Browsing the archives for the framtid tag

(S)verige i motvind…del 1.

1 Comment
Demokrati, Sverige, samhälle

Nej, jag tänker fortfarande inte skriva mer om Håkan Juholt. Jag har tappat lusten och ser inte nyttan med det. Däremot berörs han ju av mina resonemang eftersom han fått fortsatt förtroende från sina egna, beslutande.

Hur kunde det bli så här? Ja, det tar nog mer än en bloggpost att reda ut, men jag börjar med något.

lånad av Henning Lindahl dec.2009

Jag blir klart bekymrad när jag hör och läser sådant som Sveriges Radio (länk nedan) och Ekot har inhämtat. Det visar nämligen att det som jag själv och många fler med mig går omkring och känner på olika sätt, slutligen börjar nästla sig in i hjärnbalken hos människor.

Varför tappar vi förtroendet för vår sjukförsäkring? Det finns säkert ett stort antal händelser och erfarenheter som kan förklara det, men jag tror den förskjutning som skett det senaste decenniet, är en erosion som uppkommit genom att människor sett och läst

(ibland sant, ibland mindre sant -mediefokus tål också diskuteras, det är jag den förste att argumentera för)

om otaliga missförhållanden, fusk och inte minst det faktum att den generellt sett ofta inte räcker till när man verkligen blir sjuk. Jag var själv sjukskriven i början av 00-talet, det var ingen ”Lisa”, och då hade vi ändå Socialdemokratisk regering…om någon nu hade förberett det svaret.

Företagen har fått ta över en större del av ansvaret, och det drabbar då mest småföretagarna. Dessa har, som man lätt kan inse, ett mindre s.k. kassaflöde att låta omkostnaderna drunkna i. Barnledighet, som av de flesta ses som en självklarhet i vårt land, kostar småföretagare ofantliga summor om de vill behålla personalen. Om man har anställt, brukar oftast syftet i ett småföretag vara att behålla den personalen – till skillnad mot viss annan större verksamhet, men det är inte ämnet för kvällen.

Jag tror, och hoppas att viljan också finns tvärpolitiskt, att vi måste lyfta blicken lite högre än att stirra sig blind på partifärger och syndabockar. Vi kan inte ha ett system som människor inte tilltror, för just då får vi risken att vi får en större klyfta i samhället som inte minst (S) (för att inte prata om (V)…) basunerar ut jämt och ständigt.

Helt rättvis kommer aldrig en försäkring kunna bli, inte så länge vi inte återgår till något slags planekonomiskt samhälle som i sann Orwell-anda kontrollerar allt och alla. Tyvärr finns även där en elit som ju har tillskansat sig bättre vilkor än andra.

Nej, jag tror att vi måste se till att

  • göra försäkringen mer lättbegriplig; redovisa ungefär som jobbskatteavdraget och andra skatter på skattsedeln vad och hur mycket vi betalar in till sjukförsäkringssystemet. Andra försäkringar klarar ju att reda ut det, varför inte socialförsäkringen?
  • människor är inte dumma. Att gömma sjukförsäkringen i ett stort svart hål, ger bara samma intryck som man kan anklaga både Tyskland, Frankrike och sydeuropeiska länder inom vissa andra områden.
  • jag hade erfarenhet av det då jag praktiserade i Tyskland som student, fick då ett klart och tydligt specificerat lönebesked, med möjliga tillval utöver det som lagen sade att man var tvungen att betala. Fungerade alldeles utmärkt. (och nej, det hjälper inte med att dumförklara fenomenet med att ”då kommer inte människor att välja mer än nödvändigt”, för det stämmer inte. Inte om man omfördelar så att man har möjligheten göra sådana val själv. Jag minns att man t.o.m kunde få viss hjälp och diskussion med företagets personalavdelning om man ville. (och då pratar vi 1980-tal…)

Ett stort problem anser jag, och Tokmoderaten för ett mer Juholt-kopplat resonemang nedan, -ett mycket bra sådant- är att så få inom ”rörel(s)en” vill inse att tiderna förändras.

Det i sig behöver inte betyda att man måste riva ett helt system, men om man vägrar se att bruket i muren börjar vittra…då får man snart de frostsprängningar som t.ex. Berlinmuren råkade ut för. Detta gäller, -och läs nu mina ord- det största regeringspartiet också, dvs. mitt eget parti vid namn Moderaterna.

