Förändring, eller förnyelse har det pratats mycket om inom politiken och vårt samhälle de senaste åren. Säkerligen satte valet 2006 igång en del av denna diskussion, på gott och ont ur olika människors känsla och övertygelse.
Förändring kräver motivation
Den här bilden får symbolisera cykeln, att har man inget hjul att ta sig fram på, kan det väldigt svårt att komma vidare. ”Man ska ju inte behöva uppfinna hjulet igen”…som det brukar heta.
Om jag vill lyckas med att
föra en människa
mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.
Denna lilla dikt från Sören Kierkegaard säger rätt mycket… Att vara lyssnande och se vad andra önskar, inte bara vad man själv önskar. Samtidigt behöver man för sig själv ha en insikt om vart man faktiskt vill och hur man tror att man kan gå tillväga.
Varför tycker jag den passar nu? Jo, därför att våra rikspartier (i stort sett alla) letar efter formeln för hur de ska kunna utvecklas och ”bli moderna” dvs. kunna attrahera röster.
Egentligen har jag ingen lust att sticka kniven i någon igen, det finns nog med drev och kritik liksom åsikter just nu.
Vad jag konstaterar är i alla fall att vi i Moderaterna befinner oss i ett skede där vi inte kan luta oss tillbaka och tro att ”nu är de kirrat…vårt resultat i valet 2014 är redan klart, vi behöver inte anstränga oss”.
Centerpartiet har just gått ut ur en process som ska leda till förnyelse och utveckling, Annie Lööf har en diger uppgift framför sig, men rider på en stor popularitet och att man haft en väldigt öppen process.
Kristdemokraterna befinner sig i ett uppslitande skede av ”uppstart” inför kampen i början av nästa år då man ska välja partiledare. Göran Hägglund har förvisso starkt stöd, men har en del att kämpa för ändå om man följt de senaste veckornas debatt och snudd på gatlopp.
Folkpartiet lever i ngt slags limbo -man kanske är nöjd, vad vet jag- kring 7%, och verkar ha svårt att komma breddat ur den kärna som man har. Många av Folkpartiets idéer tangerar oss i M, varför jag ibland blir ”anklagad” för att vara en smygfolkpartist. EU-frågor är ett sådan område t.ex. De som känner mig vet att jag vurmar för EU.
Miljöpartiet har just nytillträdda språkrör, och har rimligtvis också en relativt gynnsam sits idag, inte minst med tanke på att de två hyser stor popularitet och nyfikenhet.
Socialdemokraterna har ju sin s.k. förnyelse, efter valförlusten 2010 nu senast, och efter att Mona Sahlin inte lyckats rycka upp röstetalet. Huruvida denna verkligen är en förnyelse kan man undra i dessa dagar…
Vänsterpartiet vet jag inte riktigt vad de gör, deras förnyelse verkar mest gå ut på att bli av med Lars Ohly, samt träta om ett ev. delat partiledarskap.
Att Sverigedemokraterna över huvud taget kom in i riksdagen får väl ses som en förnyelse av viss rang, men jag tror även att det handlar om ett missnöje med andra partiers, ingen nämnd igen glömd, förmåga att ta sig an vissa frågor, tyvärr.
Vi hade idag moderat kyrkogrupp, då vi även besökte eftermiddagsmässan i Turebergskyrkan. Där tog prästen idag upp just ämnet att för att få till en förändring i livet, behövs att det inbegriper en känsla också. Utan den kopplingen sker oftast ingen förnyelse eller utveckling. Det tror jag gäller de flesta områden, som Kierkegaard skriver
”Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.”
Utan förmågan att finna var människan befinner sig, och utgå därifrån, kan man svårligen gripa an en utveckling hos andra.
Bloggat, Kent , Kent2, Per Ankersjö,
) har så svårt att förstå att vi måste vara delaktiga i EU-samarbetet och att vi istället borde driva våra frågor, få våra EU-politiker att förankra EU bättre i Sverige, och på så sätt få Sverige och svenskarna att bli mer placerade på EU-kartan, inte bara som liten nation uppe i norr. Anders Borg har bidragit mycket med just den biten i finanssammanhangen, och då inte bara genom sin ”outfit”.