Browsing the archives for the framtid tag

Ska Löfvén klä upp den avlövade Socialdemokratin?

No Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Stefan Löfvén, ett namn på så många läppar denna dag.

Det började igår, då jag var helt frånvarande från nätet pga arbetsresa, och jag måste säga att jag hade svårt att verkligen tro det.  Inte för att jag tycker att han är en person som stöter bort mig. Inte för att jag inte tycker han verkar kompetent. Inte heller för att min bloggkollega Tokmoderaten drar paralleller med den Saab-älskande ryssen Vladimir Antonov och undrar vad som finns under ytan. Ulv eller får.

Nej, jag tycker i grunden bra om (tänk att ni får läsa det från en moderatfärgad person!) herr Löfvén, jag tycker att han har uttryckt många bra sidor och åsikter genom åren, precis som hans företrädare Göran Johnsson f.ö. De vurmar båda för Sveriges välfärd, för ett bra näringsliv och en bra industri (så långt det nu kommer att finnas industri kvar i vårt land). Hans turer i  Saab-ärendet finner jag ingen anledning att kommentera just här, det har skrivits nog om Saab ändå.

Nej, det är mer processen, den så omtalade, jag funderar kring. Läser man bloggkollegor på (S)-sidan, finns både försiktigt positiva tankar, som negativa och avvaktande.

Jag kan väl själv, låt vara att jag då inte tillhör de insatta och nära bekanta med det f.d. statsbärande partiets innersta krets, undra lite hur man egentligen tänkt i sina ageranden. Det har inte gått mer än fem dagar sedan Håkan Juholt lämnade scenen i Flanaden i Oskarshamn, och redan har man, en dag för tidigt, läckt ut och offentliggjort det förslag  som  det socialdemokratiska verkställande utskottet tänker presentera för partistyrelsen under morgondagen. I mina öron och ögon verkar det inte riktigt vara så som många önskat sig att man skulle vaska fram nästa ledare för det största riksdagspartiet. Det parti som just nu är nere på aldrig tidigare sedda nivåer i opinionsundersökningar, och som inte verkar ha vare sig kompass, självförtroende eller självsäkerhet. Samtidigt ser man överallt att det förväntas bli som förut, att (S) ska återta den position man alltid haft i modern tid, innan Alliansregeringen tog över 2006.

Det kan gå, ingenting är omöjligt som min kollega Kent i Örebro skriver, läs nedan. Det kan också gå fel, och med tanke på hur virrigt det i gemene mans ögon just nu ter sig, och vilket förtroende ”Svensson” verkar ha för partiet just nu, är inget givet. Oavsett hur kompetent Stefan Löfvén kan komma att visa sig, finns det all anledning att avvakta med bokslut över framtida svensk politik. Som Johan Westerholm skrev igår,

”Alla politiska partier bygger på att vi kan enas om att vi har några ideal och idéer som vi var och en kan känna igen oss i och en personligt kopplad vilja att förverkliga dessa.”

Ord som inte blir mindre sanna i framtiden, oavsett s.k. sida vi anser oss stå på.


Media; DN, DN2SvD, SvD2, HD, Skånskan, Skånskan2, GP, GP2, Expressen, AB, VLT, SvT, SvT2, SvT3, SR,

Bloggar; Anybody’s place

Alliansen, Kent P., Mikael Andersson, Thomas Böhlmark, Norah4you, Tokmoderaten igen, Den hälsosamme ekonomisten,

Dick Erixon,

Socialdemokrater, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Malmö, Sven-Erland Västros, Peter Andersson, Lena Sommestad, Martin Moberg, Leine Johansson,

Vänster, Jinge,

Gamla tider kommer aldrig igen…

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Efter en lång dag av olika måsten, med snöskottning som grädde på moset, sitter jag vid tangenterna för att försöka samla några tankar kring det skådespel som utspelats de senaste dagarna/veckorna. För något annat ord kan jag inte komma just nu -skådespel-. Wikipedia definerar det som att det

”är en typ av scenkonst, som syftar till att agera, berätta, framställa eller förevisa historier, idéer eller känslor inför en publik. Detta sker vanligtvis genom dialog, det vill säga tal och gester mellan olika rollfigurer, spelade, eller agerade av skådespelare.”

