Browsing the archives for the Fredrik Reinfeldt tag

Calvados, reflektion och summering.

No Comments
Läste ..., Sverige, Vardagsliv, samhälle

En vecka har nått sitt slut, och det har hänt mycket på många olika plan. Nästan svårt att tänka sig att det inte är mer än en vecka…

Sitter här med ett glas calvados, lite te och lite godis. Kent P ville ha synpunkter på hur Alliansens framtid ser ut, veckans bloggdebatt på Moderata Perspektiv. För min del är de lite tidigt att staka ut en framtid, rent praktiskt, innan vi ser hur morgondagen med val av talman och tisdagens regeringsdeklaration klarats av. Om jag lyfter blicken lite från det pragmatiska arbetet, som i allra högsta grad också är Alliansens framtid, så ser jag en borgerlig allians som mår bra, vad man än försöker framställa situationen om i media. Med ett parti som leder den, (M) alltså, som blir harmoniskt av utvecklingen och kan bjuda ”de mindre” allianspartierna på lite extra trots att deras valresultat inte var riktigt det som de hoppats på. Vi har brutit den hegemoni som Socialdemokraterna haft, den ”patent” som de tyckte sig ha på regeringsmakten, och det retar gallfeber på de flesta som uttrycker sig från den sidan. De skriver ju inte det, men man kan läsa mellan raderna. Att Alliansen regerar vidare, vill dessa ”element” också se som en skandal och dåligt för Sverige…då frågar jag mig två saker;

1) Hur såg det ut under många år av t.ex. Göran Persson-styre? Inte var det någon majoritetsregering då? Visst Alliansen består av fyra partier, men dessa fyra är mycket samkörda och respekterar varandra. Därför kan utnämningen av Anna Kinberg Batra visa sig vara mycket bra. Hon är duktig retoriker, ödmjuk men drivande m.m. 

2) Ser man sista chansen i att trilskas ordentligt i att rösta emot, utmana oss och hoppas på att det är det som ska sätta ribban. Som jag ser det, försöker man locka över Fp och C för att definitivt skapa en söndrande kraft i förhållande till Alliansen, marginalisera (M).

Att vissa krafter vill demonstrera (mot demokratin) imorgon tycker jag dock är helt fel; Sverigedemokraterna är demokratiskt valda, åt det kan man inget göra, och vill man på något sätt arbeta mot deras idéer, då måste det ske med demokratins verktyg, inte genom demokratins rättigheter. I denna fråga, om talmannen, håller jag inte med Lizzie. Tyvärr har hon ändrat sin titel och länk så att det inte går att följa den in på bloggen. Att ställa till trassel och visa sin vågmästarstyrka som hon uttrycker att man borde vinner enligt min mening vare sig SD eller någon annan på.

En annan sida denna vecka, är utnämningar till partisekreterarposten och gruppledaren i riksdagen för Moderaterna. Jag kan bara konstatera att dessa tre, ja en biträdande finns till partisekreteraren, blev kvinnor med olika kompetens och karaktär. Helt rätt tror jag, och det blir spännande att diskutera på annan plats och inlägg.

Till sist, för dem som nattugglar och kanske funderar på om detta är söndagnatt eller natt mot måndag/måndagnatt, tål det att nämnas att det är 20 år sedan Tyskland återförenades. En seger för demokratin bara det, och något som krävt enorma kraftansträngningar och pengar. Något som dock verkar lyckas. Jag ska själv åka dit på torsdag, och göra besök i det gamla Östtyskland. Det ska bli väldigt intressant och förhoppningsvis även trevligt. Om det får ni säkert höra mer, från en sann Europavän.

Godnatt var ni än befinner er!

