Browsing the archives for the Historia tag

Vem säger vad, och hur vet man vad som är sant…?…

5 Comments
Demokrati, Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Just nu andas en viss desperation över media, (S)-partiet och diskussionerna i bloggo(s)fären. Jag har full förståelse för det, men jag tycker att man nu börjar höja tonläget lite väl mycket…”historieförfalskning”…

Med all respekt för att man vill återta initiativet till varje pris, och därutöver förta stämningen av en lyckad M-partistämma överlag, tycker jag faktiskt man ska vakta sina ord lite grand. Det blir lätt patetiskt i det läge man befinner sig i hos det /forna/ (s)tora partiet.

Nej, jag håller inte med om allt som sades och skrevs i Örebro, och till det lär jag återkomma. Jag återhämtade mig från en envis influensa och orkade helt enkelt inte bevaka den genom bloggen när det begav sig. Inte heller speglades stämman särskilt väl i media, vilket flera (S)-bloggare förnöjsamt noterade. Man drunknade i Libyen vilket Tokmoderaten påpekade. Ännu värre hade FP-landsmötet det förra helgen, fullständigt massakrerat av mediedrevet mot Juholt, då inte lika roligt för (S).

Idag har det sipprat ut att (S) gärna mörkar vidare med sina ledamöters förehavanden när det gäller övernattningslägenheter m.m. Deras gruppledare Carina Moberg undslapp sig några inte så väl valda repliker, om vi ska se till s.k. transparens och offentlighet som man från Socialdemokraternas sida ofta förespråkar när det gäller Alliansen. Jag citerar Journalisten, (se även nedan)

Reportern: ”Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?

Carina Moberg: ”Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack.”

R&Ds chefredaktör Mattias Croneborg reagerar starkt på Carina Mobergs påtryckningar mot en av tidningens reportrar.

- Jag blir väldigt förvånad i synnerhet eftersom hon sitter i Riksdagsstyrelsen. Vi på tidningen pratar med politiker dagligen. Spelreglerna om vad som gäller är tydliga. Jag har varit chefredaktör i två år och jag har aldrig tidigare varit med om något som har varit i närheten av sådana här påtryckningar, säger Mattias Croneborg.

Då kan vi ju samtidigt notera att vare sig FP eller M är ointresserade av att se över regler och riktlinjer, och vill utreda detta.

Man kan ha synpunkter på hur media och journalister jobbar, jag har det själv nu som då, men jag tror inte att det är särskilt smart att i nutid agera så som Carina Moberg gör. Sedan kan man i ren desperation försöka belysa dåtid och sätta fokus på vad som hände för snart 100 år sedan i försök att ta bort fokus…

Journalisten, Riksdag & Departement,

Bloggar, Johan Hedin levererar sin vinkling, Thomas B, Mattias L, Tokmoderaten har sina, liksom Dennis i Oxelösund, Maria Hagbom,

Om historien…Hagwall (tack!)  DN, DN2,

Frihet, ledighet och möjligheter.

4 Comments
Demokrati, Europa, Politik, Sverige, samhälle, världen

Åter en vacker morgon som solen lyser över mitt Sollentuna, som jag idag ska lämna en stund för en tur i vårt försommarfagra Sverige. Nästa vecka ska jag åter tjäna min hemkommun i mina uppdrag som jag som förtroendevald känner mig hedrad att få utföra för våra kommunmedborgare. Miljön ligger mig varmt om hjärtat, då anstränger jag mig också för att vårda den på hemmaplan.

Frihet att lämna, frihet att välja. Tänk vilken självklar känsla det är att få välja. Välja dem som ska styra, vart man vill åka bort, var man vill jobba och bo, om man ska grilla eller gå ut på restaurang. Många människor i vår värld har inte så goda möjligheter till det som vi här hemma i Sverige. Demokrati är ingen självklarhet, vare sig lokalt eller på en mer övergripande nivå. Se bara på den process som nu pågår i Haag.