Det är bara att välja vilket av de olika substantiven man tycker är bäst, och förmodligen får vi inte ens samma svar beroende på vilka ”skådespelare” vi frågar. Dra era egna slutsatser.

Jag läste imorse Göran Erikssons i stora drag utmärkta krönika i SvD angående det på politiska landskapet i Sverige, och mer specifikt om Socialdemokraternas landskap. Det skrivs spaltmeter  om detta i bloggar och media, och jag var själv inne på detta redan i september, så jag blir tvungen att bryta ner det jag vill resonera kring i flera ”kapitel”, inte minst pga den sena timmen.

Jag plockar ut en mening ur krönikan;

”Men historierna ger bilden av att den lite bedagade skönheten SAP lät sig bedras av en sol-och-vårare med stilig mustasch och välsmort munläder. Nu är han är borta, och allt ska bli som det var förut.”

Historier, fabler, gissningar och vad mer har det inte funnits under de tio månader som herr Juholt har valsat runt i pressen? Vad som är sant eller falskt, är helt omöjligt att veta, t.o.m. för en väl insatt person, oavsett på vilket sätt den personen är insatt. Egentligen är det inte ens intressant, jag har påtalat det i ett av mina inlägg i höstas, och därför lämnar jag det därhän.

Det som i mitt tycke är intressant nu, det är hur tänker sig olika parter i den svenska demokratin hantera detta läge, för det är  -hör och häpna-  inte enbart Socialdemokratins dilemma. Det är även övriga partiers bekymmer, och jag tror också att media bör tänka till ”lite”. Det senare bryr jag mig inte om i denna postning.

Håkan Juholt är inte den ende som är skuld till var (S) befinner sig, det är att tillmäta en person alltför stor betydelse, vårt snuttefierade samhälle till trots. Nej, de som inte vill inse att det är djupare utmaning (märk mitt ord…) än så, befinner sig på s.k. strutsnivå. Väljare är, trots allt, inte dumma. Alla går inte på allt som skrivs, och man har också ett minne, om än kort i en del sammanhang.

Även Alliansregeringen har all anledning att se sig an utmaningen, inte i att vinna regeringsmakten som man har, utan att förtjäna den i form av återval. Flera med mig upprepar att det faktiskt krävs en mer aktiv hållning, alliansen måste leva och vara synlig, inte bara för dem som bevakar samhället och politiker. Gemene man måste nås av resonerande budskap, känna delaktighet. Där skiljer det inte på om man har regeringsmakten eller om man vill ha den. Det som skiljer, är att den ena parten faktiskt har verktygen för att göra saker, den andra kämpar för att skaffa sig dessa verktyg.

Till detta kommer jag alltså att återkomma, under tiden kan ni lämpligtvis läsa olika bloggar och tidningar som jag citerar nedan.

Press; SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Expressen, Expr 2, Sydöstran, HD, HD2, HD3, GP, GP2,

Bloggar; Kent, Kjellberg, Rolf Erikson, Peter Högberg, Thomas B., Tokmoderaten, Zac, Erik L., Peter Soilander, Mikael Andersson, Johan Westerholm, Anybody’s Place, Den hälsosamme ekonomisten (intressant vinkling), Peter Andersson, Maria Hagbom,

How long….hur länge?

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

…ja hur länge ska vi behöva beskåda detta spel, eller vad det nu är? Ett spel som är en parodi på det som många människor slåss med sina liv för att uppnå. Demokrati.

Det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter i tidningar, på hemsidor, det twittras så att nätet brakar ihop. Vad är det som händer? Vad är det vi ser? En bloggkollega skrev lite skämtsamt om att herr Juholt hade varit en bättre kapten än italienaren på Costa Concordia, för att han aldrig lämnar skutan…jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag faktiskt inte tror att det bara beror på partiordföranden.