(Viss uppdatering måndag morgon)

I nöd och lust…

No Comments
Europa, Läste ..., Sverige, samhälle

Tiden går fort när man har roligt..brukar det heta. Jag upplever att för många går tiden väldigt fort, oavsett om man har roligt eller inte. Jag sitter själv i fällan att tiden rusar, inte minst pga de fem intensiva augusti-september-veckorna, -ja valrörelse-, och nu måste alla måsten fixas, gårdsplan, bilar, frukt, gräs m.m. En vän skrev på den stora ”Fejjan” (Facebook för dem som inte kan slangen…) att 

Vad sjutton har hänt med löven! Dom har blivit alldeles gula och ramlar ned!!! ”

Ja, sån’t är livet, det rullar på…och det är viktigt att ta tag i säväl som nutid som framtid. Historien upprepar sig sällan eller aldrig men är ett ypperligt redskap att få prespektiv på tillvaron. En som tydligen inte har koll på tillvaron är Socialdemokraternas partisekreterare, Ibrahim Baylan (för att inte använda något av de öknamn som florerar) som i fredags var på ett eftervalsseminarium på Fokus tillsammans med den avgående Per Schlingmann från oss i Moderaterna. Synd att jag inte hade möjlighet att närvara, men SvDs skarpa Maria Eriksson referar i dagens ledare.  Schlingmann nämner två saker;

”Två saker bidrog: Förändringen av Moderaterna och samarbetet mellan de fyra partierna i Alliansen.”

Baylan nämner också två saker;

”Orsaken till att S gjorde sitt historiskt sämsta val var 1) det rödgröna samarbetet och 2) finanskrisen, i synnerhet den grekiska.”

Låt vara att det är en borgerlig ledarsida, men maken till avsaknad av lust hos vänstern…låta sig hämmas av ett land som i många år varit Socialdemokraternas ”kompis” i Medelhavsområdet, och det samarbete man ingick för att vinna valet. – Kommentar överflödig. När det gäller alliansen, som -tyvärr ur landets perspektiv-  inte fick egen majoritet har det verkligen funnits och finns det en framåtanda, att vilja förändra, att se framåt. Vi i (M) byter inte partisekreterare för att vi anses behöva, utan för att personen själv anser att det vore bra…Ganska talande tycker jag, och man frågar sig…kommer andra att önska att de inte behöver byta så länge att det blir en nöd istället? Räcker det inte med höst…måste sågen fram också?

Slut med schavotteringen, och vi går över på nästa eminenta skrivelse i dagens SvD, PJ Anders Linder har i mitt tycke skrivit en av de bästa ledarna på mycket länge. Läs den med eftertanke- den handlar inte om att ensidigt höja Alliansen till skyarna. Den handlar om ett omvärldsperspektiv, kunde möjligen sakna ett från centraleuropa, som också finns, inte bara den anglosaxiska, men jag ska försöka bidra med det framöver. Som bekant har jag försäkningar där, och man följer noga utvecklingen i Nordens största land.

För att summera PJ med mina ord,

* värt att fundera över

”1960 låg skattetrycket så lågt som 28,7 procent av BNP. 1965 var det fortsatt klart lägre än vad det idag är i många länder som är jämförbara med Sverige. Men sedan kom kvartsseklet då välfärdsstaten skenade och samhället kom i obalans.

Politikerna greps av allt-nu-feber och snabbhöjde skatterna för att kunna betala för allt som man tyckte att stat och kommun borde erbjuda.”

Kvartalskapitalism finns inte bara inom näringslivet, trots allt tidigare prat om finansvalpar m.m.

* Jag var barn när vi, innan vi flyttade till Frankrike, drabbades av skolans ”Hej Matematik” och allt myspys som skapade väldigt mycket av det vi fortfarande brottas med i skolvärlden. Jag sitter i Barn och Ungdomsnämnden, jag ser det med egna ögon.

* Pomperipossa skapades av allas vår Astrid Lindgren, när vi var utlandssvenskar…vilket genomslag, och vilken känsla att leva i utlandsmiljö när ett historiskt val försatte den ”svenska modellen” i gungning. Det var åtminstone det man trodde…

Nej, lite mer stolthet över det vi faktiskt håller på att åstadkomma, och som ger genomslag, både bittra och avundsjukt beundrande kommentarer, över en stor del av världen. Låt oss sträcka på oss!

Nu måste jag sträcka på mig och gå ut i solen, in i tvätthall och mycket mer. På återhörande senare, men till sist;

Idag tror jag ett par vänner mig är både stolta, glada och lyckliga. Om de har lovat varandra ett liv i nöd och lust, vet jag inte, men de har i alla fall vigts i ett samkönat äktenskap i dagens Sverige.