Kent tar upp det, och jag kommer också att diskutera det längre fram, annars blir det här redan för långa inlägget, ännu längre. Ett parti som vägra inse att tider förändras, kan ganska snabbt hamna i det som själve statsministern sade för några år sedan

”våga förändras och förnyas, eller dö”

Det gäller fortfarande. Väljarna är bevisligen inte dumma, även om Göran Greider sin vana trogen, i Agenda och i klippet från DN nedan, åter står och mässar om ”vem som tänker rätt”… tragikomiskt…

Ett litet Juholt-citat kan jag inte undanhålla mig…imorse stod han i rutan, på väg på sin Juholt-gata, och sade ”man blir stark genom att genom att arbeta i motvind, jag har lärt mig mycket förra veckan…”

Media; DN, SR, SvD, DN2, HD, GP, Sundsvalls Tidning, VK.se, Östersundsposten, Länstidningen Jämtland,

Bloggar som berör ämnet förändring, omvandling;

borgerliga; Kent, Tokmoderaten, MMK, Maria H., Thomas B.,

oppositionen;  Peter Andersson, Veronica Palm, Johanna Graf, Erik Laakso, Johan Westerholm,

Om man tömts på lust att skriva om ….

3 Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier -de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,

En förändring måste beröra, dvs. det måste finnas en känsla hos de som upplever.

No Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

Förändring, eller förnyelse har det pratats mycket om inom politiken och vårt samhälle de senaste åren. Säkerligen satte valet 2006 igång en del av denna diskussion, på gott och ont ur olika människors känsla och övertygelse.

Förändring kräver motivation

Den här bilden får symbolisera cykeln, att har man inget hjul att ta sig fram på, kan det väldigt svårt att komma vidare. ”Man ska ju inte behöva uppfinna hjulet igen”…som det brukar heta.

Om jag vill lyckas med att
föra en människa
mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.

Denna lilla dikt från Sören Kierkegaard säger rätt mycket… Att vara lyssnande och se vad andra önskar, inte bara vad man själv önskar. Samtidigt behöver man för sig själv ha en insikt om vart man faktiskt vill och hur man tror att man kan gå tillväga.

Varför tycker jag den passar nu? Jo, därför att våra rikspartier (i stort sett alla) letar efter formeln för hur de ska kunna utvecklas och ”bli moderna” dvs. kunna attrahera röster.

Egentligen har jag ingen lust att sticka kniven i någon igen, det finns nog med drev och kritik liksom åsikter just nu.

Vad jag konstaterar är i alla fall att vi i Moderaterna befinner oss i ett skede där vi inte kan luta oss tillbaka och tro att ”nu är de kirrat…vårt resultat i valet 2014 är redan klart, vi behöver inte anstränga oss”.

Centerpartiet har just gått ut ur en process som ska leda till förnyelse och utveckling, Annie Lööf har en diger uppgift framför sig, men rider på en stor popularitet och att man haft en väldigt öppen process.

Kristdemokraterna befinner sig i ett uppslitande skede av ”uppstart” inför kampen i början av nästa år då man ska välja partiledare. Göran Hägglund har förvisso starkt stöd, men har en del att kämpa för ändå om man följt de senaste veckornas debatt och snudd på gatlopp.

Folkpartiet lever i ngt slags limbo -man kanske är nöjd, vad vet jag- kring 7%, och  verkar ha svårt att komma breddat ur den kärna som man har. Många av Folkpartiets idéer tangerar oss i M, varför jag ibland blir ”anklagad” för att vara en smygfolkpartist. EU-frågor är ett sådan område t.ex. De som känner mig vet att jag vurmar för EU.

Miljöpartiet har just nytillträdda språkrör, och har rimligtvis också en relativt gynnsam sits idag, inte minst med tanke på att de två hyser stor popularitet och nyfikenhet.

Socialdemokraterna har ju sin s.k. förnyelse, efter valförlusten 2010 nu senast, och efter att Mona Sahlin inte lyckats rycka upp röstetalet. Huruvida denna verkligen är en förnyelse kan man undra i dessa dagar…

Vänsterpartiet vet jag inte riktigt vad de gör, deras förnyelse verkar mest gå ut på att bli av med Lars Ohly, samt träta om ett ev. delat partiledarskap.

