Just idag var det inte detta som jag tänkte börja skriva om, men eftersom jag såg den feta rubriken i SvD imorse, och läste den till min sena lunch, får jag bara erkänna att den satte igång tankarna kring min serie som jag startade i våras. Tyvärr blev den lagd lite på is under och efter valet, men idag känns det som ett naturligt läge att sätta igång den igen, inte minst sedan jag läst artikeln. Eftersom det tydligen är en serie i Svenskan, blir det intressant att följa dem som kommer. 

Givetvis haglar blogg-och-besserwisser-kommentarerna i det läget vi nu har, ordning på finanserna i landet, åtminstone hyfsat och bättre än de flesta, en stärkt krona och så vidare. ”Det är ju åter billigt att resa till Thailand, Medelhavet och andra för svenskar populära resmål…trots allt verkar det vara det viktigaste för många. Det var annat ljud i skällan när vi upplevde raset i och med krisen för två år sedan.

För information noterade Nordea snittväxelkursen, den elektroniska -alltså inte sedelkursen- till  SEK 7,70 för dollarn och 11,00 för €uron den 29 dec. 2008.    Idag har vi enligt samma modell 1€ = 8,98 SEK och 1$= 6,83  SEK, båda snällt avrundat gentemot utlandet. Alltså nästan 1 kronas skillnad mot dollarn och hela 2 kronor mot €uron.

Bloggen Cornucopia har i mitt tycke ett mycket balanserat inlägg angående denna artikel, en artikel som gör det väldigt lätt för sig, tyvärr alltför vanligt!

Om vi benar lite;

” Många ekonomer anser att krisen bevisat att valutaunionen inte är optimal och förutspått att svaga länder kommer att få lämna samarbetet.”

Jo, må så vara, men reglerna var ingen nyhet när man gick med i samarbetet från början, och då håller det inte att glida på gränserna, som inte bara de s.k. svaga länderna gjort. Och vilka är förresten ”ekonomerna”?

Man kan jämföra det med en mänsklig sandlåda, och barnslighet, och där har i det här fallet både politiker och företagsledare ett ansvar att bära. De ska bära och följa den långsiktiga visionen, inte kasta paj på andra och försöka sko sig för egen del.

(en mycket större diskussion innebär att inse att det tyvärr att ganska regerande som beteende i samhället som helhet, trots allt prat om solidaritet m.m.)

 Nordeas VD sätter fingret på rätt mycket, men ändå vrider Svd det till att han inte vill gå med…

”–Det är en politisk fråga. Om man inte är med i euron måste man föra en mycket disciplinerad finans- och penningpolitik, annars straffas man genast. – {vilket vår regering och ämbetsmannakår gjort alldeles ypperligt för det mesta, med finansministern i spetsen, min  anm.} – Om man är med i samarbetet kanske man har lite mer spelrum, man kan till exempel ha lite större underskott. Men problemet är att en del länder gett sig själva för mycket utrymme, säger Christian Clausen.”

Tidningen fortsätter

”Samtidigt har svensk ekonomi gått som tåget utanför euro- zonen. Finansminister Anders Borg menar att Sverige skulle ha klarat sig bra även med euron som valuta. Men han har inte varit lika pådrivande som Folkpartiledaren Jan Björklund i att få till stånd en ny folkomröstning om ett svenskt medlemskap.”

Anders Borg är klart för samarbete, även om han är intelligent nog att inte ta rätt strid vid fel tillfälle…minns hur herr Persson agerade, och hur vi tragiskt tappade en ly(s)ande minister i dåvarande regering under slutspurten av folkomröstningskampanjen. Kopplingen mellan dådet och €uron var noll, men jag är rätt övertygad om att det ändå påverkade utgången, i ett land som väldigt mycket bygger sin tillvaro på säkerhet och introvert trygghet -hur schimär den än må vara i olika fall. 

Att skolministern och folkpartiledaren  Jan Björklund driver frågan mer än andra ska han ha en eloge för, även om jag ofta tycker han gör det lite fel. Likaväl som jag tycker att (m)itt eget parti kör lite mycket av strutspolitik, trots att jag intellektuellt förstår varför. Något man väljer att aldrig prata om kan dock heller inte bli verklighet - det gällde då, och det gäller nu.

–Jag har blivit lite mindre optimistisk det senaste året. Några regioner har överkonsumerat, inte överinvesterat. Det kommer att ta några år att komma tillbaka på banan, säger Atlas Copcos vd Ronnie Leten.

Läs mer vad han säger i artikeln, han är belgare, och har också klart för sig vad mycket handlar om.

Nordeas VD avslutar lika pricksäkert, och inte alls så tveksamt en del tycks vilja få det till

–Euron och dollarn är världens två reservvalutor och det är ingen tvekan om att euron kommer att överleva. Frågan är hur lång tid det tar att lösa de här akuta problemen, säger Nordeas danske vd Christian Clausen.

För mig finns det så många olika parametrar i denna fråga, och att tro att gemene man ska förstå problematiken genom att dra populistiska valsar är att lura sig själv och underminera all framtid för Sverige i större sammanhang. Det kan låta svulstigt, men jag fortsätter att hävda att vi alla måste vara seriösa, oavsett vad vi tillhör för fackområde, och många tillhör idag flera,  ”har flera olika kepsar att ta på sig”. 

Jag lär återkomma, men vi får inte glömma i sammanhanget att den starka kronans ursprung till viss del vilar i det faktum att vår ekonomi f.n. är så stark och välskött -se ovan-, att Riksbanken höjer sin ränta i mycket raskare takt än de flesta andra centralbanker, vilket lockar kapital till Sverige (investerare får bättre betalt för sina penager här än på andra ställen) och även håller nere vår inflation (men gör det dyrare för svenska låntagare).

Vår flitige bloggare i Örebro, Kent P., tar idag upp, självkritiskt, detta ämne att vara seriös på ett mycket allvarligt sätt. Det ”tänket” borde även genomsyra den här typen av diskussioner. Följdaktligen kommar jag gärna diskutera olika synvinklar, men bara med dem som är villiga att göra det på ett ansvarsfullt sätt. I en demokrati är det rätt att tycka olika, och att verka för att komma framåt, tillsammans.

Likaså vet vi ju att min vän Tokmoderaten sitt sätt att skriva, just nu verkar det mesta handla om schack för honom -själv är jag för matt av förkylningstider-, men han har en viktig poäng som går att koppla till mitt resonemang.

”Jag vurmar för en mångfald i det borgerliga samarbetet och mår fysiskt illa av tanken på ett två- eller treparti-system i det här landet där det nya statsbärande partiet utmanas av ett grönt spektakel och ett gammalt statsbärande parti som bara rör sig i sina dödsryckningar.”

Citerar några av de länkande bloggarna;

försiktivt positiv Jan Nilsson i Västerbotten, liksom Peter Soilander med ett mycket bra biinlägg i sin blogg av idag om detta.

avvaktande den hälsosamme ekonomisten

övriga får ni söka upp själva….

DN, DN2, DN3, GP1, GP2, tänkvärt; GP3,   Expressen,