\”How Long\”, Eagles

Lysna lite på textrundorna, det finns både det ena och andra som kan passas in i natt. Är det som Mary X Jensen och Peter Högberg diskuterade på Twitter, en stor och redig fint från S-ledarens sida? Eller är det allvar, som det uttrycks i vissa artiklar? En ganska rolig kommentar gjorde  Peter Johansson, alia(s) Röda Berget;

”En sak är säker, de journalister som groggat till ikväll får hitta chaufförer imorgon.”

Vad vi ser är en sakta men säker erosion av förtroende, respekt och empati. Oavsett orsak(er), oavsett vad man tycker om Håkan Juholt eller inte, så anser jag att det som ackumulerats bara blir sämre och sämre. För landet. För Socialdemokraterna. För demokratin och för regeringen. Vårt land behöver en fungerande opposition, som vitaliserar regeringen, ger den mothugg och tuggmotstånd. Hur mycket Miljöpartiet än önskar, och faktiskt tar för sig, så räcker inte det partiet som opposition i Sverige.

Nej, innan jag önskar god natt, önskar jag att med frågan ”How Long”, att detta tillstånd tar sitt slut nu, helst imorgon kl. 15 i Oskarshamn. Oavsett vad som sägs eller bestäms. Nu ska jag ”rocka mig själv till sömns”.

SvT, Expressen, Expr.2, SR, HD,

Bloggar; Mina Moderata Karameller, Peter Högberg, Johan Westerholm, Tokmoderaten, Kent P., Maria Hagbom, Erik Laakso, Thomas Böhlmark

Mina politiska uppdrag

No Comments
Sollentuna

Jag har, i en rapport som blev offentlig på fredagen, blivit anklagad för att begära ersättning för mitt politiska arbete på felaktiga grunder. Det påstås att jag gjort det medvetet för egen vinnings skull.

Jag har hela tiden själv varit övertygad om att jag följt reglerna, och gjort rätt. Jag har aldrig fått en enda fråga om mina yrkanden på ersättningar, och ingen har heller påtalat för mig att något skulle vara felaktigt. Då hade jag naturligtvis reagerat och sett till att det hela blev tillrättalagt.

Eftersom den moderata ledningen i Sollentuna inte längre har förtroende för mig har jag tagit konsekvenserna av mitt missförstånd och avgått från mina politiska uppdrag. Det känns både mycket tungt och ledsamt.

Jag kommer att sakna mitt politiska arbete i Sollentuna och alla människor jag därigenom mött.

Inga träd växer till himlen. (del 1)

2 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Det diskuteras mycket politik, eller kanske ledare (?), dessa dagar, och har gjort så i stort sett hela hösten.

Frågan är vad som egentligen diskuteras, och hur. Det är lätt att ledas in i fållan och låta det som jag kallar gladiatorscenen ta plats (som viss media fullkomligt älskar) istället för den scen som blir förebild för människor som själva vill skapa något, oavsett vad det handlar om. Jag är nämligen tveksam till hur många i Sveriges befolkning som faktiskt själva skule vilja delta i Idol, Big Brother, landets sämsta bilförare, Helenius Hörna, Skavlan eller dylikt. Ja, några skulle säkert ställa upp, men en majoritet? Nej skulle inte tro det.

Jag tror att en majoritet av våra invånare vill ha ett stabilt land, med bra och fungerande välfärd enligt den ”norm” som inte minst Socialdemokratin varit med om att bygga från grunden. Den är tämligen vedertagen i vår del av världen numera. (Att den sedan kostar väldigt mycket, och ställer rätt höga krav på ett fungerande samhälle är en annan diskussion)

Att i det läget enbart fokusera på s.k. personkult -sedan få media säga vad de vill om att vi närmar oss USAs personval- tror jag inte går hem hos dagens engagerade människor, se vidare i Peter Wolodarskis krönika nedan. Det behövs liksom någor mer än en portalfigur. Det har vi sett inte minst under hösten.

Självfallet har en bra ledare både en betydelse och ett ansvar, men det har en mindre bra ledare också. Att alla däremot kan luta sig tillbaka och låta den -eller möjligtvis de stora- stora ledaren göra jobbet åt övriga och att alla därigenom kan surfa på svallvågen och göra landet nöjt och belåtet, har vi nog sett bevis på att (s)å inte är fallet.