Att Sverigedemokraterna över huvud taget kom in i riksdagen får väl ses som en förnyelse av viss rang, men jag tror även att det handlar om ett missnöje med andra partiers, ingen nämnd igen glömd, förmåga att ta sig an vissa frågor, tyvärr.

Vi hade idag moderat kyrkogrupp, då vi även besökte eftermiddagsmässan i Turebergskyrkan. Där tog prästen idag upp just ämnet att för att få till en förändring i livet, behövs att det inbegriper en känsla också. Utan den kopplingen sker oftast ingen förnyelse eller utveckling. Det tror jag gäller de flesta områden, som Kierkegaard skriver

”Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.”

Utan förmågan att finna var människan befinner sig, och utgå därifrån, kan man svårligen gripa an en utveckling hos andra.

Bloggat,  Kent , Kent2, Per Ankersjö,

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Helsingborgs Dagblad, HD2,

Är det Socialdemokratins demontering vi ser?

2 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Jag har sagt det förr, och säger det igen. Vad är det som händer med det tidigare ”statsbärande” partiet, Sveriges genom tiderna största och i modern tid mesta regeringsparti?

I mitt blogginlägg för en månad sedan ungefär, tog jag upp just det faktum som några med mig diskuterade efter valet 2006; ”vad händer om Alliansen vinner valet 2010?” Riktigt så här trodde jag nog ändå inte att det skulle gå.

Nu ska för korrekthetens skull noteras att jag är en ”demokratikramare”, vilket innebär att hur mycket jag än kandiderar för ett parti, anser jag fortfarande att det behövs spridning på politiska partier och att utan en bra opposition, har en regering det tuffare att bedriva sin egen politik, en politik som speglas i meningsmotståndares förslag. Först då kan väljare få rimliga möjligheter att bedöma och välja vilken politik just de själva vill se drivas i landet, och partierna kan få återkoppling på hur man ser sig vilja ta tag i framtiden.

Vad händer nu då? Ja, jag vet inte om jag har något svar på det…För inte så hemskt länge sedan Mona Sahlin fick lämna walk-over, och då inte pga någon lägenhetsaffär, utan choklad och slarv med kontokort. Nästan precis 16 år sedan. Visst, många idag levande unga minns det inte.  Jag minns fortfarande hur jag såg presskonferensen live, och tyckte att det kändes väldigt märkligt, ledsamt så borgerlig jag redan då var.

Tolv år senare inträffade detta. Mona Sahlin tar över och gör comeback på riktigt. Hon blir ”Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat”. I den citerade artikeln, skrivs om att

”Margot och jag fortsätter att kräkas ihop. Hon är med i mitt nätverk. Vi ska sparka ut Reinfeldt senast 2010 och Margot kommer att vara med under åren vi har framför oss”

Hur det gick med det, vet vi. Margot Wallström innehade viktiga positioner globalt, och deltog endast sporadiskt i Sverige. (S) vann inte valet 2010, och resten är historia.

”Det stora partiet” hade en lång, till skillnad mot andra, inte särskilt öppen process inför valet av ny partiledare. Ingen verkade vilja ställa upp. Som bortblåsta var alla kvinnliga statsministerkandidater. Herr Juholt själv uttalade sig så här. Även här vet vi hur det gick.

Vad händer nu? Den som det visste. Media och bloggosfär överöses med spekulationer och stöd, hat, skratt, huvudskakningar. Tyvärr är det tragiskt, och är det som många påstår, att det finns en genusskillnad i hur man hanterat Mona Sahlin och hur man kommer att hantera Håkan Juholt, visar det återigen på att partiet med stort (S) inte är så jämställt och framåtblickande som man gör gällande.

Jag kan nästan fälla en tår över det hela när jag nu ser via Facebook att Håkan Juholt själv, eller mer troligt, någon i hans närhet, lägger ut ett slags försvarstal över tiden som gått. Nu räcker det. Alla människor har rätt att göra fel, jag vill inte ha ”robotpolitiker”. Jag har ingen lust att vrida kniven fler varv, men är detta seriöst av en ”tänkbar statsministerkandidat”? Ni har redan svaret.

Låt oss hoppas att människan Håkan Juholt överlever, ”Super Mario”, men låt oss också hoppas att han och hans sambo tar det ansvar som åligger dem som medborgare. Hur det sedan går med det Socialdemokratiska Arbetarepartiet lär vi inte veta idag. Det får tiden utvisa.

