Browsing the archives for the De grönröda tag

En förändring måste beröra, dvs. det måste finnas en känsla hos de som upplever.

No Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

Förändring, eller förnyelse har det pratats mycket om inom politiken och vårt samhälle de senaste åren. Säkerligen satte valet 2006 igång en del av denna diskussion, på gott och ont ur olika människors känsla och övertygelse.

Förändring kräver motivation

Den här bilden får symbolisera cykeln, att har man inget hjul att ta sig fram på, kan det väldigt svårt att komma vidare. ”Man ska ju inte behöva uppfinna hjulet igen”…som det brukar heta.

Om jag vill lyckas med att
föra en människa
mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.

Denna lilla dikt från Sören Kierkegaard säger rätt mycket… Att vara lyssnande och se vad andra önskar, inte bara vad man själv önskar. Samtidigt behöver man för sig själv ha en insikt om vart man faktiskt vill och hur man tror att man kan gå tillväga.

Varför tycker jag den passar nu? Jo, därför att våra rikspartier (i stort sett alla) letar efter formeln för hur de ska kunna utvecklas och ”bli moderna” dvs. kunna attrahera röster.

Egentligen har jag ingen lust att sticka kniven i någon igen, det finns nog med drev och kritik liksom åsikter just nu.

Vad jag konstaterar är i alla fall att vi i Moderaterna befinner oss i ett skede där vi inte kan luta oss tillbaka och tro att ”nu är de kirrat…vårt resultat i valet 2014 är redan klart, vi behöver inte anstränga oss”.

Centerpartiet har just gått ut ur en process som ska leda till förnyelse och utveckling, Annie Lööf har en diger uppgift framför sig, men rider på en stor popularitet och att man haft en väldigt öppen process.

Kristdemokraterna befinner sig i ett uppslitande skede av ”uppstart” inför kampen i början av nästa år då man ska välja partiledare. Göran Hägglund har förvisso starkt stöd, men har en del att kämpa för ändå om man följt de senaste veckornas debatt och snudd på gatlopp.

Folkpartiet lever i ngt slags limbo -man kanske är nöjd, vad vet jag- kring 7%, och  verkar ha svårt att komma breddat ur den kärna som man har. Många av Folkpartiets idéer tangerar oss i M, varför jag ibland blir ”anklagad” för att vara en smygfolkpartist. EU-frågor är ett sådan område t.ex. De som känner mig vet att jag vurmar för EU.

Miljöpartiet har just nytillträdda språkrör, och har rimligtvis också en relativt gynnsam sits idag, inte minst med tanke på att de två hyser stor popularitet och nyfikenhet.

Socialdemokraterna har ju sin s.k. förnyelse, efter valförlusten 2010 nu senast, och efter att Mona Sahlin inte lyckats rycka upp röstetalet. Huruvida denna verkligen är en förnyelse kan man undra i dessa dagar…

Vänsterpartiet vet jag inte riktigt vad de gör, deras förnyelse verkar mest gå ut på att bli av med Lars Ohly, samt träta om ett ev. delat partiledarskap.

Att Sverigedemokraterna över huvud taget kom in i riksdagen får väl ses som en förnyelse av viss rang, men jag tror även att det handlar om ett missnöje med andra partiers, ingen nämnd igen glömd, förmåga att ta sig an vissa frågor, tyvärr.

Vi hade idag moderat kyrkogrupp, då vi även besökte eftermiddagsmässan i Turebergskyrkan. Där tog prästen idag upp just ämnet att för att få till en förändring i livet, behövs att det inbegriper en känsla också. Utan den kopplingen sker oftast ingen förnyelse eller utveckling. Det tror jag gäller de flesta områden, som Kierkegaard skriver

”Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.”

Utan förmågan att finna var människan befinner sig, och utgå därifrån, kan man svårligen gripa an en utveckling hos andra.

Bloggat,  Kent , Kent2, Per Ankersjö,

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Helsingborgs Dagblad, HD2,

”Nu har vi baxat det ända hit…”

3 Comments
Politik, Sverige, samhälle

…kunde man man kanske travestera ett gammalt talesätt från en känd f.d. (S)ocialdemokratisk finansminister vid namn Kjell Olof Feldt.