Önskar er båda, som faktiskt har båda mina förnamn fast var och en för sig, all lycka i framtiden! Ta hand om framtiden, stå inte fast i gyttjan och sörj- även om människan ibland har lätt att ta den vägen. Det blåser ibland, löven yr, snön likaså, men grenverket är det som håller oss fast vid stammen, och kan räcka ut en hand när man behöver den.

En eftervalslördag går över i söndag…

6 Comments
Sverige, Vardagsliv, samhälle

Tänk vad ett land ”kan som hamna i vakuum”…det känns nästan lite overkligt, vi vet fortfarande inte hur det definitiva riksresultatet ser ut, det pratas om omval i Värmland och kanske på annat ställe, Halmstad var det visst. Dessutom verkar vissa listor ha klickat rejält, detta upplevde jag med en partikollega i min egna röstlokal, ha fick inte rösta pga samma orsak! Jag hade blivit vansinnig.

Sitter här med en 15 årig calvados och filosoferar över vad som egentligen betyder något. Det verkar som om många känner liknande saker, och läser jag tidningar hittar jag för mig nya bloggare som oavsett sida börjar ledsna på situtaionen. Jag hörde f.ö. en teori så god som en annan idag; hela denna debatt botttnar i medias sista desperata försök att kunna minimera ett visst partis inflytande. Jaså, men var det inte just media som delvis drev fram Sverigedemokraternas klättring över strecket till riksdagen?

Det må vara hur det vill med detta, men jag kan nog tycka lite som ledaren i SvD på lördagen, sätt igång och regera, Alliansen har blivit vald av en majoritet av Sveriges befolkning, fler röster än vid förra valet! För alla dem som lagt sin röst på Alliansen känns det nog svårt att acceptera ytterligare veckor av ovisshet och från regeringens sida, en tystnad som gör att det inte går att läsa ut hur de tänker regera.

Valen är på intet sätt sluträknade, men jag tror det finns en nödvändighet att bryta ”dödläget” och ta över initiativet, vilket man med all sannolikhet förbereder. Det behöver dock synas. Visa tycker att valresultatet behöver sjunka in, och det sade även statsministern, men jag tror det har gjort det nu, åtminstone så mycket det för stunden är möjligt. Vissa vänsterbloggare sitter och funderar, med all rätt, andra tycker det är dags att agera. Några går in i depression.

En skärpt bloggare jag upptäckt på senare tid är Lizzie, och hon skriver i mitt tycke väldigt intressant igår. Jag kommer att plocka upp en del av de trådar hon nystar i, det är dock lite för sent nu. Behöver vila, och det är en ny intensiv dag imorgon, vill ha någorlunda balans i den också. Idag (eller igår :-) ) har jag börjat beta av en del av det som blivit liggande under den hektiska 5-veckorsperiod som kallas valrörelsen. När jag handlade, tjuvläste jag lite i en av kvällstidningarna, och där fanns en artikel som vår käre Tokmoderat gjorde ett större nummer av…han längtar f.ö. redanefter nästa valrörelse…fan tro’t! …och där tog calvan slut. Godnatt!

Arga leken…?

2 Comments
Läste ..., Sverige, samhälle

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.

Mellanspel i hemmet och (S)veriges vänsterinriktade Television.

2 Comments
Politik, Sverige, samhälle

Egentligen borde jag gå och lägga mig. Jag har i stort sett varit i ”samhällets tjänst” sedan i morse. administration av tidningsutdelning, kampanj vid valstugan, utleverans av tidningar, några ord med Filippa Reinfeldt i Sollentuna C., sjukgymnasten,hembesök på kvällen, oc till sist TV-utfrågning av statsministern i SvT. Det senare ihop med gäng glada moderatkollegor som också varit med ”knackat dörr”.Dagarna fylls av aktiviteter blandat med lite jobb inklämt mellan varven. Ibland undrar jag om jag är dum, vem tackar mig för att jag lägger all denna tid, i stort ett gratis?