Expressen, Expr.2, Exp 3, Aftonbladet, GP, GP2, SvD, SvD2, DN,

Bloggar, Mikael Andersson, Tokmoderaten, Laakso, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Kent P., Västros, Westerholm,


Snipp, snapp, är SAAB-sagan slut nu?

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, världen

I natt såg jag ett antal artiklar, och ett par nyhetsklipp om SAAB -som ”omväxling” kanske man kan säga?

Jag gör ingen hemlighet av att jag hela tiden hållit emot den negativistiska strömning som går genom media, gammal som ny, rörande SAAB. Delvis därför att jag varit i branschen av och till, delvis därför att jag sällan sett en verksamhet som har så många liv och en sådan enterpernörsdriven kämpaglöd. Man kan hävda att det är ”galna” ingenjörers lekstuga, folk med ekonomisk verklighetsfrånvänd blick m.m. Jag väljer att se det positiva.

Volvo har, ur rent svensk synvinkel, egentligen inte någon bättre sits. Jovisst, kortsiktigt kanske, men i ett längre perspektiv…Jag tror (mig veta) att det s.k. äktenskapet med Renault borde fått leva och utvecklas, inte minst med europeiska glasögon. Det fanns goda förutsättningar. Varken Saab eller Volvo har dragit någon nytta av att det blev amerikanskägda. Ganska lätt att konstatera.

Nu börjar dock även jag misströsta…produktionen står still -kardinalfel för en verksamhet, ingen produktion, inget att sälja, inga pengar in. Produktionsstopp är normalt i tillverkningsindustri, men INTE i fyra månader. Dessutom får underleverantörer inte betalt, de stoppar leveranser, ringar-på-vattnet-effekten blir enorm. Tragiskt, och mycket illavarslande. De krav som kommer från Kronofogden de närmaste två veckorna lär inte bidra med något positivt.

Jag tänker inte gå i någon slags polemik med dem som förföljer, åsiktsmässigt, Victor Muller och hans kompanjoner -se ovan kommentarer om ägare- men när styrelsen börjar höja sina arvoden UTAN att pengar kommer in via verksamheten, då drar även jag öronen åt mig. Har de kanske en hemlig kinesisk plånbok?

Jag tycker synd om dem som arbetar på Saab, oavsett nivå och funktion. De gör så mycket, skulle göra ännu mer om de kunde, men i nuläget verkar inte det betala sig. Visst kan man tycka att de ska söka jobb på Volvo som en del skriver, men hur länge håller det? Bättre än inget kanske, men jag tror att deras hjärtan klappar mest för Saab, ända tills företaget Saab klappar ihop helt och fullt.

OM det nu gör det.

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2, DN3, GP, GP2, GP3, HD, BLT, Expressen, Expr2, SvT,

Thomas B., Ankersjö,

Uppdatering 19/8, SvD,

Europa väl värt att vårda! #svensk sommarupplaga

No Comments
Demokrati, Ekonomi, Europa, Kultur, Semester, samhälle, världen

På tåget,  ja SJ, i den sista delen av en tre veckor lång tur vilken givit mig både avkoppling, intryck och massor att skriva om… Återstår att göra det.

(Fick just meddelandet att ett fotsteg på tåget har svårt att fällas in…några minuters försening…nyss väntade vi på mötande tåg mellan Kolmården och Nyköping, där vi är nu…intressant att se hur mycket försening det blir sammanlagt, eller om tidtabellen har räknat med strulet…?)

Den underbart varma svenska kvällssolen i nedan sköljer sitt ljus över naturen ute och tågets takfönster i dubbeldäckaren. Jag kan leva med det, det är inte så många månader vi har detta sköna ljus. Om så där två månader är det bara mörkt, mörkt, mörkt redan två timmar tidigare. Skillnaden blir också väldigt tydlig när man reser som jag gjort de senaste veckorna, ute på kontinenten är det visserligen ljust länge också, men när det mörknar är det som om någon drar ner en rullgardin. Mörkret är också av en helt annan kaliber än här hemma just nu, här blir det ju nästan inte mörkt i juli om vi pratar om Mälardalen och norrut.