Talmansfrågan och hela cirkusen kring Sverigedemokraternas ev. inflytande, kan ju inte vara något annat än ett stort bojsänke för (S), hur mycket man än försöker göra något annat gällande. Hur man än vänder sig nu, har man kört in i en återvändsgränd, och då hjälper det inte att Alliansen också kan stödjas av SD för sin kandidat. Det hela har tagit proportioner som inte kan anses rimliga tycker jag.

”Statsministern rasar” skriver Veronica Palm i sin blogg nu på morgonen. Hon läxar upp honom om att ta ansvar…Jaha, vilket ansvar är det? Att låta (S) få talmansposten? Ärligt, ansvar tar han nog och frågan är hur mycket ansvar de rödgröna (f.ö. har inte Miljöpartiet hörts mycket just nu) tar sitt ansvar med alla turer fram och åter.

Vad som sker är man ger Sverigedemokraterna ofattbart stort utrymme från första början, något man sade sig absolut vilja undvika. Kent P kallar det att ge dem en fribiljett in i det politiska maktspelet. Tokmoderaten för ett långt resonemang om hur turerna gått, och hur vissa socialdemokrater faktiskt resonerar på ett annat sätt. (och om det senare kommer jag själv att resonera i annat inlägg)

Tråkigt att se är att de flesta socialdemokratiska bloggare mest ”spyr galla” över regeringen. Ett exempel är Högberg. Oavsett vad som sker, är det som ledaren och Claes Arvidsson i Svd understryker idag. Vi får snart veta hur det går…

Expressen, Göteborgsposten, Sydsvenskan, SvD 2, DN

I nöd och lust…

No Comments
Europa, Läste ..., Sverige, samhälle

Tiden går fort när man har roligt..brukar det heta. Jag upplever att för många går tiden väldigt fort, oavsett om man har roligt eller inte. Jag sitter själv i fällan att tiden rusar, inte minst pga de fem intensiva augusti-september-veckorna, -ja valrörelse-, och nu måste alla måsten fixas, gårdsplan, bilar, frukt, gräs m.m. En vän skrev på den stora ”Fejjan” (Facebook för dem som inte kan slangen…) att 

Vad sjutton har hänt med löven! Dom har blivit alldeles gula och ramlar ned!!! ”

Ja, sån’t är livet, det rullar på…och det är viktigt att ta tag i säväl som nutid som framtid. Historien upprepar sig sällan eller aldrig men är ett ypperligt redskap att få prespektiv på tillvaron. En som tydligen inte har koll på tillvaron är Socialdemokraternas partisekreterare, Ibrahim Baylan (för att inte använda något av de öknamn som florerar) som i fredags var på ett eftervalsseminarium på Fokus tillsammans med den avgående Per Schlingmann från oss i Moderaterna. Synd att jag inte hade möjlighet att närvara, men SvDs skarpa Maria Eriksson referar i dagens ledare.  Schlingmann nämner två saker;

”Två saker bidrog: Förändringen av Moderaterna och samarbetet mellan de fyra partierna i Alliansen.”

Baylan nämner också två saker;

”Orsaken till att S gjorde sitt historiskt sämsta val var 1) det rödgröna samarbetet och 2) finanskrisen, i synnerhet den grekiska.”

Låt vara att det är en borgerlig ledarsida, men maken till avsaknad av lust hos vänstern…låta sig hämmas av ett land som i många år varit Socialdemokraternas ”kompis” i Medelhavsområdet, och det samarbete man ingick för att vinna valet. – Kommentar överflödig. När det gäller alliansen, som -tyvärr ur landets perspektiv-  inte fick egen majoritet har det verkligen funnits och finns det en framåtanda, att vilja förändra, att se framåt. Vi i (M) byter inte partisekreterare för att vi anses behöva, utan för att personen själv anser att det vore bra…Ganska talande tycker jag, och man frågar sig…kommer andra att önska att de inte behöver byta så länge att det blir en nöd istället? Räcker det inte med höst…måste sågen fram också?

Slut med schavotteringen, och vi går över på nästa eminenta skrivelse i dagens SvD, PJ Anders Linder har i mitt tycke skrivit en av de bästa ledarna på mycket länge. Läs den med eftertanke- den handlar inte om att ensidigt höja Alliansen till skyarna. Den handlar om ett omvärldsperspektiv, kunde möjligen sakna ett från centraleuropa, som också finns, inte bara den anglosaxiska, men jag ska försöka bidra med det framöver. Som bekant har jag försäkningar där, och man följer noga utvecklingen i Nordens största land.