Demokratiska val är inte bara en rättighet där de finns, det är faktiskt också en skyldighet att tala om för samhället hur man vill att det ska styras. Sedan är det ansvar för oss som får förtroendet att förvalta det efter bästa förmåga.

Att som Karin Pettersson på Aftonbladet avsluta sin krönika om Alliansens skattepolitik med att säga att

Moderaterna har börjat måla  in sig i talibanhörnet när det gäller skattesänkningar. Nu gäller det att social demokraterna håller sig därifrån, och kommer ihåg att skatter är medel,  aldrig mål i sig.

låter bara patetiskt i mina öron. Ordning och reda i ekonomin betyder inte per defintion höga skatteintäkter. Inget är någonsin statiskt i ett samhälle.

Man kan och ska givetvis ha olika åsikter i en demokrati, men är det några som (historiskt) sett skatten som ett mål, är det Socialdemokraterna. Är en omsvängning månne på gång? Vi ska aldrig glömma att medborgarnas inbetalda skattepengar för att smahället ska fungera, så som vi vill och bestämmer demokratiskt, är ett lån inte en gåva.

Därför blir jag verkligen beklämd av att se artiklar som i DN idag, en fullständig erosion och kapitulation inför vårt samhällsskick. Varför kan man fråga sig? Det är nog en del av det vi som är politiskt aktiva kommer behöva ta tag i, åter och åter igen. Läs artikeln i Expressen nedan, skrämmande! Demokrati måste kännas meningsfullt. Här i Sollentuna har vi denna mandatperiod en beredning som tittar på just hur vi kan bli bättre på kommunikation och integration, i första med våra kommunmedborgare, jag ser fram emot dess resultat som är menat bli presenterat under 2012.

Kent i Örebro skriver också i sina inlägg idag om vikten av både frihet och demokrati. Thomas B hittar en annan mycket viktig infallsvinkel. Även Tokmoderaten hittar sin väg. Liksom Holmqvist, och Mary X.

Gunnar Hökmark tar in ett perspektiv som tilltalar mig. Demokrati är inge teoretiskt begrepp.

”Vi behöver förstå att demokrati är den värdering som formar vårt samhälle. Det handlar inte om någon teoretisk och inåtvänd debatt utan om vår förmåga att förstå hur ett samhälle förändras. Annars blir det det andra värderingar som förändrar vårt och andra samhällen.”

Högberg, prata gärna drömmar men se inte bakåt.

SvT, SvD, Expressen, GP, HD,

Socialdemokratins begynnande härdsmälta?

4 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Det senaste dygnet har jag funderat på vad som händer med Socialdemokraterna, inte minst i bl.a. bloggosfären, när det gäller beteenden, förhoppningar, framtidstro. Jag förstår det faktiskt inte. Inte ännu i alla fall.

För att gå tillbaka till det s.k. historiska valet 2006, då Alliansen valdes och bildade den första majoritetsregeringen i Sverige på mycket länge. Vi var då några borgerliga valarbetare som resonerade lite kring framtiden. Det var något nytt som inträffat, en rejäl kursändring i Sveriges vardag. Detta insåg även Göran Persson, själv delaktig i läget som uppstått, och avgick på valnatten redan. De fle(s)ta trodde det skulle bli en parentes i svensk politisk historia, en borgerlig regering kan ju inte hålla ihop, och framförallt regera en hel mandatperiod. Budskapet hördes från vänsterkanten, både bland politiker och journalister. Även vissa borgerliga tidningar tvivlade. Det ingick ju liksom inte i den bilden av (S)verige som många ville se, och andra hade sina förutfattade meningar om.

