Browsing the archives for the opinionsundersökning tag

Avdelningen fullständigt värdelösa undersökningar-eller hur €uron kostar pengar även för det offentliga Sverige

No Comments
Demokrati, Ekonomi, Europa, samhälle

Så kom den då…undersökningen som jag hörde om i morse på radion, och ”som skulle bli så intressant att läsa”…enligt programledaren.

SCBs opinionsundersökning om svenskarnas stöd för €uron...vad kunde svaret bli ? Jag kunde svarat i sömnen, eller räknat ut det med lilltån. Allvarligt

talat, har vi råd med att slösa skattepengar på så fullständigt onödiga undersökningar? Jag tänker inte rabbla ett antal argument för eller emot undersökningen, utan nöjer mig med att påminna om hur man ofta ifrågasätter opinionsundersökningarna för väljarstödet till riksdagspartierna, samt att citera ansvarige för undersökningen på SCB,

”Johan Eklund påminner om att det inte var länge sedan en majoritet av svenskarna var för euron.

– I november 2009, för bara två år sedan alltså, var 44 procent av svenskarna för euron. 42 procent var då mot.”

Nej, skärpning! Jag skrev om EU i ett annat perspektiv i söndags. EU är så mycket mer än EMU, och vi är inte aktuella för medlemsskap i Euron nu ändå. Detta trots att de flesta grannar gärna vill gå med, och det inkluderar även de två som finns med på bollen på bilden. (Ukraina är ju inte aktuellt av försklarliga skäl, men väl Polen) Man behöver faktiskt inte sparka på dem för det, respekt kan även vi visa!

DN, DN2SvD, Skånska Dagbl., HD.

Hemma igen efter en skön avkoppling i sommarfagra Sverige.

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Inte ens två dygn, men oj vilka intryck man kan skaffa sig i vårt vackra land på den tiden.

Det är intressant att fundera över sig själv, när man lämnar möjligheten att sätta sig framför datorn, vad skapar denna moderna värld för behov och drivkrafter. Visst, de flesta mobiltelefoner medger ju uppkoppling, vilket jag erlänner att jag inte kunde motstå, men jag läste ingen e-post åtminstone. Dessutom tog jag knappt del av nyheter, utom på hemvägen i bilen. Jag återkommer till turen, men känner mig manad att kommentera det bloggosfären nu ryckt upp som hett stoff, vad då kan man undra? Jo, den senaste opinionsundesökningen, denna gång från United Minds och Aftonbladet.

Vad säger då denna? Egentligen inget annat än det de senaste mätingarna också visat. Dvs. att Socialdemokraterna åter är största parti och att  Alliansen inte är säker ledare längre.  Lena Mellins kommentarer är väl inte så verklighetsfrånvända, men heller inget under av slutsatser. Att hon skulle tjäna Alliansen som Jinge och en del andra vill får det till, tycker jag bara visar brist på minne. Hur tjänade hon Alliansen under Almedalsveckan ifjol t.ex.? Att som Röda Berget gnälla över att Lena Mellin inte gör sällskap i ”Hallelujakören” från vis(s)a S-bloggare säger väl inte heller så mycket till saken.

Nej, jag kan förstå Jinges frustration över sitt eget partis (Vänsterpartiet) förehavanden, men att (S) är största parti är knappast Juholts eller dess egen förtjänst, utan att (M) tappat så mycket som 1,7%, och att (Mp) mer eller mindre tagit dessa röster liksom (KDs) tappade procent. Huruvida (Mp) skulle rida på Tysklands beslut om kärnkraften, anser jag heller inte vara befäst ännu. Det både (S) och (V) (och så klart de mindre borgerliga partierna) borde vara bekymrade över och göra något är att (SD) fortfarande är fjärde största parti på 7,8%, större än (FP) med sina 6,8%.

Som jag tidigare tagit upp här, och som t.ex. Kent P i Örebro ständigt återkommer till, är att det är valdagen som är avgörande för vem som får förtroendet att leda landet, och att det är politiken som man har förmåga att presentera för väljarna som rimligtvis slutligen avgör  det som väljarna vill ha. Därför är ett överskott av opinionsmätningar inte alltid av godo.

Det hindrar dock inte att jag skickar gratulationer till lyckliga socialdemokrater denna nationaldag, men ännu fler till Miljöpartiet som jag tror har alla möjligheter till vass oppositionspolitik om de vill, och skärper sig. Ingen resa mot maktens boningar är självklar, och det kommer att krävas mycket av (MP) också för att bevisa att man kan ta ansvar för Sverige som land.