Varför får då Moderaterna så höga siffror kan man undra? Jo, som flera av mina blogg-kollegor är inne på, är det lätt att tider som dessa, under 2008-2009, och nu 2011 med all diskussion om EU-USA, och Saab m.m., finna en hamn i dem som synes göra det tryggt och säkert för en själv. Det är naturligtvis inte hela sanningen, men det spelar en stor roll, och har definitivt inte bara med personfrågan att göra.

Jag tror säkert, som jag m.fl. också var inne på igår, att Jonas Sjöstedt kommer att få en eller några smekmånader, att han kommer att göra livet surt för (S), och kanske även till viss del (MP). Tyvärr för (V), och tyvärr för oppositionen, tror jag inte det räcker för att skapa en opposition värd namnet. Ty det är faktiskt det vi behöver i Sverige idag.

En demokrati lever på att det finns tydliga alternativ, och inom alternativen olika nyanser och varianter. De som ska representera dessa alternativ är de själva, inte motståndarna. Alliansregeringen kan inte driva fram en bra opposition och utan en bra opposition, kan regeringen inte få tuggmotstånd nog för att själv driva och utveckla sig.

Samtidigt har regeringen, och Alliansens partier, själva ett ansvar för att syna sig, följa upp och utveckla sin egen politik. Det kommer inte oppositionen göra åt regeringen. Det farligaste en sittande regering kan göra är att bli självgod och tro att bara för att det finns få starka oxar på andra sidan gärdesgården, kommer ingen av dem att försöka ta sig igenom så att ungtjurarna kan para sig med kvigorna på ängen. Det är alltid jobbigt att röra sig på oplöjd mark, men samtidigt en nödvändighet för att inte jorden ska gå fullständigt dränerad på näring.

Till detta återkommer jag i nästa del.

SvD 1, SvD2, DN, DN2, HD, GP, Expressen, Aftonbladet,

Bloggar; Kent, Johan W., Gunnar Hökmark, Peter Högberg, Tokmoderaten, Maria H., Thomas B., Sven-Erland Västros

Det är inte tradition som gör det…

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Efter en mycket trevlig kväll hos god vänner med många intressanta diskussioner -politiska som opolitiska- i det fashionabla Stockholms ”Västerort” öppnar jag några hemsidor av olika slag…

Nåja, fashionabla. Jag är själv gammal Brommabekant, dels genom mina morföräldrar som avlutande sina liv här på jorden i den stadsdelen, dels före min tid som Sollentunabo, då jag levde ett knappt decennium i den del av Bromma som ligger närmast Stockholms innerstad och Kungsholmen. Även den senare en stadsdel jag uppskattat under flera år, framförallt under studenttiden. Många av mina vänner visste ”på den tiden” knappt vad Kungsholmen var. En gammal arbetarstadsdel, innan den blev ”hipp”, med gatunamn som Hantverkargatan, Arbetargatan, Garvargatan, Parmmätargatan, Industrigatan, Svarvargatan, Gjutargatan osv.

Varför skriver jag nu allt detta? Jo, som väntat vann den s.k. arbetaren, vänsterpartisten och f.d. EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt kampen om posten som efterträdare till tågmästaren Lars Ohly. Med anknytning till våra diskussioner under kvällen, kan jag klart dementera att vi 6 vuxna hade någon slags värdering på olika typer av ”arbeten”, vilket jag betvivlar att den gode Sjöstedt inte har.

Jag får anledning att återkomma lite till mer av analys av herr Sjöstedt själv, vissa saker -rätt eller fel- kan ni läsa i delar av de länkar till bloggar och artiklar jag har nedan, men jag måste ändå säga att jag undrar hur han ska kunna hitta fotfäste med det sätt han angriper den politiska vardagen. Jag tror inte det går hem hos en större del av dagens svenskar. Visst, det finns ett s.k. ”guldläge” för honom i det faktum att det (S)tora partiet har den splittrade situation man har. Och visst kan man säkert plocka en och annan vänstermiljöpartist, men ”jag är skeptisk” som en känd skådespelare ofta deklarerade.