Vad vi i vår lilla borgerliga grupp kom fram till, förutom att det kändes som att andas frisk luft måndagen efter valet, var att det avgörande för Sveriges framtid skulle bli om Alliansen skulle lyckas med att bli omvald. Inte bara ur ett borgerligt perspektiv. Jag behöver inte gå in på alla turer om opinions-undersökningar, finanskris osv., vi vet alla hur det gick. Det är som man brukar säga – historia.

Alliansen blev omvald, Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen för första gången  någonsin. Sverige fick ånyo en minoritetsregering, men en Alliansdito, och Socialdemokraterna gjorde ett av sina sämsta val någonsin. Det blev nytt partiledarskifte i (S).

Det som skett efter valet i september, alltså en period av ca nio månader, vittnar verkligen inte om någon graviditet och pånyttfödelse inom Socialdemokratin, hur mycket man än försöker påvisa det från partiets sida. Det är en salig blandning av gammalt och nytt, accepterat och inte accepterat, men framförallt en väldigt sluten organisation, som famlar efter färdriktning. Åtskilliga sakfrågor har drabbats av den sjukan. Då hjälper inga linjetal, hur retoriskt bra de än är. Vänsterpartiet går ännu mer av kräftgång, röd var färgen.

Vad är det då som pågår? Jag vet inte, och jag tänker inte recensera det i detta inlägg. Men, det är inte utan att det känns som ett slags inre härdsmälta inom rörelsen. Man saknar självförtroende, är stingslig och tar till väldigt underliga argument för sin sak. Detta verkar genomsyra en del av bloggosfären också, är det månne en följd av hur signalerna kommer, eller snarare inte kommer, uppifrån Partiet? Som sagt, jag vet inte. Vad jag vet är att det känns väldigt olustigt när vi, några i detta fall moderata bloggare, blir påhopppade av en ledande (S)-bloggare på helt osakliga grunder och utan vettig förvarning. Kortfattat (ni som vill läsa mer hittar till alla länkar och diskussioner i mitt förra inlägg här) verkar man vilja påstå att vi tycker det är helt i sin ordning att det sker dödsfall på arbetsplatser bara för att vi inte hittat till en Facebookgrupp som ska hålla en tyst minut i nästa vecka, just för arbetsplatsolyckor.

Jag tänker inte bemöta det mer, utan bara konstatera att jag är den förste att intyga att även vår regering mår bra av en fungerande opposition, som med sakliga argument synar Alliansen och kommer med alternativa förslag. Låt oss därför hoppas att (S) tar sig ur den fullständiga formsvacka vad gäller den biten, att bloggare och debattörer låter sin frustration över att Sverige inte ser ut som under den socialdemokratiska hegemonin längre vändas utåt, utan att ta till rena skamgrepp.

Som jag läser den politiska kartan just nu, ser jag Miljöpartiet som ett mer seriöst oppositionsparti, man må gilla eller inte gilla deras idéer, men öppenhet, skicklighet och framåtanda för egen räkning saknas inte.

Uppdatering 3 juni:

Egentligen ville jag inte redigera denna mer, men eftersom jag fick en kommentar från ”Essbeck” på det förra inlägget, hittade jag dagens ledare i Länstidningen uppe i Östersund av en slump. Intressant sammanträffande.

Europa väl värt att vårda! #7

No Comments
Europa, samhälle

Äntligen på väg att känna mig lite bättre efter en segsliten infektion av något slag som bitit sig fast sedan före jul. Det finns lite att ta igen inte minst i form av synpunkter på det som händer i vår värld.

Ungern tog över ordförandeskapet i EU den första januari, och det är stort i sig. Ungern symboliserar för mig ett av de länder som var mest ”frifräsande” och oppositionella under tiden före Järnridåns och Östblockets fall. Den tiden jag studerade och tågluffade runt i Europa en del. Jag hade tänkt besöka landet under den turen, men av olika anledningar blev det inte så.