SvD, DN, HD, GP, Barometern, Länstidningen i Jämtland,

Bloggar; vänster, Sebastian i Halmstad, Moberg,

Alliansen, Mikael (C) i Tingsryd, Böhlmark, Tokmoderaten,

Socialdemokratins begynnande härdsmälta?

4 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Det senaste dygnet har jag funderat på vad som händer med Socialdemokraterna, inte minst i bl.a. bloggosfären, när det gäller beteenden, förhoppningar, framtidstro. Jag förstår det faktiskt inte. Inte ännu i alla fall.

För att gå tillbaka till det s.k. historiska valet 2006, då Alliansen valdes och bildade den första majoritetsregeringen i Sverige på mycket länge. Vi var då några borgerliga valarbetare som resonerade lite kring framtiden. Det var något nytt som inträffat, en rejäl kursändring i Sveriges vardag. Detta insåg även Göran Persson, själv delaktig i läget som uppstått, och avgick på valnatten redan. De fle(s)ta trodde det skulle bli en parentes i svensk politisk historia, en borgerlig regering kan ju inte hålla ihop, och framförallt regera en hel mandatperiod. Budskapet hördes från vänsterkanten, både bland politiker och journalister. Även vissa borgerliga tidningar tvivlade. Det ingick ju liksom inte i den bilden av (S)verige som många ville se, och andra hade sina förutfattade meningar om.

Vad vi i vår lilla borgerliga grupp kom fram till, förutom att det kändes som att andas frisk luft måndagen efter valet, var att det avgörande för Sveriges framtid skulle bli om Alliansen skulle lyckas med att bli omvald. Inte bara ur ett borgerligt perspektiv. Jag behöver inte gå in på alla turer om opinions-undersökningar, finanskris osv., vi vet alla hur det gick. Det är som man brukar säga – historia.

Alliansen blev omvald, Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen för första gången  någonsin. Sverige fick ånyo en minoritetsregering, men en Alliansdito, och Socialdemokraterna gjorde ett av sina sämsta val någonsin. Det blev nytt partiledarskifte i (S).

Det som skett efter valet i september, alltså en period av ca nio månader, vittnar verkligen inte om någon graviditet och pånyttfödelse inom Socialdemokratin, hur mycket man än försöker påvisa det från partiets sida. Det är en salig blandning av gammalt och nytt, accepterat och inte accepterat, men framförallt en väldigt sluten organisation, som famlar efter färdriktning. Åtskilliga sakfrågor har drabbats av den sjukan. Då hjälper inga linjetal, hur retoriskt bra de än är. Vänsterpartiet går ännu mer av kräftgång, röd var färgen.

Vad är det då som pågår? Jag vet inte, och jag tänker inte recensera det i detta inlägg. Men, det är inte utan att det känns som ett slags inre härdsmälta inom rörelsen. Man saknar självförtroende, är stingslig och tar till väldigt underliga argument för sin sak. Detta verkar genomsyra en del av bloggosfären också, är det månne en följd av hur signalerna kommer, eller snarare inte kommer, uppifrån Partiet? Som sagt, jag vet inte. Vad jag vet är att det känns väldigt olustigt när vi, några i detta fall moderata bloggare, blir påhopppade av en ledande (S)-bloggare på helt osakliga grunder och utan vettig förvarning. Kortfattat (ni som vill läsa mer hittar till alla länkar och diskussioner i mitt förra inlägg här) verkar man vilja påstå att vi tycker det är helt i sin ordning att det sker dödsfall på arbetsplatser bara för att vi inte hittat till en Facebookgrupp som ska hålla en tyst minut i nästa vecka, just för arbetsplatsolyckor.

Jag tänker inte bemöta det mer, utan bara konstatera att jag är den förste att intyga att även vår regering mår bra av en fungerande opposition, som med sakliga argument synar Alliansen och kommer med alternativa förslag. Låt oss därför hoppas att (S) tar sig ur den fullständiga formsvacka vad gäller den biten, att bloggare och debattörer låter sin frustration över att Sverige inte ser ut som under den socialdemokratiska hegemonin längre vändas utåt, utan att ta till rena skamgrepp.

Som jag läser den politiska kartan just nu, ser jag Miljöpartiet som ett mer seriöst oppositionsparti, man må gilla eller inte gilla deras idéer, men öppenhet, skicklighet och framåtanda för egen räkning saknas inte.

Uppdatering 3 juni:

Egentligen ville jag inte redigera denna mer, men eftersom jag fick en kommentar från ”Essbeck” på det förra inlägget, hittade jag dagens ledare i Länstidningen uppe i Östersund av en slump. Intressant sammanträffande.