Jag tror ändå inte att det är traditionen som kommer att ge honom ”tronen i sitt liv”, en ledande plats i en regering.

Citerar DNs ledare (läs hela nedan)

Lars Ohly har varit tydlig med att den viktigaste delen av det arv han lämnar efter sig är enighet. Den splittring som tidigare rådde mellan förnyare och traditionalister har försvunnit. Och det är tydligt att han har rätt. Förnyarna har antingen lämnat partiet, eller själva blivit traditionalister.”

Med detta menar jag inte att det per definition alltid är rätt att förnya okritiskt, det gäller även Alliansen, men en omdaning av världsbild och politik är nog livsviktig för att följa med i globalisering och tidsanda…

SvD, SvD2, SvD3DN, DN2GP, GP2, SR, SvT, HD, HD2, HD3, Sydsvenskan,

Jinge, Johan W., Peter Högberg,

Thomas B., Den hälsosamme Ekonomisten, Kent P., Rolf E., Tokmoderaten, Mikael Andersson, B.Holm, Maria Hagbom,

Europa väl värt att vårda! #9 – Detta ständiga förnekande av vår gemenskap.

9 Comments
Danmark, Demokrati, Ekonomi, Europa, Frankrike, Storbritannien, Sverige, Tyskland, samhälle

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker det är tragiskt att så många, och så olika människor, inte ser mer långsiktigt än man nu gör i Europafrågan. Jag hade egentligen tänkt skriva färdigt ett helt annat inlägg, men efter att ha sett Agenda ikväll, och lyssnat på debatten generellt sett i media om den kris man hela tiden tillskriver €uron -alltså valutan- måste jag skriva lite nytt om EU.

Ja, jag kan nog kallas en obotlig europé, och ja, jag står för det. Jag har växt upp i en s.k. mångkulturell miljö som tonåring utanför Paris, mitt i en internationell skola och en alltmer globaliserad tillvaro. Jag minns t.ex. när Mao Zedong dog -jag var inte särskilt gammal då- och vilken diskussion detta föranledde i Frankrike. Vilken betydelse skulle detta få för världen? Det skrevs spaltmeter i olika former, och eftersom det numera är 35 år sedan, kunde man säkerligen skriva ett antal historieböcker om tiden efter Mao.

Vad vi idag lätt kan konstatera, är att det fått oanade konsekvenser för vår värld i allmänhet och vår egen världsdel i synnerhet. Även det skulle bli en roman i sig, så det får i så fall bli ämnen för fler inlägg.

Jag vet vilken tillgång det är att få uppleva och lära om andra människor, både genom skolböcker och genom fysiska möten. Att stötas och blötas i klassrum, på raster, i gymnastiken…-”you name it” för att prata fin svengelska av idag-  Det är inte alltid en enkel värld, men otroligt utvecklande.

På den tiden var Sverige inte ännu med i det som då kallades ”EEC”, och det var många av mina vänner som undrade varför. Något jag egentligen, med den världsbild jag fått mig till livs i Lycée International de Saint Germain-en-Laye, aldrig kunde försvara.

Idag, snart 17 år efter vårt inträde i EU och 8 år efter folkomröstningen om valutan, är det på något sätt legio att kritisera unionen och dess valuta, där vi i Sverige inte ens är med

-trots att vi inte har undantag likt Danmark och Storbritannien-

men borde vara enligt det avtal som inte minst de större partierna i svensk demokrati var med att förhandla fram.

Idag behöver vi skilja på äpplen och päron i debatten, som Birgitta Ohlsson faktiskt också framhöll när Gustaf Fridolin repeterade sitt väl invanda mantra -jag har hört förr, både live och i media- som är så luddigt att det blåser iväg när försöker ta på det.

Det handlar idag inte om huruvida Sverige ska gå med i EMU eller ens folkomösta om ett ev. inräde. Den tanken ligger LÅNGT, LÅNGT borta i den svenska opinionen och bland alla ledande svenska politiker, utom hos Folkpartiet. Samtidigt kan noteras att våra grannländer i form av baltstaterna gör allt de kan för att få komma med. Intressant skillnad.