Därför är det med extra ledsna ögon jag följer de olika artiklar som publiceras om hur den nu sittande Fidesz-regeringen (Ungerska medborgarunionen) håller på med nya lagar och kontroller som inte är värdiga en demokrati i EU. Alldeles oavsett vilken politisk färg man har, och noterbart är att Fidesz härstammar ur en liberal organisation, är ingrepp som hindrar tryckfrihet och inskränker granskningar.
Helsinborgs Dagblad2, HD3,

Läs även Gunnar Hökmark,

Herr Westerholm försöker göra svensk inrikespolitik av det hela..

”Lealöst och ledarlöst parti…”?

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Ännu en opinionsundersökning kommer idag från SIFO i bl.a. Svenska Dagbladet och Göteborgsposten. Jag tog del av den i sängen, vaknandes till programmet ”Mannheimer och Tengby”, och kunde förnöjt konstatera att (m)itt eget parti ligger kvar på rekordnivåer, 34,2 %, i opinionen just nu. Tyvärr har inte de övriga Allianspartierna samma positiva trend. Det pratas mycket om Kristdemokraterna och deras framtid. Man har nu bytt partisekreterare, vilket möjligen kan vara en del i deras utveckling. Det är väldigt modernt att prata om ”förnyelse”, något som jag inte alltid är helt kontant med. Vad säger att allt ständigt måste förnyas? Jag dristar mig till att tro att det ligger i det modernistiska synsättet att allt ska gå fort och förändras hela tiden.

Tålamod är ofta en egenskap som betalar sig, det pratade t.o.m. vår finansminister om i Ulf Elfvings intervju idag. Det är klart att människan oftast önskar ett visst mått av förnyelse, ett beteende som jag dessutom tror tillhör åldrandet-man ser en bortre gräns för livet, och vill ta vara på möjligheten att ”stuva om”, det kan handla om allt mellan att såga ner träd, byta inredning, och sälja och köpa nytt osv.

 Likaså känner sig säkert inte Centern sig helt nöjda med att backa ner mot 4%-spärren. Samtidigt är det inte så nytt, omän obekvämt, för Alliansen. Redan inför valet insåg många att det fanns en stor potential av ”stödröster” bland moderater för att s.a.s. rädda de två minsta partierna över spärren och in i en ev. återvald regering. Nu vet vi alla hur det gick, ett nytt parti kom in i riksdagen, på många sätt också det en missnöjesyttring med de s.k. etablerade partierna. Nu återvänder många de stödrösterna till framförallt (M), eftersom det inte handlar om regeringsmakt/återval, utan ren sympatiyttring. Detsamma gäller enligt min mening Sverigedemokraterna, att de ökar och når s.k. all-time-high på 7,2% i SIFO-sammanhang, tror jag i mångt och mycket inte bara handlar om sympati, utan ett misstroende mot framförallt det f.d. ”stora partiet” som man visar genom ”välja” SD. Deras stöd bör inte förringas av någon, samtidigt som man kan konstatera att deras stöd är mycket större på landsbygden än i storstaden.

För Folkpartiet, känns det nog också motigt, men de är i alla fall på betryggande avstånd från riksdagsspärren. För samtliga borgerliga partier, dvs. Alliansen, finns ingen anledning att anta något slags högmod, men mer om det i en annan, redan utlovad blogg.

För Socialdemokraterna är läsningen definitiv inte rolig, men vad kan man i ärlighetens namn förvänta sig efter den som tid som varit? För att återgå till morgonens radioprogram, var där Marie Forsblad – som min rubrik citerar tillika ekots inrikeskommentator –  inbjuden till den första ”politikerkollen” efter valet. Intressant var att hon förutom att konstatera att Lars Ohly försöker rädda sitt eget skinn med att uttala sig i förtid (även det i kommande blogg), faktiskt uttryckte att Socialdemokraterna inte verkar ha kontroll över något i sin kommunikation,vare sig internt eller extent just nu. Det är inte ofta man säger sådant från den typen av avsändare…

Som jag nyss var inne på, finns inte så mycket annat att vänta sig med en avgången kapten – kvinnlig sådan i ett rätt mansdominerat parti – som uttalar sig fritt om det som är gånget, och den otroliga soppa som serveras av olika medier när det gäller förslag på nya ledare, uttalanden från gamla rävar osv. Det blir en intressant period, inte bara för de egna, att följa fram till kongressen i mars.