Sverigedemokraterna återvänder…hem?

3 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Dagen D är kommen för det f.d. stora (s)tatsbärande partiet…man har fått tag i Dagens Nyheters färska mätning gjord av Synnovate mellan 9 och 25 maj. Förändringarna sedan april ligger alla inom felmarginalen, men det är klart att det vill man från vänsterhåll inte bry sig om-fair enough-det har säkert hänt även i vårt läger att man stirrat sig blind på ett resultat som uppfyller en hög önskan inom ”rörelsen”.

Jag kan bara gratulera (S) till det gynnsamma siffrorna, men som Kent P. i Örebro påpekar, är att det gäller att vara bäst när det gäller, något som (m)itt eget parti varit osedvanligt dåligt på i flera val före 2006. Den som vill regera måste dels ha något att komma med i form av idéer, dels ha förmåga att mobilisera väljare på valdagen (och i förtidsröstningen). Det senare har vi exempel på i omvalen för två veckor sedan där (S) lyckades mycket bra i Kents hemstad.

Om vi då återvänder till dagens undersökning kan vi konstatera att det inte är särskilt stora rörelser. Jämfört med april har (S) gått upp med 2,4% till 33,0%, det är 0,3% mer än (M) som gått ner med 1,2% till 32,7%. Värt att notera är att båda partierna större än vid valet i september, vilket är mer uppseendeväckande för (M) historiskt sett.

De övriga partierna gör inga stora nyheter, (C) ligger strax över 4% minskar något till 4,7 och (KD) strax under, ökar till 3,8%. Alliansen totalt tappar endast 0,1%, eftersom (FP) tar tilllbaka 1,2%.

Suma summarum kan man undra om (S) plockar hem sina tappade röster till (SD) som tappar hela 2,0%, nästan en tredjedel av rösterna, och (V) som tappar 0,7% från 4,8 till 4,1%, den närheten till spärren talas det inte mycket om… Endast Jinge tar upp detta. (jämför med Sebastian nedan…) Vi kan dock konstatera att kräft(gångs)färgen består hos Ohlygänget. Minus 1,5% jämfört med valresultatet.

Miljöpartiet då? De har oförändrade siffror trots byte av språkrör under senare delen av mätperioden. Ligger en bit över valresultatet, +1,6%. Vi får se om de lyckas stå emot den Juholteffekt som vissa vill se konturerna av.

Som sagt; grattis till de po(s)itiva siffrorna, men låt inte ljuset blända er. Det krävs mycket för att leda ett land. Oavsett vilket parti som får förtroendet.

SvD, HD, GP,

Bloggar; Tokmoderaten, (S)ebastian som verkar ha svårt med matematiken, Krassman har rosa drömmar, Thomas Böhlmark resonerar. Av Johan Westerholms ”Mitt i Steget” ser man inget om detta…

Novus ger nytt (S)olljus över vårtrötta, opinionstörstande själar

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Idag presenteras en ny undersökning från Novus rörande opinionsläget i vårt rike. So what’s new? Inte så väldigt mycket, alla förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen, det är två saker som ”sticker ut”;

- Socialdemokraterna går upp på en nivå som är högre än valresultatet, första gången i Novus, man ökar med 1,6 % jämfört med mars till 32,1%.

- Moderaterna bryter den nedåtgående trenden från i vintras, och  ökar med 1,0%, vilket då innebär att man fortfarande är största parti.

Ett antal S-märkta bloggar -om inte jublar- skiner ikapp och drar ganska höga växlar på denna mätning. Jag missunnar ingen att vara glad, men det kan kännas lite märkligt att titta in på div. vänsterbloggar. Har det månne med Långfredagen att göra? Kulturen har satt sig, och man vill se ljuset i tunneln. Väl bekomme!

Vad man inte pratar om är att andelen osäkra väljare stadigt ökar, med två procent sedan mars t.ex., och nu är uppe på dryga 11%. Det är villebråd, dock inte vargar,  för alla partier. Samtidigt har Sverigedemokraterna minskat, och den potentialen vill man antagligen inte heller prata om?

Jag tycker det är bra om vi får ett mer normaliserat läge, med en opposition som finns och uttalar sig. Det gynnar Sverige och det driver på Alliansen. En av S-bloggarna, Sebastian Stenholm från Halmstad, har mycket rätt i följande;

”ingen regering blir omvald på att vara enbart en god förvaltare”

Läs gärna hans funderingar, men märk väl att jag inte skriver under på alla han(s) vinklar… :-) Däremot kan jag önska er, ystra S-kalvar, välkomna ut på grönbetet! Det är ni värda efter er golgata.