För att summera PJ med mina ord,

* värt att fundera över

”1960 låg skattetrycket så lågt som 28,7 procent av BNP. 1965 var det fortsatt klart lägre än vad det idag är i många länder som är jämförbara med Sverige. Men sedan kom kvartsseklet då välfärdsstaten skenade och samhället kom i obalans.

Politikerna greps av allt-nu-feber och snabbhöjde skatterna för att kunna betala för allt som man tyckte att stat och kommun borde erbjuda.”

Kvartalskapitalism finns inte bara inom näringslivet, trots allt tidigare prat om finansvalpar m.m.

* Jag var barn när vi, innan vi flyttade till Frankrike, drabbades av skolans ”Hej Matematik” och allt myspys som skapade väldigt mycket av det vi fortfarande brottas med i skolvärlden. Jag sitter i Barn och Ungdomsnämnden, jag ser det med egna ögon.

* Pomperipossa skapades av allas vår Astrid Lindgren, när vi var utlandssvenskar…vilket genomslag, och vilken känsla att leva i utlandsmiljö när ett historiskt val försatte den ”svenska modellen” i gungning. Det var åtminstone det man trodde…

Nej, lite mer stolthet över det vi faktiskt håller på att åstadkomma, och som ger genomslag, både bittra och avundsjukt beundrande kommentarer, över en stor del av världen. Låt oss sträcka på oss!

Nu måste jag sträcka på mig och gå ut i solen, in i tvätthall och mycket mer. På återhörande senare, men till sist;

Idag tror jag ett par vänner mig är både stolta, glada och lyckliga. Om de har lovat varandra ett liv i nöd och lust, vet jag inte, men de har i alla fall vigts i ett samkönat äktenskap i dagens Sverige.

Önskar er båda, som faktiskt har båda mina förnamn fast var och en för sig, all lycka i framtiden! Ta hand om framtiden, stå inte fast i gyttjan och sörj- även om människan ibland har lätt att ta den vägen. Det blåser ibland, löven yr, snön likaså, men grenverket är det som håller oss fast vid stammen, och kan räcka ut en hand när man behöver den.

Arga leken…?

2 Comments
Läste ..., Sverige, samhälle

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.

Pensionärsskatten-finns den?

2 Comments
Ekonomi, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Ett modernt ord inom debatten om svenskarnas ekonomi har uppstått under den mandatperiod som snart går mot sitt slut. Socialdemokraterna, inte minst med Tomas Östros som pådrivare, har bestämt sig för att förleda människor i tanken för att de ska tro att pensionärer betalar en särskild skatt som andra inte betalar.

Det är tyvärr ett praktexempel på hur man (S) under decennier fått bestämma vokabulär och agenda i svenskt samhälle. Utan att polemisera för mycket, hoppas jag att den tiden snart är definitivt förbi. Svensk demokrati mår bra av att man försöker använda ett rent språk. Klyschor kommer alltid att finnas, men för att landets invånare ska kunna fokusera på sina egna liv så enkelt som möjligt, ställer det ändå vissa krav på hur de styrande använder språket.

Nå, är denna skillnad i skattetabell verkligen en ”skatt”?

Om man anser att en pensionär ska finnas på samma skatteskala som en som arbetar och är i medelåldern, kan man säkert kalla den så. Det skulle i så fall innebära att man också tog bort den särskilda skatteskala som sedan länge finns för personer över 65 år.

Vad Alliansregeringen gjort, är att man successivt byggt ut ett s.k. jobbskatteavdrag (visst även det en ”klyscha”) som innebär att alla som yrkesarbetar får en lägre skattesats. En skattesänkning riktad till de som arbetar och bidrar till att betala in sociala avgifter och skatt till den gemensamma välfärden genom arbete.

Denna skattesänkning gäller alltså inte dem som uppbär någon form av inkomst från socialförsäkringssystemet som pensionen räknas till. Viktigt att komma ihåg att detta även gäller andra former av ersättning som arbetslöshetsersättning, sjukersättning osv.