- nu gick tåget- endast 20 minuter sent…enligt uppgift ska vi kunna köra in det till stor del mellan Nyköping och Stockholm…-

Mitt sparsamma bloggande under de senaste veckorna kanske får se sig kompenserat av berättelser i efterhand, vi får se. Helt klart är i alla fall att det har varit rätt skönt att inte läsa tidningen varje dag, inte heller se på nyheterna, som ju mest består av kris och katastrof… Visst kan man tycka att det finns massor att uttrycka, inte minst om ”dubbelelvan” den 22 juli…men det har andra gjort så det räcker och blir över. Missförstå mig rätt, det är så lätt att bli felaktigt tolkad, att anses vara politiskt inkorrekt, men nej, jag hedrar Norge på mitt sätt. I tanken framförallt, vilket då inte betyder att jag aldrig kommer att plocka upp ämnet.

Jag målar istället upp vårt Europa, vari Norge också ingår, som ett fantastiskt intressant område i världen, där det bortom all krishantering och mediala hetsningar om att finna de största rubrikerna, oavsett ekonomi, våld eller annat brännande ämne, är så härligt skönt att leva! Ja det tycker jag.

Europa, som vi konstaterade fortfarande har så mycket att lära och visa oss, är en naturskön, omväxlande och välkomnande världsdel, den ”gamla kontinenten” som t.ex. fransmännen kallar den. Man behöver inte röra sig särskilt långt, så har utsikten ändrat sig drastiskt. Älvar, sjöar, berg, hav, slätter, kustlandskap, storstäder.

Nu mörknar det, nyss var det uppkopplingen som mörkade mina möjligheter att skriva i Sörmlandsskogarna…jag väljer ikväll att njuta, inte tänka högt om politik eller media. Hittade en bra artikel som numera partikollegan Maria Abrahamsson citerade, jag nöjer mig med att länka den. Den plockar upp mycket som jag gått och funderat över den senaste tiden. I ett senare skede kan jag tänka mig att tänka högt om det. Inte ikväll.

Njut den svenska sommaren!

Mellanstund hade inte glass i mun..

No Comments
Ekonomi, Europa, Politik, evenemang, världen

Så mellanlandar vi på Bloggplats 12 igen.

Var på ett bra lunchseminarium om Energiförsörjningen och om Sverige om är en del av energiEuropa…Intressant ur många synvinklar, inte minst med tanke på Vattenfalls intressen i Tyskland.

F.d. utrikesminister Jan Eliassson gladde mig med att säga att ”den goda internationella/europeiska lösningen måste bli de nationella lösningarna…” Han var övertydlig om att Sverige ska delta och att alla länder måste hjälpas åt för att utveckla och säkra energitillförseln. Ingen kan agera enbart egeoistiskt. För mig är det ljuv musik, och fler behöver tänka i dessa banor! Panelen med en miljöpartist, en moderat och en socialdemokrat samt chefen för EU-kommissionen i Sverige,  Pierre Schellekens, hade flera intressanta åsikter. Inte samstämmiga alltid, men tänkvärda. Marknaden är extremt påverkad av hur olika länder agerar, och frågan man funderade en del kring är huruvida man ska sälja el på export, hur och var ny energiteknik ska främja arbetstillfällen.

Efter lunchen gick vi till ett seminarium om politiskt ledarskap i förändring, hållet av Stockholms universitet, tyvärr var det så attraktivt att vi inte kom in. :-(  

Då fortsatte vi till ett annat om ”Får man beljuga människor i media hur som helst? Debatt om mediedrev.” Intressant med flera prominenta gäster med Harald Ullman som moderator. Där blev antiklimax att vi satt och väntade i 20 minuter, de kom aldrig igång, och den tryckande värmen tilltog mer och mer. Platsen var ett tält två våningar över marken, med glasrutor och plastpresenningar som vägg… klimatet blev dålig luft och tilltagande tryckande värme, trots att de påstod att det fanns både luftkonditionering och vatten…det senare delade man inte ut dock. Yrseln började göra sig påmind, med erfarenheten av att moderator Martina Lind igår svimmade under pågående seminarium, valde vi att avvika…ut i luften som hade både vind och viss fukt i form av dimmstråk. Skönt, skönare, skönast.

