU-ledaren Jacques Delors som jag hyser stor respekt för. Den andre heter Francois Hollande, en för mig synnerligen blek person -om han inte ändrat sig- och tidigare gift med förra S-kandidaten Ségolène Royal som förlorade stort mot Sarkozy och nu även mot de nämnda provval(s)kandidaterna.

Det är det som kan strula till det om vänstern tvingas flirta ännu mer med protektionistiska krafter. Det är ju inte vad vi här i Norden vill ha. Inte Sarkozy heller, även om han fightas mot sådana krafter. Det vore ett öppet mål för honom skriver Ström Melin, och man kan ju säga att bildretoriken finns även i vårt Sverige just nu.

Det må vara hur det vill med det, något fredagsmys har nog inte herr Juholt i alla fall, oavsett framtid. Det har inte jag heller, men av helt andra orsaker…

Böhlmark

Om man tömts på lust att skriva om ….

3 Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier -de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,