-       ”Men pension är ju uppskjuten/inarbetad lön”, säger ju framförallt oppositionen för att få jobbskattereformen att framstå som orättvis, och inte fokusera på det den faktiskt syftat till uppnå; en stimulans till dem som arbetar ”vitt”. Jobbskatteavdraget som är riktat mot alla låg- och medelinkomsttagare gör det mer lönsamt att arbeta. Vid valet 2006 var det över 1,5 miljon människor i arbetsför ålder som inte jobbade alls eller så mycket de egentligen ville.

Ja, det  stämmer att pension är inarbetad lön, huvudsakligen inbetalad genom s.k. vanligt arbete. Vad man ska komma ihåg är att de flesta av oss får också en lägre inkomstskatt när det är dags att ta ut pensionen. Här har alliansregeringen också förstärkt pensionen genom att höja grundavdraget för dem som är över 65 år;

Den första grundavdragshöjningen gjordes 2009, den andra 2010.

Den första januari 2011 kommer grundavdraget att ytterligare höjas för pensionsinkomster. Pensionärer har alltså fått sänkt skatt i tre steg. (För en pensionär som har 15 000 kronor i pensionsinkomst per månad innebär de tre förhöjda grundavdragen en skattesänkning om cirka 6 900 kronor per år.)

Den s.k. arbetslinjen (ja en ”klyscha” till) är viktig för oss i Moderaterna och Alliansen. Alla som kan och vill ska också ha möjlighet att arbeta, även för pensionärer och äldre ska det bli mer lönsamt att jobba. Det förenklade jobbskatteavdrag som regeringen infört är särskilt gynnsamt och riktat mot den som är äldre än 65 år, den särskilda löneskatten (drygt 24 procent) som arbetsgivare tidigare betalade har tagits bort.

-       Ja men varför ska man jobba som pensionär?

Jo därför att i takt med att befolkningen blir allt äldre och friskare, behöver vi en långsiktig jobbpolitik som kan klara av att trygga höjda pensioner och en god äldreomsorg. När fler arbetar hjälper det till att hålla ekonomin igång och att det finns pengar till de olika trygghetssystemen och välfärdssatsningar.



Desutom besitter äldre stora kunskaper som är viktiga för samhället, och för att behålla fler äldre på arbetsmarknaden genomför regeringen flera reformer för  att behålla och nyanställa äldre medarbetare över 65 år.

Sverige står inför en demografisk utmaning och det är därför positivt om fler jobbar längre.



- Men varför sjunker pensionerna i år?

Jo, eftersom så gott som alla svenska ersättningssystem i Sverige är kopplade till olika s.k. prisbasbelopp, följer de den ekonomiska utvecklingen i landet och världen. Alltså sjunker även andra kostnader för medborgarna som är kopplade till basbeloppen, vissa saker blir alltså billigare.

Nedgången i världsekonomin påverkar det svenska pensionssystemet eftersom utvecklingen av pensionerna är kopplade till hur många som jobbar. Den automatiska justeringen finns för att inte systemet ska betala ut mer än vad som är långsiktigt hållbart. På så sätt förhindras att ett skuldberg efterlämnas till kommande generationer.



Viktigt att komma ihåg i den diskussionen är att denna automatiska balanseringen är en oerhört viktig del i pensionssystemet som både Allianspartierna och Socialdemokraterna har varit med och beslutat om i parlamentarisk enighet.


Slutsatsen blir att någon regelrätt pensionärsskatt inte existerar och att även pensionärer gynnas av reformer som genomförts, både indirekt genom att andra arbetar mer, och genom höjda pensioner och lägre skatt om de själva väljer att arbeta extra.

Läs om olika turer i SvD1, SvD2, Göteborgsposten,  GP2, Sydsvenskan, Trelleborgs Allehanda, DN

Bloggar om detta gör Den hälsosamme ekonomisten, Lotta i Örebro, Mina Moderata Karameller, Linander Tycker, Mikael Andersson i Tingsryd,  

Har letat bland S-märkta bloggar, men möjligen är det ett svårförklarat ämne…, men jag har i alla fall inte hittat någon direkt utförlig förklaring till varför de tycker att det är en skatt.

Tillbaka till verkligheten?