Men jag kan inte. Inte riktigt ännu, för det som vi häpnade över och luktade oss till att vara något skumt, visar sig nu vara något som borde vara oförlåtligt. Jag vet inget om sanningshalt eller hur det hela gått till, men bara fenomenet hos en s.k. public service, och den ton och inställning som programledarna behöll i stort sett hela programmet, ger mig kalla kårar i den Nordanvind som rått hela dagen.

En överläkare ”utan koppling till något politiskt parti” framträdde om sin stroke osv. Nåväl det kan han väl få göra, men det visar sig tydligen att det är en ”coup monte” som man  säger i Frankrike, alldeles en ”set up”. Är detta sant gör det mig så upprörd, och kan inte mer än citera Tokmoderaten, det vittnar om en maktfullkomlighet i desperation som inte längre kontrollerar situationen.

Statsministern utsattes för den som vi upplevde, tuffaste utfrågningen hittills, och detta bekräftas i media. Jag har inget emot att vi, Moderaterna och Alliansen, får stå till svars för det vi gjort och vill fortsätta göra. Däremot tycker jag det är oerhört snedvridet att ta 17 minuter av sändningen till att prata A-kassa och sjukförsäkring. Drygt 25% av sändningstiden….

Jag stannar här ikväll, ska kampanja om ca 6 timmar, önskar god natt och på återseende!

Tidningar; DN, Göteborgposten, 

Fler som diskuterar detta;

Mina moderata karameller, Kent P 1, Kent P 2, Thomas B,

Tillbaka till verkligheten?

3 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Efter nästan en månad i mer eller mindre ”täckningsskugga”, dvs. endast sporadiskt uppkopplad samt i påtvingad skugga pga geografiska orsaker i form av skog och landsbygd (nej det finns inte fiberkabel nedlagd överallt…), är jag åter i den s.k. verkligheten sedan något dygn. Funderingar har ju inte uteblivit bara för att datorn inte funnits framför näsan som brukligt, och förhoppningsvis kommer jag kunna delge er läsare en del av dessa de kommande veckorna.

Två snabba reflektioner jag gjorde under lunchen, läsandes dagens Svenska Dagblad som berör den månad vi nu går in i- just det skarp valrörelse- är att jag undrar hur den verkligheten ska bli?!

I den första artikeln skriver författaren, låt vara politiskt partiskt men ändå, om en relativt loj tillställning igår i Tantolunden i Stockholm där Mona Sahlin sommartalade. Dagen innan, i lördags, hade statsminister Fredrik Reinfeldt hållit sitt tal på Södermalms Torg, också i Stockholm. (Som parentes visar det den vikt Stockholms väljare har i valet)

Själv såg jag inget av dem, i lördags var jag fortfarande ledig i ”Hälsingeland” och igår i fullt sjå att bidra med mina första steg i valrörelsen samt komma i ordning (ej klart kan jag rapportera…) hemmavid efter tre veckors bortavaro.

Jag tycker inte Fredrik Reinfeldt verkar oengagerad, och det tydde inte mina rapporter från mötet på heller. Att det sedan fanns inslag av ”minkkramare” kanske gjorde det hela mer intressant, vem vet? Botkyrkas miljöpartister fanns ju också på plats…

Som Johan Folin mycket riktigt påpekar, verkar det som om de rödgrönas agerande i mångt och mycket går ut på att reagera

”Följa John”? Först är alla skattesänkningar av ondo och ett hot mot välfärden. Sedan kommer löften, OM ekonomin tål det, {också en travesti på vad vår finansminister brukar säga} om att bl.a. sänka skatten för pensionärer. Vad avgör om ekonomin tål det, undrar jag? Vad jag vet, är att om pensionerna ska säkras, så behövs det att vi arbetsföra faktiskt arbetar och betalar våra skatter och sociala avgifter. Just det, med vita pengar.