Jag lämnar den diskussionen för stunden, eftersom det enligt min mening just nu i Sverige bara är ett sätt att försöka flytta fokus från den verkliga diskussion, där även Sverige bör vara med. ”Varför ska vi vara med i sån’t skit?”, kunde man ju då i sann svensk jargong just nu fråga sig….

Vi bör inte avlägsna oss från att vara med att påverka den omgivning som kommer att påverka oss, oavsett vi är med i EMU eller inte, oavsett om vi tycker att vi i Norden borde skapa vår lilla krets här i norr för oss själva, oavsett om vi tycker att ”de där medelhavsländerna är ändå bara korrupta och oseriösa, så varför stödja dem”

Jo, därför att vi brukar vara duktiga prata om solidaritet och medmänsklighet ganska ofta annars. Därför att vi hör ihop med Europa både kulturellt och historiskt. Därför att vi under många år rest och mått bra som svenska turister i de flesta av dessa länder. Att inte hjälpa till eller åtminstone delta, kommer i en framtid bara slå tillbaka på oss. Gunnar Hökmark formulerar en del av det väldigt bra;

”Det är den stora Europakrisen, att vi låter världens snabbväxande ekonomier gå om oss, fördjupa skuldkrisen och marginalisera Europa när det gäller välstånd, utveckling och ledarskap som nu utspelar sig medan vi diskuterar i vilka grupper vi ska fatta de beslut som redan i dag kan fattas i Paris, Berlin, Rom, Aten och Stockholm.”

Vi behöver stärka ledarskapet och beslutsfattandet i våra demokratier, ingen annan världsdel kommer att göra det åt oss. Ett splittrat Europa lär inte stärka vår framgång i en kommande värld.

Inte heller är det finansmarknaderna som kommer att ta tag i problemen utan att det finns handfasta ledare i våra demokratier.

Fast det är kanske så vi vill ha det, lämna walk-over till andra delar av världen. Inte vara med och påverka det som påverkar oss. Att hjälpa och stödja med t.ex. miljöpolitik  och andra erfarenheter som den snabbt framryckande asiatiska världen. Det senare gagnar oss, och där finns massor att göra. Inte minst om man läser om vad som skedde i Durban gångna vecka. Om vi anser oss ha rätt att resa till andra delar av världen ska vi också vara beredda att ta ansvar. Då kan vi inte börja med att isolera oss i vårt egna lilla hörn.

Låt mig som avslutning förtydliga;

- nej, jag tycker inte att Frankrike och Tyskland föregått med goda exempel inom EU tidigare, så frankofil jag må vara, så uppskattande av den tyska gemütlichkeiten  jag är. De borde skärpa sig rejält, och har väl kanske insett det. Förhoppningsvis kan de stå emot orolig inhemsk protektionism. Dessutom bör de nog tänka på att förankra ett och annat ibland.

- nej, jag tycker inte det är i sin ordning att vältra över en massa finansiella kostnader på skattebetalarna i EU.

- jag tycker i första hand att det är länderna själva som ska ta tag i sina bekymmer. Sverige är hittills, delvis med lite tur, ett föregångsland. Låt oss fortsätta vara det. Påverka i posistiv riktining, med vårt kunnande.

Världen blir aldrig mer som den förut, det gäller stort som smått. Jag vill att vi ska vårda vårt kulturarv på många sätt, men vi kan inte klamra oss fast vid dåtid in absurdum.

Som vissa predikar motståndet mot EU kunde man tro att de önskade att Gustav Vasa inte hämtats tillbaka till Mora.

Bloggar; Mikael Andersson, Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Johan Westerholm, JW2, Böhlmark om mys och rys, Jonas Sjöstedt vet vi ju vad han tycker, den hälsosamme ekonomisten är också inne på en linje.

Martin Moberg i sedvanlig stil den 12 dec.