Kursen ställdes mot Alliansdagen, och vad som ska attrahera yngre väljare till Alliansen i valet 2014. Platsen var bytt, och vi styrdes mot den nya. Väl framme upptäckte vi att tiden var ändrad, och att minglet skulle bli kl. 17. Vi försökte oss på glassboden, men kom fram till att det var lite svalt för glass…alltså sitter vi nu och bloggar, läser mail, och väntar på Alliansminglet. Ikväll är det Lars Ohlys kväll, blir det hans sista i Almedalen? Ingen vet. Om jag orkar, går jag nog dit och lyssnar. Träffade just Clas Jacobsson från Dalarna, vi stä(m)de träff senare. Trevligt!

Böhlmark,

Jinge,

DN,

Frihet, ledighet och möjligheter.

4 Comments
Demokrati, Europa, Politik, Sverige, samhälle, världen

Åter en vacker morgon som solen lyser över mitt Sollentuna, som jag idag ska lämna en stund för en tur i vårt försommarfagra Sverige. Nästa vecka ska jag åter tjäna min hemkommun i mina uppdrag som jag som förtroendevald känner mig hedrad att få utföra för våra kommunmedborgare. Miljön ligger mig varmt om hjärtat, då anstränger jag mig också för att vårda den på hemmaplan.

Frihet att lämna, frihet att välja. Tänk vilken självklar känsla det är att få välja. Välja dem som ska styra, vart man vill åka bort, var man vill jobba och bo, om man ska grilla eller gå ut på restaurang. Många människor i vår värld har inte så goda möjligheter till det som vi här hemma i Sverige. Demokrati är ingen självklarhet, vare sig lokalt eller på en mer övergripande nivå. Se bara på den process som nu pågår i Haag.

Demokratiska val är inte bara en rättighet där de finns, det är faktiskt också en skyldighet att tala om för samhället hur man vill att det ska styras. Sedan är det ansvar för oss som får förtroendet att förvalta det efter bästa förmåga.

Att som Karin Pettersson på Aftonbladet avsluta sin krönika om Alliansens skattepolitik med att säga att

Moderaterna har börjat måla  in sig i talibanhörnet när det gäller skattesänkningar. Nu gäller det att social demokraterna håller sig därifrån, och kommer ihåg att skatter är medel,  aldrig mål i sig.

låter bara patetiskt i mina öron. Ordning och reda i ekonomin betyder inte per defintion höga skatteintäkter. Inget är någonsin statiskt i ett samhälle.

Man kan och ska givetvis ha olika åsikter i en demokrati, men är det några som (historiskt) sett skatten som ett mål, är det Socialdemokraterna. Är en omsvängning månne på gång? Vi ska aldrig glömma att medborgarnas inbetalda skattepengar för att smahället ska fungera, så som vi vill och bestämmer demokratiskt, är ett lån inte en gåva.

Därför blir jag verkligen beklämd av att se artiklar som i DN idag, en fullständig erosion och kapitulation inför vårt samhällsskick. Varför kan man fråga sig? Det är nog en del av det vi som är politiskt aktiva kommer behöva ta tag i, åter och åter igen. Läs artikeln i Expressen nedan, skrämmande! Demokrati måste kännas meningsfullt. Här i Sollentuna har vi denna mandatperiod en beredning som tittar på just hur vi kan bli bättre på kommunikation och integration, i första med våra kommunmedborgare, jag ser fram emot dess resultat som är menat bli presenterat under 2012.

Kent i Örebro skriver också i sina inlägg idag om vikten av både frihet och demokrati. Thomas B hittar en annan mycket viktig infallsvinkel. Även Tokmoderaten hittar sin väg. Liksom Holmqvist, och Mary X.

Gunnar Hökmark tar in ett perspektiv som tilltalar mig. Demokrati är inge teoretiskt begrepp.

”Vi behöver förstå att demokrati är den värdering som formar vårt samhälle. Det handlar inte om någon teoretisk och inåtvänd debatt utan om vår förmåga att förstå hur ett samhälle förändras. Annars blir det det andra värderingar som förändrar vårt och andra samhällen.”

Högberg, prata gärna drömmar men se inte bakåt.

SvT, SvD, Expressen, GP, HD,

Socialdemokratins begynnande härdsmälta?

4 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Det senaste dygnet har jag funderat på vad som händer med Socialdemokraterna, inte minst i bl.a. bloggosfären, när det gäller beteenden, förhoppningar, framtidstro. Jag förstår det faktiskt inte. Inte ännu i alla fall.