Det för oss över på den andra artikeln, Brännpunkt av representanter från Företagarna. Företag ligger mig varmt om hjärtat, och läs artikeln säger jag. Man kan tycka mycket om olika upplägg, men som jag hela tiden påpekat, bygger vår välfärd på att pengar kommer in i systemet, INTE går vid sidan om! Jag citerar bara en sak;

Ett annat argument som ofta förs fram är att det är fel att subventionera den här typen av tjänster och inte andra. Vi skulle självfallet gärna se ett allmänt lägre skattetryck på tjänster, men man måste hela tiden hålla verkligheten i minnet. Och verkligheten är dessvärre den att utan avdrag, blir konkurrensen från svartsektorn och gör-det-självare så stor att hela hemservicemarknaden riskerar att kollapsa. Kort sagt, det gamla skattesystemet subventionerade i praktiken svartjobb och kriminalitet.

Jag har själv anlitat företag från ROT-sektorn i sommar, något som jag absolut inte hade kunnat göra själv, och nu betalar, dyrt nog, vitt. Utan ROT-avdrag skulle jag överhuvud taget inte haft råd. Vad skulle jag gjort då? Arbetet var mig ålagt av miljöskäl, trots att jag är helt oskyldig till den situation som tidigare rådde under ytan på min gårdsplan.

Nej, jag begriper inte den verklighet som vänstersidan vill backa tillbaka till, jag förstår inte denna våta filt över företagsamhet som man vill ha. Stimulera istället människor till att vilja anlita andra, betala för det och skapa arbete som i sin tur skapar intäkter till hela samhället i form av löner, skatter och arbete med samhällsskydd

Jag kan inte låta bli att länka upp en vänsterblogg som får en att fundera över hur verkligheten faktiskt är i de rödgrönas läger…det är inte det enda tecknet på att det inte står rätt till ”under ytan”. Vissa kommer inte att nöja sig med de två i bloggen omnämnda partierna…

Läs DN

Bloggar om relaterade ämnen…

Tokmoderaten, Mark Klamberg, Erica Lejonroos, Paul Lindquist, Magnus Andersson, Mary X, PerAnkersjö för att citera några…

Almedalens olika skeenden.

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Almedalen är över för denna gång, och många har skrivit spaltmeter fram och tillbaka om olika turer i Visby med omnejd.

Tyvärr dog mer eller mindre min inspiration att skriva när journalisternas hetsjakt på allt och på möjliga ”breaking news” kulminerade i gatloppet efter arbetsmarknadsministern. Det som skulle bli en vecka av olika diskussioner och klargöranden, trodde man, blev istället en uppvisning i jagande vargar och frossande gamar…

Det spelar ingen roll vilken sida man stod på, överallt gällde det att hitta kött att riva stycken ur. I början tycktes Alliansen ha övertaget, statsminister Reinfeldt leva på framgångsvågen av opinionsmätningar, att han lyckades ”göra en man i en ny skepnad” (vi som ser honom mer informellt och internt vet att han kan, det var mer medias bild) och det konstaterades att väldigt många kan tänka sig att rösta på (M).  Man gjorde sitt bästa att hitta sprickor i Alliansen, interna konflikter osv.

vänstersidan ”bytte” Vänstern namn, ”helgonet” Margot Wallström dök upp, men skapade tvister om huruvida hon kunde vara där och stötta oppositionsledaren Mona (S) som anställd på FN, och Miljöpartiet deklarerade sig inte vilja ha köpcentrum längre…

Från mitten av veckan fick dock alla aktiviteter enorm konkurrens från Aftonbladets s.k. scoop, som tog udden av det mesta oavsett vad man tyckte om det hela. (som parentes kan ju nämnas att det jag refererade i förra inlägget, mycket gick ut på att man efterlyste ”god ton” i debatten…jag undrade lite grand vart den tog vägen.)

Jag tänker inte kommentera mer, för jag har helt enkelt inte lust. Det var en trist avslutning på veckan, och jag tror inte någon vann mer än kortsiktigt, utom kvällstidningskriget,  och på sikt får man nog kalla det pyrrhusseger.

Jag vänder nu blad, och det är fullt möjligt att vissa saker som kom upp i Almedalen kommer att påverka det jag skriver här, men då handlar det om ämnen som jag tar upp i andra diskussioner.

Läs även nedanstående länkar, dit jag tycker intressanta synpunkter har samlats!