Anders Wijkman på Newsmill, Svt Debatt, SvT,  SvD, SvD2, SvD3,  DN, DN2, DN3GP, HD, HD2,

Den som vill läsa lagom kritiska men oerhört insiktfulla och konstruktiva krönikor om Europa, bör titta lite närmare på Richard Swartz i DN.

Uppdatering på Lucia; otroligt upplyftande att läsa ett annat och lite vidgat perspektiv hos (S)-bloggaren Högbergs Tankar. Tack Peter!

SvD Brännpunkt, DN,

En blandad lördag…politik, SD, nästan advent m.m

2 Comments
Sollentuna, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Morgonen blev tidig för att vara en lördag -förutom om man jobbar morgon på Sveriges Radio då- Vi skulle ha s.k. kommunstyrelsegrupp-konferens. För den mindre invigde i kommunalpolitiken, betyder det  -ja konferens- vet väl de flesta vad det är ;-) - att vi som sitter i kommunstyrelsen från vår partigrupp och ordföranden resp. gruppledare i de olika nämnderna träffas och pratar framtid.

Denna gång var det dock inte riktigt så  flashigt…

Vi fick nöja oss med att infinna oss i vårt kommunalhus, Turebergshuset, för att diskutera diverse strategiska ämnen, hur vi ser på framtiden osv. Stämningen var god

och diskussionen  stundtals livlig.

Det är viktigt att vi vet vad vi gör, att vi följer upp och utvecklar, samt  skapar en bra grund för vårt Sollentuna.

När vi närmade oss eftermiddagen, drog det ihop sig till  traditionsenlig tändning av granen på Torget utanför. Vi slutade  därför lägligt tills dess. Vår ordf. i kommunstyrelsen Douglas Lithborn hälsade alla väkomna och Sollentuna Musikklasser sjöng in advent. Vi bjöd därefter på glögg och pepparkakor till alla som ville ha. Ett mycket passande inslag i den snålblåst som rådde idag. Många kom fram och tog för sig av både glögg, mandlar och russin.När jag sedan kom hem, hörde jag att Sverigedemokraterna har sina landsdagar denna helg och att Jimmy Åkesson haft något slags utbrott mot statsministern. Tacka tusan för det eftersom han, Jimmy, måste känna sig missnöjd med att han inte lyckas vara med och påverka mer ännu.

Dagarna har ju föregåtts av en del diskussioner om hur man vill ändra beteckning till ”socialkonservativt”, bli större m.m. Statsvetaren Andreas Johansson Heinö från Göteborgs Universitet menar att det kommer att bli ”en pedagogisk uppförsbacke” att förklara detta och vina röster. Hur det blir med den saken, återstår att se, Jimmy Åkesson är en skicklig retoriker, men har många olika falanger i sitt parti att ta hänsyn till. Satsningen ligger nu på att närma sig folkhemmet. Mannen som vägrar länka borgerligt, Jinge, hävdar att SD bara har en idé. Jag tycker det är otroligt naivt att resonera på det sättet. Vad man än tycker om vissa i partiet och deras åsikter, är partiet valt på demokratiska grunder, och Vänstern själv har inte alltid lyst med sitt demokratiska rättesnöre…

Bild lånad av Per Ola Wiberg

Ikväll har vi vakat in advent, väntans tid inför julen. Julen är speciell, mer och mer kommersiell. Min bloggkollega Johan W tar upp helgen idag, läs nedan. Jag har också åsikter om det och tänker ta upp det i annat inlägg.

Nu är det strax första advent. Jag vill gärna låta ljuset lysa över denna kommande söndag. Tyvärr ser inte vädret ut att bli det bästa, men vi får se hur det blir. Först är det dags för en natt med vila. Kan behövas efter en intensiv vecka med snudd på sex arbetsdagar.

Bloggar idag;

Alliansen Thomas B., Tokmoderaten,

Oppositionen; Johan Westerholm,

SvD, SvD2, HD, GPSkånskanDN, DN2,  Sveriges Radio,

Svenska Aeroplan AktieBolaget….