3 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Efter nästan en månad i mer eller mindre ”täckningsskugga”, dvs. endast sporadiskt uppkopplad samt i påtvingad skugga pga geografiska orsaker i form av skog och landsbygd (nej det finns inte fiberkabel nedlagd överallt…), är jag åter i den s.k. verkligheten sedan något dygn. Funderingar har ju inte uteblivit bara för att datorn inte funnits framför näsan som brukligt, och förhoppningsvis kommer jag kunna delge er läsare en del av dessa de kommande veckorna.

Två snabba reflektioner jag gjorde under lunchen, läsandes dagens Svenska Dagblad som berör den månad vi nu går in i- just det skarp valrörelse- är att jag undrar hur den verkligheten ska bli?!

I den första artikeln skriver författaren, låt vara politiskt partiskt men ändå, om en relativt loj tillställning igår i Tantolunden i Stockholm där Mona Sahlin sommartalade. Dagen innan, i lördags, hade statsminister Fredrik Reinfeldt hållit sitt tal på Södermalms Torg, också i Stockholm. (Som parentes visar det den vikt Stockholms väljare har i valet)

Själv såg jag inget av dem, i lördags var jag fortfarande ledig i ”Hälsingeland” och igår i fullt sjå att bidra med mina första steg i valrörelsen samt komma i ordning (ej klart kan jag rapportera…) hemmavid efter tre veckors bortavaro.

Jag tycker inte Fredrik Reinfeldt verkar oengagerad, och det tydde inte mina rapporter från mötet på heller. Att det sedan fanns inslag av ”minkkramare” kanske gjorde det hela mer intressant, vem vet? Botkyrkas miljöpartister fanns ju också på plats…

Som Johan Folin mycket riktigt påpekar, verkar det som om de rödgrönas agerande i mångt och mycket går ut på att reagera

”Följa John”? Först är alla skattesänkningar av ondo och ett hot mot välfärden. Sedan kommer löften, OM ekonomin tål det, {också en travesti på vad vår finansminister brukar säga} om att bl.a. sänka skatten för pensionärer. Vad avgör om ekonomin tål det, undrar jag? Vad jag vet, är att om pensionerna ska säkras, så behövs det att vi arbetsföra faktiskt arbetar och betalar våra skatter och sociala avgifter. Just det, med vita pengar.

Det för oss över på den andra artikeln, Brännpunkt av representanter från Företagarna. Företag ligger mig varmt om hjärtat, och läs artikeln säger jag. Man kan tycka mycket om olika upplägg, men som jag hela tiden påpekat, bygger vår välfärd på att pengar kommer in i systemet, INTE går vid sidan om! Jag citerar bara en sak;

Ett annat argument som ofta förs fram är att det är fel att subventionera den här typen av tjänster och inte andra. Vi skulle självfallet gärna se ett allmänt lägre skattetryck på tjänster, men man måste hela tiden hålla verkligheten i minnet. Och verkligheten är dessvärre den att utan avdrag, blir konkurrensen från svartsektorn och gör-det-självare så stor att hela hemservicemarknaden riskerar att kollapsa. Kort sagt, det gamla skattesystemet subventionerade i praktiken svartjobb och kriminalitet.

Jag har själv anlitat företag från ROT-sektorn i sommar, något som jag absolut inte hade kunnat göra själv, och nu betalar, dyrt nog, vitt. Utan ROT-avdrag skulle jag överhuvud taget inte haft råd. Vad skulle jag gjort då? Arbetet var mig ålagt av miljöskäl, trots att jag är helt oskyldig till den situation som tidigare rådde under ytan på min gårdsplan.

Nej, jag begriper inte den verklighet som vänstersidan vill backa tillbaka till, jag förstår inte denna våta filt över företagsamhet som man vill ha. Stimulera istället människor till att vilja anlita andra, betala för det och skapa arbete som i sin tur skapar intäkter till hela samhället i form av löner, skatter och arbete med samhällsskydd

Jag kan inte låta bli att länka upp en vänsterblogg som får en att fundera över hur verkligheten faktiskt är i de rödgrönas läger…det är inte det enda tecknet på att det inte står rätt till ”under ytan”. Vissa kommer inte att nöja sig med de två i bloggen omnämnda partierna…

Läs DN

Bloggar om relaterade ämnen…

Tokmoderaten, Mark Klamberg, Erica Lejonroos, Paul Lindquist, Magnus Andersson, Mary X, PerAnkersjö för att citera några…

Förändringens sommarvind…

No Comments
Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Jag har egentligen inte alls tid med detta nu, men det är för lockande att omnämna för att låta bli!