Mary X, Kent P., Ankersjö, Tokmoderaten, Lotta OlssonMikael Andersson,  Dopping 1 Thomas Böhlmark, Dopping 2, (uppdatering av läget), Paul Ronge,

Peter Andersson, Westerholm

Statsministerns leende föreställning

No Comments
Europa, Politik, Sverige, evenemang

Så kom han då…till Almedalen, den som alla pratat om så mycket de senaste dagarna, och som förväntades säga så mycket. Och visst sade han mycket, men kanske inte riktigt det som de hungriga journalisterna förväntat sig…”men vänta nu, hur ska vi nu kommentera det hela”  verkade de flesta av dem som jag såg och hörde fundera.

Det kanske är det som är en förmåga att värdera, att en statsminister kan agera just som en enande kraft och inte gå ner på de små detaljerna. Vän av ordning säger väl då att det är väl de olika små detaljerna som gör helheten!?”  Visst är detaljer av betydelse, men om man ständigt ska bekämpa ett krig mellan olika mindre områden, då får man aldrig ett samhälle, som vi väl ändå vill ha?!

Det är säkert inte ett genuint svenskt drag i detta, men jag tillåter mig att dra parallellen till hur många agerar när det gäller Sveriges medlemsskap i EU; vi är bara intresserade när vi själva kan rycka några söta russin ur kakan, men att vara med och bidra till något större, näe, ska det behövas?

Kent P tar upp detta i sin ”Det handlar om att hålla ihop ett samhälle”, och detta resonemang får utstå en del spott och spe från vänstersidan, Peter A. t.ex. gör en ny maträtt av delar av det han skrev om imorse, se mitt tidigare inlägg, kort uttryckt tror han på tillväxt genom offentliga jobb, men med vilka pengar kan man undra? Göran Hägglund (KD) brukar med rätta prata om att skattepengarna är lånade från medborgarna, inte politikernas rättmätiga skattkista att ösa ur… (lätt travesterat) Även från den liberala sidan kommer vissa tvivel andra mer förtjusta intryck. Så finns det de som, med rätta, påminner om att alla har inte samma historik som medelålders 50-60 och tidiga 70-talister. En viktig aspekt, tro jag, att också tänka in när man diskuterar Socialdemokratins historik…

Åter till talet, varför förundrar man sig så över den retorik som Reinfeldt använder? Jo, jag tror det är en blandning av avund och beundran. Henrik Brors kallar det desarmering av argument från vänstersidan. Må så vara, men jag tror det finns mer i det som kommer från statsministerns mun.

Jag tror att det finns en genuin glädje hos vår statsminister över att det sedan ett tag går ganska bra för Alliansen, såväl i den praktiska politik som man bedriver som i det ökade stöd som visar sig i opinionen. Ända sedan valet har det hetat att ”Alliansen är rökt” m.m. Det är inte lätt att då fortsätta arbeta för det man tror på och är vald för, utan att påverkas negativt. Trägen vinner brukar man säga, och nu är loppet på intet sätt kört för oppositionen, men det måste kännas tillfredsställande med det faktum att regeringen långsamt vinner över förtroendet på sin sida igen.

Inget är som bekant avgjort förrän vallokalerna stänger, men den just nu underliggande strömningen tyder på att Alliansen vinner terräng. Betoningen bör ligga just på att det är en allians, med flera partier som respekterar varandra, och den första riktiga majoritetsregeringen på länge.

Sydsvenskan, GP,

Läs även bloggar, Maria Abrahamsson,   Holmqwist, Kent P, och så en ”bitter rackare”, Högbergs tankar

Alme-dagen blir en vecka…

No Comments
Politik, Sverige, evenemang, samhälle

Nu sköljer värmeböljan in över Sverige, mattas kanske lite imorgon, men ska enligt uppgift återuppstå i slutet av kommande vecka. I mitt kära Hälsingland var det i natt en s.k. tropisk natt, dvs. temperaturen gick inte under 20 grader C.