För att gå tillbaka till det s.k. historiska valet 2006, då Alliansen valdes och bildade den första majoritetsregeringen i Sverige på mycket länge. Vi var då några borgerliga valarbetare som resonerade lite kring framtiden. Det var något nytt som inträffat, en rejäl kursändring i Sveriges vardag. Detta insåg även Göran Persson, själv delaktig i läget som uppstått, och avgick på valnatten redan. De fle(s)ta trodde det skulle bli en parentes i svensk politisk historia, en borgerlig regering kan ju inte hålla ihop, och framförallt regera en hel mandatperiod. Budskapet hördes från vänsterkanten, både bland politiker och journalister. Även vissa borgerliga tidningar tvivlade. Det ingick ju liksom inte i den bilden av (S)verige som många ville se, och andra hade sina förutfattade meningar om.

Vad vi i vår lilla borgerliga grupp kom fram till, förutom att det kändes som att andas frisk luft måndagen efter valet, var att det avgörande för Sveriges framtid skulle bli om Alliansen skulle lyckas med att bli omvald. Inte bara ur ett borgerligt perspektiv. Jag behöver inte gå in på alla turer om opinions-undersökningar, finanskris osv., vi vet alla hur det gick. Det är som man brukar säga – historia.

Alliansen blev omvald, Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen för första gången  någonsin. Sverige fick ånyo en minoritetsregering, men en Alliansdito, och Socialdemokraterna gjorde ett av sina sämsta val någonsin. Det blev nytt partiledarskifte i (S).

Det som skett efter valet i september, alltså en period av ca nio månader, vittnar verkligen inte om någon graviditet och pånyttfödelse inom Socialdemokratin, hur mycket man än försöker påvisa det från partiets sida. Det är en salig blandning av gammalt och nytt, accepterat och inte accepterat, men framförallt en väldigt sluten organisation, som famlar efter färdriktning. Åtskilliga sakfrågor har drabbats av den sjukan. Då hjälper inga linjetal, hur retoriskt bra de än är. Vänsterpartiet går ännu mer av kräftgång, röd var färgen.

Vad är det då som pågår? Jag vet inte, och jag tänker inte recensera det i detta inlägg. Men, det är inte utan att det känns som ett slags inre härdsmälta inom rörelsen. Man saknar självförtroende, är stingslig och tar till väldigt underliga argument för sin sak. Detta verkar genomsyra en del av bloggosfären också, är det månne en följd av hur signalerna kommer, eller snarare inte kommer, uppifrån Partiet? Som sagt, jag vet inte. Vad jag vet är att det känns väldigt olustigt när vi, några i detta fall moderata bloggare, blir påhopppade av en ledande (S)-bloggare på helt osakliga grunder och utan vettig förvarning. Kortfattat (ni som vill läsa mer hittar till alla länkar och diskussioner i mitt förra inlägg här) verkar man vilja påstå att vi tycker det är helt i sin ordning att det sker dödsfall på arbetsplatser bara för att vi inte hittat till en Facebookgrupp som ska hålla en tyst minut i nästa vecka, just för arbetsplatsolyckor.

Jag tänker inte bemöta det mer, utan bara konstatera att jag är den förste att intyga att även vår regering mår bra av en fungerande opposition, som med sakliga argument synar Alliansen och kommer med alternativa förslag. Låt oss därför hoppas att (S) tar sig ur den fullständiga formsvacka vad gäller den biten, att bloggare och debattörer låter sin frustration över att Sverige inte ser ut som under den socialdemokratiska hegemonin längre vändas utåt, utan att ta till rena skamgrepp.

Som jag läser den politiska kartan just nu, ser jag Miljöpartiet som ett mer seriöst oppositionsparti, man må gilla eller inte gilla deras idéer, men öppenhet, skicklighet och framåtanda för egen räkning saknas inte.

Uppdatering 3 juni:

Egentligen ville jag inte redigera denna mer, men eftersom jag fick en kommentar från ”Essbeck” på det förra inlägget, hittade jag dagens ledare i Länstidningen uppe i Östersund av en slump. Intressant sammanträffande.