Man skulle kunna likna den sköna årstid som nu är på ingång i hela landet, med den effekt som opinionsinstituten radar upp, det ena efter det andra. En lång vinter och kylig tid går mot sin ände.

Idag befäster Novus opinion den underliggande trend som funnits flera veckor nu, nämligen att Alliansen knappat in och t.o.m. gått om de tre vänsterpartiernas alternativ. Trenden säger också att det övertag som oppositionen haft ända sedan valet är nedmonterat. Det finns ett antal olika orsaker till det, möjliga fortsatta scenarier (som jag inte går in på nu) och det finns dessutom ingen anledning att bli kaxig.

Som lokalt förtroendevald, vet jag att det handlar just om förtroende. Ett förtroende man inte får om man inte ständigt arbetar på det. Allt blir inte alltid rätt, men genom att visa ett träget och idogt arbete med att förnya och utvecklas med tid och samhälle, inte backa för svåra utmaningar, vinner man också förtroende hos medborgare i kommun och land.

Det intressanta med det som nu pågår, var vi några som diskuterade direkt efter förra valet, första gången på länge som Sverige faktiskt fick en majoritetsregering. Det tidigare ”statsbärande partiet” (S) gjorde ett av sina sämsta val, och ”skulle nu starta en förnyelseprocess”. Jag tänker inte analysera den heller nu, men vi kan lugnt konstatera att det är i alla fall inte (S) som bidragit till någon förändring.

Läget vi har nu, med en potential av 11% osäkra väljare därtill, är just att vi i kommande val i september, mycket väl kan få till stånd en bestående förändring av den svenska politiska kartan. Många faktorer spelar nämligen i den riktningen, att en ”orange Allians” av borgerliga partier skulle få förnyat majoritetsförtroende.

Det i sin tur skulle med säkerhet skapa ett nytt Sverige, som desutom åtnjuter oerhört stort förtroende utomlands just nu, inte minst i EU. Ett Sverige där man glömt den gamla, icke fungerande klyschan ”alla ska med” och istället lever efter devisen att det ska finnas en plats och möjlighet för alla i Sverige, men att den platsen inte ser likadan ut för alla.

Stimulera mera, alla människor kan med rätt förutsättningar och ansvar, utföra stordåd.

Läs även DN, SvD, GP, Sydsvenskan, VLT,

Kent Persson, Fredrik A,

Intressant är att den (S)-märkta bloggaren Johan Westerholm väljer att vända blicken längre bort. I alla fall hittills…

Vart tog avsyningen vägen…?

No Comments
Näringsliv, Politik, Sverige

Miljöpartiet har haft partikongress i Uppsala denna helg, och en del kommentarer har skrivits på olika håll i tidningar och i bloggosfären. Söndag kväll och nyhetsdags efter en lång vårhelg, och även Agenda. Lite referat och diskussion om denna kongress i tre dagar kanske vore på sin plats?

”Icke sade Nicke”, i Agenda var det Maud Olofsson som fick stå för ”det gröna”.

Det kan man ju tolka på olika sätt. Maskrosen är inte tillräckligt betydelsefull för att diskuteras…? Opinionsundersökningen i SIFO idag ger dem så hög procent att det är intressantare att diskutera partier som eventuellt inte kommer in i riksdagen…?

Jag har en annan teori; som i och för sig tangerar den senare, diskutera Centerns s.k. misslyckande, ja ! Diskutera MPs spretighet och osannolikt ostrukturerade politik som dessutom kommer att ledas av två helt nya språkrör om ett år…varför ta upp det? En s.k. dold Agenda…det finns ju en risk att de, MP, hamnar i dålig dager.

Istället bet sig Karin Hübinette fast i samma fråga, ”misslyckandet och företagarnas misstro” mot (C), ställd på så många olika sätt, att man undrade om redaktionen tagit med sig skissblocket ut i solen och förblindats så att man inte kunde hitta på något annat att skriva… Visserligen gjorde Maud O sitt bästa för att förtydliga vad både hon, Centern och regeringen faktiskt gjort och försöker göra, och även om jag sett henne bättre, lyckades hon trumma igenom en del av budskapen just därför att andra frågor inte fanns. I mitt tycke hade det ju varit mer intressant med lite framtid…

Agenda tog senare upp ett annat, mycket bra, reportage om finanskrisen och EU, som är väl värd att titta på, bl.a med min gamle föreläsare på Handelshögskolan, nationalekonomen Stefan de Vylder.  Återkommer till det i kommande Europakrönikor.