Hur som helst blir det en het vecka av åsiktsutbyten, olika typer av försök att övertala, dvs. sälja sin idé m.m. Jag har själv aldrig deltagit på Gotland, faktiskt inte ens varit på ön i fråga…så det börjar väl bli på tiden att jag tar mig dit…men har fått inedikationer från ”säkra källor” att Ön numera börjar likna en myrstack kring dess huvudstad…

Ett antal bloggare har redan skrivit om inledningen, den första dagen är ju Moderaternas. Fredrik A, alias Tokmoderaten, är inte sen att skriva på sitt sätt om det hela. Avstampet för dagens diskussioner finns ju i DNs artikel i morse. En annan känd dylik, Kent Persson, har helt sonika valt att lägga upp en bloggdebatt om det hela…det kan ju bli intressant.

Från den andra sidan kan man notera Peter Ander(s)son, fortfarande hemma i Huddinge(!), som sitter och analyserar statsministerns tal i förväg…utan att gå i alltför kraftig polemik, kan jag skönja ett visst ”surt sa’ räven”.  Att det finns både rädsla och beundrande avund, skönjer man i Martin Mobergs blogg, han har anlänt från Blekinge, min gamla hemort som barn. Ännu mer dubbelsidigt blir det från vänsterbloggen Annarkia.

En annan infallsvinkel gör Magnus Andersson, förbundsordf. för CUF, i sin inledningsblogg. Han kopplar till den utmärkta ungdomsförbundsmärkta Brännpunkt man skrivit från alla fyra Allianspartier.

Jag träffade Niklas Wykman en kväll hos oss i Sollentuna i juni, och då pratade han just om att ungdomars bekymmer idag, visst är att ha ett skydd i samhället, men ännu viktigare är att känna sig behövd, att få delta på arbetsmarknaden. För att bara lyfta ett exempel ur artikelns olika resonemang.

Helg med bokrelease, mer medborgarkontakt, 40-årskalas och nationaldag.

No Comments
Europa, Sverige, Vardagsliv

En skön men intensiv helg tar sin ända. Den inleddes med en bokreleasekväll på Söder Mälarstand, och en god väns publikation nummer två, ”Skuggans Spel,” lite vin och trevliga diskussiner på en av båtarna vid kajen. Nu gäller det bara att läsa boken också, och recensera!

Efter det lite trevligt samkväm med en kollega från Sveriges Radio.

Lördagen gick i ledighetens tecken, sånär som på två timmars – återigen mycket inspirerande - möten med kommuninvånare som vi knackade dörr hos. Solen sken och alla var glada över att få prata med oss!

På kvällen var det så dags för en av mina gamla ”kursares” fru att fira sina 40 år med stor fest i Spånga Folkets Hus. En lång, trevlig kväll med god mat, dryck, tal och musik & dans.  Träffade flera gamla kära vänner som jag inte ser så ofta. Det blev natt innan ögonen fick slutas för nattsömn, men så här års kan man undra vad som är natt eller tidig morgon…härligt skådespel!

Söndagen var vår sedan fem år införda nationaldag, 6 juni, och efter en sen frukost och lite pyssel, bar det av till Edsbergsparken här i Sollentuna för musik och firande.

En kaffe och Sverigebakelse i solen gjorde gott, innan det blev dags för trädgårdsarbete på gården hemma. Det växer verkligen så det knakar så här års!

Att det sedan gick grus i maskineriet för Robin Söderling i Paristennisen, får vi väl leva med. En Nadal i den form han var i idag, kan knappast någon i världen slå.

Ikväll kan man läsa att ”€uron i princip är dödsdömd” enligt ett antal brittiska ekonomer…jag tycker det är lätt patetiskt att de sitter och uttalar sig på sin ö, när man vet hur illa ställt det är med deras egen ekonomi och hur hårt det saneringsprogram den nya regeringen håller på att få till stånd är.

Då är det betydligt behagligare att läsa om vår egen finansministers  uttalande idag, och hur nyktert han ser på läget. Naturligtvis har några desperata euromotståndare tvingats kommentera det…jag tänker inte kommentera dem, utan önskar en god natt!

DN, DN2, SvD, GP, Sydsvenskan, Kent, Fredrik A., Staffan Strömbäck,

Jag är nog aningen mer positiv än Göran Pettersson