Under tiden gör Alliansen bäst i att fortsätta sitt arbete för Sverige, och inte  förfalla till att förvalta ett läge som idag för vissa ser väldigt gynnsamt ut. 

DN, Ekot,

Läs även andra perspektiv, Tokmoderaten, Kent, Peter Andersson,

En vacker bro fyller 75 år!

No Comments
Stockholm, Sverige

Denna helg fyller en av mina favoritplatser i Stockholm uppenbarligen 75 år. Västerbron. Jag har själv ett antal minnen från den, bl.a. att min far berättade att den inte fick finnas på vykort väldigt länge av försvarsskäl. Fienden skulle inte veta om denna möjlighet att korsa Riddarfjärden torrskodd…

Ett udda perspektiv på något som anses vacker utan att ses som livsnerv.

Mina personliga minnen från denna bro sträcker sig alltifrån cykling över till södra sidan av staden till romantisk, nattlig sommarpromenad med stadens ljus över himlen.

Det absolut starkaste minnet,  bortsett från det Gripen-plan som störtade vid ena brofästet 1993, måste ändå vara den kväll som jag gick över och visste att min mormor låg för döden. Mörkret både ute och i känslolivet gjorde att perspektivet blev så otroligt starkt! Låt denna siluett få fortsätta förgylla och förtrolla!

SvD, DN, Sydsvenskan, Ankersjö, DN 2,

Tillbaka in i verkligheten

No Comments
Europa, Sverige, samhälle

Förra veckan hade jag förmånen, och ansvaret, att åka på en arbetsresa med vår församling till det gamla östra Tyskland, för att inte använda ett annat epitet. Det kändes som att i fyra dagar vara i ett vakuum från internet, efter valrörelsens systematiska nätnärvaro. Nyttigt på ett sätt, och lärorikt att se ”trafik” och infrastruktur av andra slag. Jag kommer att återskapa de intryck som jag hämtade där, och faktiskt också skrev ner under den resan. Mitt europeiska hjärta fick sig mycket till livs!

Idag är det redan torsdag, jag kom hem natten till måndag, och sedan har jag som rubriken säger, kastats in i det vardagliga här hemma igen. Det handlar om förhandlingar om Sollentunas framtida styre, om arbete för sitt ”vardagliga bröd”, om det avslutande arbetet med denna mandatperiod. Däremellan planering för fest och glam, har ju fyllt år för två månader sedan, koka marmelad på de sista plommonen” och mycket mer. Ofta känns det i dagens samhälle som om man inte kan vara borta och otillgänglig, en ”sjuka” om man frågar mig!”

Förra veckan presenterade Motormännens Riksförbund en undersökning om hur trafikmoralen  när det gäller att tala om vad man avser göra i trafiken, dvs. blinka. Det är inte särskilt förvånande, men tragiskt att så mycket som drygt hälften av alla 10 000 bilister som observerats på 12 olika platser i landet helt sonika ”inte har fungerande blinkers”. Som trafiksäkerhetsansvarige på Motormännen säger ”tänker folk mest på sig själva”. Den intervjuade polischefen i Stockholms innerstad, påpekar att det har blivit ett alltmer hänsynslöst klimat i trafiken.

När jag tog körkort, för ett antal år sedan, i Frankrike, var det grund för underkännande att inte använda blinkers. Dessutom förväntades man titta i backspegeln, innan man började blinka…

I Tyskland är det skottpengar på förare som inte använder blinkers på Autobahn. Nu senast dessa dagar i  Förbundsrepubliken, kunde jag konstatera vilken disciplin man har på motorvägarna. Om detta genomsyrar även trafiken på vanliga vägar, kunde jag inte riktigt bedöma, eftersom vi kördes runt i en stor buss.