Övriga nyheter då? Aktuellt, och TV4-Nyheterna? Inte ett spår av någon analys eller kommentar till MPs kongress. Det är till att komma lindrigt undan!

Det enda programmet var Rapport som förde en viss diskussion om arbetstidsförkortning och amnesti för papperslösa i Sverige. Mats Knutson visar på de svårigheter som faktiskt finns inom MP och gentemot de övriga partierna i vänsterns försök till Allians.

Läs även Sydsvenskan, GP, GP2, DN, DN 2SvD, Expressen, liksom Kent P  om jobb och förtroende, Fredrik As inlägg om opinionen, och Martin Melins krönika om val i Expressen

Grönt är skönt?

1 Comment
Läste ..., Politik, Sverige

Sittandes ute i kustlandet, väldigt nära sängen, blir jag ändå tvungen att kommentera det s.k. gröna partiet med några ord.

SvD har en intressant, men kanske i dessa dagar en aning skrämmande ”novell” om hur ett samhälle i Miljöpartiets värld kunde se ut…denna text kommenteras idag av Fredrik A.

Ikväll visar det sig att partiledningen inte ens fått med sig partiet inom vissa områden, bl.a. har man tvingats med på en förlängning av föräldraförsäkringen, förutom den kvoteringsiver man kör, med en tredjedel var plus en tredjedel att dela för föräldrarna. Mats G tar upp MPs sätt at agera redan tidigare i veckan. Därutöver visar det sig att man börjar sväva på målet i vissa ganska avgörande frågor man drivit med sina vänsterallierade; den sänkta skatten för pensionärer, höjd A-kassa bl.a. Jaha, då kan man ju som Kent P börja undra var detta kameleontparti verkligen står? Intressant för väljarna att få höra mer om! Före valet, tack.

Infallsvinklar om MP finns även hos Daniel Snällman, Thomas Böhlmark, DN, SvD, GP,

Från den vänstra sidan av bloggosfären är det rätt tyst… Har färgen flagnat?

”Luftslottet som sprängdes”…eller när ekvationen inte gick ihop?

No Comments
Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Dagen har varit en intensiv sådan, och denna vecka är ”inte att leka med” som det brukar heta, massor av saker som ska genomarbetas, passas in, ordnas osv.

Jag tror det är få som undgått att höra talas om godis i form av kakaomassa, så därför lämnar jag den diskussionen därhän ikväll. Det finns en ”bulk” av saker att skriva om, och den får jag beta av vartefter. Däremot möts jag av en nyhet jag inte sett eller hört om -lär tydligen vara Rapports, och då var jag inte i närheten av en TV: den oeninga vänstern är enig om att införa en ny förmögenhetsskatt står det i media, speglat via TT. Jaha, är det någon som är förvånad efter den vidöppna plånbok som visats de senaste dagarna, trots trubbel med vissa inställda presskonferenser? På något sätt måste ju erbjudanden betalas och finansieras, men det verkar inte som man på vänsterkanten minns sin f.d. ledares ord och skrift;

”Den som är satt i skuld är icke fri”

Denna term pratar man relativt tyst om, att det skulle vara sunt med reda i statsfinanserna, och man INTE ska låna dessa pengar.

Den ekonomiska talespersonen (MP), Mikaela Waltersson, uppger att denna skatt ska ge 4 miljarder kronor. Frågan är om det ger något verkligt klirr i kassan, och om resultatet vet vi ännu inget. Ökar man skatten på förmögenhet, minskar ofta dessa personers vilja att spendera sina pengar. Vänsterkartellen vet själva heller inte hur ”skatten ska utformas”… vad man vet är att ”den inte ska vara vara en inkomstskatt”, utan skatt på kapital eller konsumtion…som vanligt ska frågan ”utredas”.

Återigen har man visat brist på ledarskap och en önskan om att föra väljarna med bestämhet bakom ljuset- så att man slipper komma med obehagliga svar före valet. Om Waltersson möjligtvis har missat det, har vi faktiskt redan en skatt på konsumtionen…den stavas moms.