Från intro till EU via Alliansens partiskreterare. (och samtidigt förankra saker i hemkommunen)

No Comments
Europa, Politik, Sverige, Värmland, evenemang, världen

Det har varit en lärorik dag, på många sätt, men väldigt framgångsrik. En mycket god vän och gammal kollega till mig, numera utvandrad till Guatemala, skrev till mig i början av året som gratulation till mitt nya uppdrag som Miljö och byggnadsnämndens ordförande, att jag skulle komma att göra avtryck. Idag har jag börjat inse att jag tror han får rätt.

Pratar man med Sofia Arkelsten, vår miljökämpe :-) och numera partisekreterare, kan man inte bli annat än GLAD. Mer kommer om det, men hon är en lysande stjärna som verkligen bjöd på sig själv under seminariet med de fyra partisekreterarna. Alla fyra är nya, men redan väldigt samspelta av seminariet att döma. Man sprider skratt, är konstruktiv och vill se framåt. Nina Larsson (FP), hade fått barn för två veckor sedan, men ställde ändå upp vilket hon ska ha all heder av! Hon kommer vissserligen från Karlstad, men ändå.  Heja Alliansen!

Det är lätt att låta lycklig när man får en inspiration som denna dag har inneburit. Efter ovan nämnt seminarium, var det lunch och trevliga möten med andra moderata förtroendevalda från vårt avlånga land. Det är verkligen en av de stora poängerna med denna typ av sammankomster, ett givande och tagande för att hitta framåt i våra respektive kommuner. Mitt egna lilla krux var under dagen att jag behövde arbeta fram ett slutgiltigt förslag gällande den nya taxa vi ska anta i Miljö och Byggnadsnämnden på måndag hemma i Sollentuna. En ny Plan och Bygglag kräver nya avgifter för service som kommunens tjänstemän utför både för ordningens skull och för ”byggherrarnas” skull. Detta innebar ett antal telefonsamtal med t.f. förvaltningschef och likaså den ordinarie snart återkommande mammalediga dito. Det känns nu som om vi ”landat” en Sollentunaanpassad modell som kan gälla fram tills vi ska utvärdera den om ca 18 månader. Skönt med sådan effektiv kreativitet, en för schabloniserad modell skulle åtminstone inte jag kunna stå för gentemot invånarna hemma.

Efter lunch var det så dags för vår finansminister att framträda, och på vilket sätt sedan….visst kan avundsjuka vänstermänniskor alltid vrida saker till sin egen fördel, men de kan aldrig ta ifrån Anders Borg att han kan ekonomi och att han ser samband som är oerhört centrala för Sveriges samhälle. Han kändes nästan lite generad över de applåder som haglade efter föreläsningen.

Så kom ett seminarium om huruvida det är möjligt att upprätthålla motivation utan att segra ihjäl sig. panelen hos Anna Kinberg Batra bestod av Håkan Loob, VD hos Färjestad och framgångsrik hockeyspelare, Annie Seel, egenföretagare och framgångsrik Dakarrallytävlare, Ann-Louise Skoglund, häcklöperska och Anders Olsson, simmare och guldmedaljör i Paralympics. Väldigt inspirerande och kreativt. Lyckades ordna en autograf från Håkan Loob till min brorson…

Så kom då seminarium 2, och det var för min del Moderat politik i Europaparlamentet. En namnkunnig panel bestående av våra fyra parlamentarike samt vår stabschef i Bryssel svarade på frågor och ifrågasatte varför vi behöver ha särskilda Europaseminarier…vi är en del av EU och därför bör de ingå i övriga ämnen som en del. En ganska klarsynt infallsvinkel, varför har vi så svårt att inkludera oss i EU?

Gunnar Hökmark, Anna-Maria Corazza Bildt, Anna Ibrisagic, Kristoffer Fjellner

En välbehövlig kaffepaus tog vid innan det var dags för det tredje och sista seminariet för dagen, Vertikala grupper som man når nya medlemmar genom. Deltog gjorde bl.a. Cecilia Widegren och biståndsminister Gunilla Carlsson. Två hästtjejer som beskrev hur man via ridning kunde möta nya, intresserade potentiella väljare.

Nu är det uppsamling i First Camp Hotel inför kvällens mingel och buffé. Tyvärr missar jag förminglet med mina Sollentunakollegor pga den logistik det innebär att inte alla kan bo i Karlstad. Jag hoppas på en trevlig kväll ändå, Martin T Karlsson beger oss nu mot Solsta’n.