DN, SvD, Helsingborgs Dagblad,

Bloggar, Thomas Böhlmark, Peter Andersson, Kent P., Tokmoderaten

Söndag middag-en observation i stunden…

2 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Sifo har idag publicerat en ny opinionsundersökning i ett antal morgontidningar och många frågar sig om det finns en s.k. Juholt-effekt? I dagens värld ska allting gå så fort, så fort. Jag är tveksam till någon Juholt-effekt just nu, inte minst pga allt som pågår runt ”klotet” på olika ställen.

Om jag ska ge mig på att försöka analysera något av denna SIFO, kan jag börja med att konstatera att ingen förändring ligger utanför den statistiska felmarginalen, viktigt att komma ihåg. Det senare betyder heller inte att man ska låta bli att fundera över vad som händer, utifrån siffrorna. Jämfört med valresultatet ligger Alliansen 2,6 % under och de tre f.d. rödgröna allianspartierna 2,1% över detsamma. Försprånget för Alliansen har nu krympt ner till 1,1, %.

De enskilt två största förändringarna denna gång står (M) med – 2,5%  men trots det fortfarande största parti, och (MP) med + 1,5% för. Detta glädjer säkerligen en och annan vänsterväljare, men att Lars Ohly går ut i Expressen och flirtar med Håkan Juholt ter sig mest förlöjligande. Inte ens vänsterbloggare tycks uppskatta det. Visserligen går (V) fram dubbelt så mycket som (S), + 0,6%, men det är nog ingen trygg framgång för Ohly.

Värt att notera är även att inget alliansparti ligger under eller på 4%-spärren, närmast är (KD) med 4,5%, och då har man ändå gått fram.

Oavsett var man står politiskt, är det inte så svårt att konstatera att ”räkneverken är nollade” som det brukar heta både i public service och kommersiella kanaler titt som tätt numera. Den som vill vinna val under 2014 har en grannlaga uppgift i att vinna förtroende och locka nya väljare. Jag och kollegor i Sollentuna pratade redan efter valet 2006 om ett paradigmskifte i svensk politik om Alliansen skulle lyckas vinna valet 2010. Nu lyckades vi med det, och paradigmskiftet har vi sett början på, och är mitt uppe i. Som Kent P mycket riktigt påpekar i sin krönika, läs nedan, innebär nutiden

”Att sitta still i båten är nog inget bra recept till politisk framgång. Man måste gå i takt med tiden och man måste kunna visa väljarna på vilja till utveckling.”

Både Alliansen och opposition i sina olika skepnader har nog all anledning att tänka över hur man ser på framtiden, som jag påpekat i andra inlägg, går det mesta i världen idag väldigt fort. Förtroende är färskvara och måste underhållas. Moderaterna håller just nu på med ett stort utvecklingsprogram som innefattar både idépolitik och kommunalt handlingsprogram. Det ska bli spännande att få ta del av det arbetet!

Krönikan (nedan) som PJ Anders Linder har i Svenskan idag, har en del att förtälja. ”Väckarklockan” som många väntat på, ringer nu för Alliansen. Någon domedagsklocka vill jag inte kalla det, men väl en påminnelse om att vi inte har haft någon opposition att tala om i Sverige det senaste halvåret. Förhoppningsvis, ja just det, blir det en förändring när S-kongressen är överstånden, även om jag ibland kan ha vissa dubier när det gäller den saken. Läser man t.ex. Johan Westerholm, inser man ju att kriget ingalunda är över.

Vänstern med Juholt i spetsen ska dock inte underskattas, det finns tillräckligt många som anser att de ska ha och ”äger” makten. Därför kommer det an på en borgerlig Allians att visa dels

- att man är fyra kompetenta och samspelta partier, som vill fortsätta regera på goda idéer som har förmågan att utvecklas.

- att man inte vinner något på att utöva krypskytte på varandra, då underminerar man bara den goda bas man byggt upp, och istället för att bredda väljarunderlaget, blir man kannibaler dvs. snor röster från varandra och eroderar fortsatt regerande. Lösningen stavas ofta ömsesidig respekt och generositet.

- precis som PJ Anders Linder skriver,

”Borgerlighetens manöverutrymme ökar inte, utan minskar, ifall man avstår från att söka brett stöd för borgerliga värderingar.”

Låt oss borgerliga sympatisörer vara med och understödja en positiv idédebatt och visa på att vi i Sverige inte vill vrida tiden tillbaka till före 2006.