Jag återkommer som nämnt mer om denna resa, men kan konstatera att dessa synpunkter i allra högsta grad även har bäring på vår Trygghet i Sollentuna. Projektet Tryggt och Snyggt har bl.a. en hybridbil (Grannstödsbilen) som rullar runt i kommunen och ”finns till”. Ett mycket lyckat projekt hittills, och jag hoppas det får fortsätta! Vi behöver alla bidra med engagemang på våra egna sätt, och inte bara tänka på oss själva!      

DN, DN2, Sydsvenskan,

Andra dagen i gamla Öst/Sachsen Anhalt-Thüringen

No Comments
Europa, Kyrkan, samhälle

8 oktober

Andra dagen började med lite tysk TV och konstaterade snabbt att mycket handlar, liksom i somras, om miljö, järnväg och debatten om ”S21″, den omstridda nya underjordiska stationen i Stuttgart. Ett ämne att plocka upp längre fram i höst. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd lär få en del liknande diskussioner omkring sig.

Dags för en diger frukostbuffé, där jag en stund fick sällskap med en ”handelsresande” som kände väl till Västsverige och Göteborgsområdet bl.a. Alltid trevligt när folk är intresserade av omvärld och vill diskutera och inhämta olika människors öden, väl och ve. Han tyckte det var intressant att vi färdades och studerade dessa delar av Tyskland.

”Vi tyskar är så dåliga på att semestra och upptäcka hemma”, sade han.

Känns det igen? Det förekommer även hemma i Sverige, även om vi nog blivit bättre. Mitt eviga mantra är att det finns så mycket i Europa att upptäcka! Som avslutning, när jag stod och tog en sista ”brötchen”, kom han fram och tog i hand, önskade oss en trevlig vistelse. - Njutning - Det enda jag i efterhand kunde ångra, var att jag inte tog kontaktuppgifter.

Så bar det upp till rummet, stänga väskan och lasta ut den till bussen. Tillbaka till Stadtkirche för en kort samling och morgonbön. Promenad genom Wittenbergs centralgata bort till ”Lutherhaus”, där vi gick igenom de flesta av sevärdheterna. Kaffe ute på museigården, en del intog tyska bakverk. Inte jag, frukosten satt fortfarande fint i magen.

Efter museibesöket, gick vi tvärs över gatan för att få oss lite lunch på ”Gaststätte Haus des Hantverks”. ”Cranach-steak” stod på menyn, det innebar kalkon med div. tillbehör, mest ris och ärtor. Solen strålade och vi kände oss väldigt väl bemötta. Ute i bussen fick vi höra att en kines Li Xiaobo fått Nobels fredspris, istället för Helmut Kohl. Just fredspriset kan man alltid diskutera på olika sätt, men jag kan tycka att det är lite synd att inte Tysklands enande och arkitekten Helmut Kohl fick priset. En mycket större händelse än vi kan tänka oss i Sverige, enligt min mening.

Så blev det avresa mot Eisenach, denna stad som för mig genom tiderna symboliserat den nära gränsen mellan gamla Väst och Öst. En både skrämmande och spännande tanke som tonåring och ung vuxen.

Dagens tur blev den längsta under denna resa. Den innebar både utsikt över, och diskussion om, vindkraftverk. Det var mindre skogar av dessa vi passerade längs vägen, förbi städer som Dessau, Leipzig, Jena, Weimar (historiens vingslag), Erfurt och slutmålet Eisenach. Solnedgången vi fick se bort över Thüringer Wald, en bergskedja med toppar uppåt 1.000 m.ö.h., var fantastisk och mycket snarlik min bloggbild här ovan.