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, företagande

igen…

Idag säger kinesrena att avtalet gäller, det som Victor Muller sade upp i helgen. Den ena (Youngman) säger si och den andra (PangDa) säger så. Det har funnits skriverier om ”skambud”, och att kineserna inte skule försöka med det, vore ju rätt otroligt.

Vad vi vanliga dödliga ska tro eller hoppas på, har jag ingen aning om längre. Som SAAB-optimist, har jag länge försökt se någon form av ljus, och det har många andra också gjort.

Till och med Guy Lofalk, rekonstruktören, låter optimistisk i en intervju med SvD, mer än han låtit så på länge. Är det sanning, vem vet, men jag har egentligen ingen anledning att misstro honom, bara för att falla in i den allmänna klagosången, med pessimistisk slagsida.

Vad som är eller blir sant, får vi vänta och se om. För de anställdas skull och för märkets skull hoppas jag Lofalks ord gäller…

–Det är en tuff situation, de jobbar med en affärsplan på Saab men det krävs mycket pengar. Saab har leverantörsskulder på runt 2 miljarder kronor. Det är också många parter som ska godkänna på kort tid.

Ångrar du att du hoppade på?

–Jag ångrar inte att jag försökt rädda ett väldigt fint bolag.

Norah4you

Vem säger vad, och hur vet man vad som är sant…?…

5 Comments
Demokrati, Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Just nu andas en viss desperation över media, (S)-partiet och diskussionerna i bloggo(s)fären. Jag har full förståelse för det, men jag tycker att man nu börjar höja tonläget lite väl mycket…”historieförfalskning”…

Med all respekt för att man vill återta initiativet till varje pris, och därutöver förta stämningen av en lyckad M-partistämma överlag, tycker jag faktiskt man ska vakta sina ord lite grand. Det blir lätt patetiskt i det läge man befinner sig i hos det /forna/ (s)tora partiet.

Nej, jag håller inte med om allt som sades och skrevs i Örebro, och till det lär jag återkomma. Jag återhämtade mig från en envis influensa och orkade helt enkelt inte bevaka den genom bloggen när det begav sig. Inte heller speglades stämman särskilt väl i media, vilket flera (S)-bloggare förnöjsamt noterade. Man drunknade i Libyen vilket Tokmoderaten påpekade. Ännu värre hade FP-landsmötet det förra helgen, fullständigt massakrerat av mediedrevet mot Juholt, då inte lika roligt för (S).

Idag har det sipprat ut att (S) gärna mörkar vidare med sina ledamöters förehavanden när det gäller övernattningslägenheter m.m. Deras gruppledare Carina Moberg undslapp sig några inte så väl valda repliker, om vi ska se till s.k. transparens och offentlighet som man från Socialdemokraternas sida ofta förespråkar när det gäller Alliansen. Jag citerar Journalisten, (se även nedan)

Reportern: ”Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?

Carina Moberg: ”Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack.”

R&Ds chefredaktör Mattias Croneborg reagerar starkt på Carina Mobergs påtryckningar mot en av tidningens reportrar.

- Jag blir väldigt förvånad i synnerhet eftersom hon sitter i Riksdagsstyrelsen. Vi på tidningen pratar med politiker dagligen. Spelreglerna om vad som gäller är tydliga. Jag har varit chefredaktör i två år och jag har aldrig tidigare varit med om något som har varit i närheten av sådana här påtryckningar, säger Mattias Croneborg.

Då kan vi ju samtidigt notera att vare sig FP eller M är ointresserade av att se över regler och riktlinjer, och vill utreda detta.

Man kan ha synpunkter på hur media och journalister jobbar, jag har det själv nu som då, men jag tror inte att det är särskilt smart att i nutid agera så som Carina Moberg gör. Sedan kan man i ren desperation försöka belysa dåtid och sätta fokus på vad som hände för snart 100 år sedan i försök att ta bort fokus…

Journalisten, Riksdag & Departement,

Bloggar, Johan Hedin levererar sin vinkling, Thomas B, Mattias L, Tokmoderaten har sina, liksom Dennis i Oxelösund, Maria Hagbom,

Om historien…Hagwall (tack!)  DN, DN2,