Krönika från vänster; Peter Högberg i Småland, Martin Moberg i Blekinge,

Borgerligt; Kent P., Thomas Böhlmark, Tokmoderaten,

Svd PJA Linder, GP, Helsingborgs Dagblad, Aftonbladet, DN, Skånska dagbladet,

Intressant

Opinionens källartrappa

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Jag kommenterade Skops senaste mätning redan i natt, men nu har även Sifo kommit med en färsk undersökning i flera morgontidningar.

En kort analys säger att trenden bekräftas av båda undersökningarna; (M) stärker sin ställning som största parti, trots att man går tillbaka lite. Alliansen stärker också sin siffra tack vare (Fp) och (C), medan (Kd) går tillbaka lite – det mesta utanför det statisktiskt säkerställda. Lite tillpetsat kan man undra åt vilket håll trappan egentligen går för vissa partier, till mörka källaren eller till ljuset på övervåningen.

Socialdemokraterna fortsätter backa och ligger nu mer än 3% under (Ms) siffra, vilket måste oroa det möte som pågår i detta nu. Även om de ökade något i Skop, se mitt tidigare inlägg. (Mp) och (V) går kräftgång, där Miljöpartiet står starkast sett över tid, kanske inte så underligt. Samtidigt ökar Sverigedemokraterna sin ställning, också det ganska naturligt i en kombination av mediefokus och missnöje från potentiella väljare till framförallt vänstern.

En opinionsundersökning är alltid en opinionsundersökning, men (SDs) siffror går inte att vifta bort som många gjort alltför länge. Frågorna behöver tas på allvar, och det tror jag kommer.

GP, DN, DN 2SvD, Sydsvenskan

Bloggar om ämnet; 

Alliansen; Anders Ågren, Fredrik Axelsson

Oppositionen; Peter Andersson,

Dagens opinionsläge

3 Comments
Läste ..., Sverige, samhälle

Enligt den senaste opinionsmätningen, som Skop tagit fram mellan 17 okt. och 8 nov., är Moderaterna åter största parti med 32,5 % en ökning med 2,4%. Socialdemokraterna är andra största parti med 31,3%, det en ökning med 0,6%.

Hela undersökingen ser ut så här

Moderaterna/ 32,5 (30,1)
Folkpartiet/ 7,0 (7,1)
Centern/ 5,0 (6,6)
Kristdemokraterna/ 2,8 (5,6)
Socialdemokraterna/ 31,3 (30,7)
Vänsterpartiet/ 4,3 (5,6)
Miljöpartiet/ 9,1 (7,3)
Sverigedemokraterna/ 6,2 (5,7)

Källa: Skop (TT)

Man kan konstatera att Vänsterpartiet gått tillbaka rejält, liksom Kristdemokraterna, vilket kommer att sätta igång spekulationerna om ev. partiledarbyten hos dem. Om det går igenom bruset som skapas av Socialdemokratins medieexponering just nu.

Miljöpartiet och moderaterna är de största vinnarna, och Sverigedemokraterna ökar också med en halv procentenhet. Säkerligen en del missnöjda socialdemokrater där också.

DN, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, SvD, GP

Bloggar om opion och processer, Tokmoderaten, Kent, Kent 2,  Mary, Johan W,

Med knappa 35 timmar kvar

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

kan man ägna valrörelsen en annorlunda tanke. Såvitt jag vet är TV-utfrågningarna nu över och vem som vann igår diskuteras ur olika perspektiv, oftast med en målsättning att övertyga ”sig själv och sina egna”.

Två nya opinionsmätningar presenteras, dels Synovate i DN, dels i SIFO i SvD mfl, som visar på lite olika vändningar. Det finns alltid tolkningar att göra, just nu tror jag det viktigaste som väljare är att försöka fundera över hur man vill se Sverige de kommande åren och rösta utifrån hjärta och övertygelse. Är ni osäkra finns det massor av valarbetare ute som gärna samtalar. Efterfråga då en seriös diskussion om det ni vill veta, och inte bara demagogiska floskler.

Som min kollega på Ekerö, Staffan Strömbäck, mycket riktigt påpekar är det inte så säkert att mätingarna idag har så stor betydelse. Det som har betydelse är hur väljarna faktiskt väljer att rösta, fler än någonsin har redan röstat, men väldigt många har fortfarande inte bestämt sig. Jag tänker ta min beskärda del i att prata med folk, och precis som igår diskutera sakfrågor. Jag mötte så många glada, genuint intreserade och trevliga väljare . 

Kanske hinner jag blogga lite ikväll, nu beger jag mig ut i kommunen. Väl mött i diskussionen, var ni än finns!

Expressen, Expressen 2, Göteborgsposten

Arga leken…?

2 Comments
Läste ..., Sverige, samhälle

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.