Väl i Eisenach checkade vi in på ett i mitt tycke mycket mysigt och genuint hotell, med hänsyn till att vi var drygt 20 personer och inte kunde ta ”vilket som helst”. Synd bara att vi inte fick mer tid på hotellet, det kändes som våra lakan blev väldigt lite använda. Middagen intogs på en restaurang ute ”på stan”, så mycket stad det nu är. Gott kött, gott vin och vatten därtill, dock med viss förvirring och irritation i samband med församlingens nya s.k. ”alkoholpolicy”…frågar man mig, har vi en hel del att lära av våra centraleuropeiska vänner i det fallet.

Som avslutning hamnade vi på en pub, tyvärr ganska inrökt, och där har jag inget till övers för gamla traditioner, men väl respekt för rökare. Kläderna hade behövt hängas ut efter återkomsten till hotellet. Sängen väntar, trött efter lång men intressant dag.

Första dagen i gamla Öst/Sachsen Anhalt-Thüringen

No Comments
Europa, Kyrkan, evenemang, samhälle

”I Luthers fotspår”- Sollentuna församlings kyrkorådsresa, i oktober 2010. 

7 oktober

Avresan var ställd till kl. 04.30 från mig i Helenelund; vi skulle alla dela på taxibilar ut till terminal 2 på Arlanda. Uppsamling och flyg med Air Berlin till Tegels flygplats i den tyska huvudstaden. Efter en lång stund vid bagagebandet, slöt vi upp vid vår svenska buss som skulle ta oss runt i gamla Östtyskland under fyra dagar. Chauffören kom ursprungligen från Boden, men bor numera i Lomma i Skåne. En resa bara det…

Första destination var WittenbergElbes flodbädd. Martin Luther levde och undervisade där under perioder. Vi besökte Stadtkirche, Schlosskirche, samt gjorde promenader i den lilla, gamla stadsdelen.

På eftermiddagen ordnade jag mina ärenden i f.d. Bayerische  Veriensbank, numera ”Hypo-Vereinsbank”. Kapitaliserade ca  20 års ränta, en skön känsla! 

Kvällsaktiviteten bestod av middag med diskussion. En god torsk med grönsaker blev mitt val av huvudrätt. Till efterrätt fick vi en klassisk tysk panna cotta-liknande rätt. 

En del telefonsamtal lyckades dock ”styra sig” till mig, och jag valde att inte gå ut med Pälle  & Co…purrning kl. 07.30 på fredagen. Fortsättning lär följa…

Så bra då…

2 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv

…då vet vi att ”mätningarnas mätning” visar att det blir Grön-röd regering i höst. För SCBs mätning med ”halvårstakt” är ju intrumentet med stort I.

Som jag var inne på häromdagen, förtroende är färskvara. Det tjänas in hela tiden, oavsett om det är på riksnivå eller på kommunnivå. Vi i alliansen vet nu vad som gäller, att bevisbördan ligger hos oss för att berätta varför vi ska få förnyat förtroende att ta hand om Sveriges framtid.

Värt att konstatera, utan att gå på verkliga djupet här i Stockholmsregionen t.ex., är att samtliga allianspartier ligger med marginal över 4%-spärren. Sverigedemokraterna kommer inte in, alla ”övriga röster” har minskat ner till 5,8 %. De stora röstmagneterna sedan valet 2006 är Moderaterna och Miljöpartiet. De borgerliga rösterna rör sig mycket mer inom Alliansen än utanför.

Det kommer nu an på oss att bevisa att det går att återvinna förtroendet med en borgerlig regeringsallians, att vi har en politik för framgång och välfärd, att historien inte alltid upprepar sig. Kort sagt att denna undersökning är rökt :-)

Läs även ErixonTomas Böhlmark, Anstrell, Fredrik A Tokmoderaten, Mary X,

Hos (S) läser man bl.a lite återhållsamt Westerholm

DN, SVD, GP, Sydsvenskan