Browsing the archives for the Politik category

Ska Löfvén klä upp den avlövade Socialdemokratin?

No Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Stefan Löfvén, ett namn på så många läppar denna dag.

Det började igår, då jag var helt frånvarande från nätet pga arbetsresa, och jag måste säga att jag hade svårt att verkligen tro det.  Inte för att jag tycker att han är en person som stöter bort mig. Inte för att jag inte tycker han verkar kompetent. Inte heller för att min bloggkollega Tokmoderaten drar paralleller med den Saab-älskande ryssen Vladimir Antonov och undrar vad som finns under ytan. Ulv eller får.

Nej, jag tycker i grunden bra om (tänk att ni får läsa det från en moderatfärgad person!) herr Löfvén, jag tycker att han har uttryckt många bra sidor och åsikter genom åren, precis som hans företrädare Göran Johnsson f.ö. De vurmar båda för Sveriges välfärd, för ett bra näringsliv och en bra industri (så långt det nu kommer att finnas industri kvar i vårt land). Hans turer i  Saab-ärendet finner jag ingen anledning att kommentera just här, det har skrivits nog om Saab ändå.

Nej, det är mer processen, den så omtalade, jag funderar kring. Läser man bloggkollegor på (S)-sidan, finns både försiktigt positiva tankar, som negativa och avvaktande.

Jag kan väl själv, låt vara att jag då inte tillhör de insatta och nära bekanta med det f.d. statsbärande partiets innersta krets, undra lite hur man egentligen tänkt i sina ageranden. Det har inte gått mer än fem dagar sedan Håkan Juholt lämnade scenen i Flanaden i Oskarshamn, och redan har man, en dag för tidigt, läckt ut och offentliggjort det förslag  som  det socialdemokratiska verkställande utskottet tänker presentera för partistyrelsen under morgondagen. I mina öron och ögon verkar det inte riktigt vara så som många önskat sig att man skulle vaska fram nästa ledare för det största riksdagspartiet. Det parti som just nu är nere på aldrig tidigare sedda nivåer i opinionsundersökningar, och som inte verkar ha vare sig kompass, självförtroende eller självsäkerhet. Samtidigt ser man överallt att det förväntas bli som förut, att (S) ska återta den position man alltid haft i modern tid, innan Alliansregeringen tog över 2006.

Det kan gå, ingenting är omöjligt som min kollega Kent i Örebro skriver, läs nedan. Det kan också gå fel, och med tanke på hur virrigt det i gemene mans ögon just nu ter sig, och vilket förtroende ”Svensson” verkar ha för partiet just nu, är inget givet. Oavsett hur kompetent Stefan Löfvén kan komma att visa sig, finns det all anledning att avvakta med bokslut över framtida svensk politik. Som Johan Westerholm skrev igår,

”Alla politiska partier bygger på att vi kan enas om att vi har några ideal och idéer som vi var och en kan känna igen oss i och en personligt kopplad vilja att förverkliga dessa.”

Ord som inte blir mindre sanna i framtiden, oavsett s.k. sida vi anser oss stå på.


Media; DN, DN2SvD, SvD2, HD, Skånskan, Skånskan2, GP, GP2, Expressen, AB, VLT, SvT, SvT2, SvT3, SR,

Bloggar; Anybody’s place

Alliansen, Kent P., Mikael Andersson, Thomas Böhlmark, Norah4you, Tokmoderaten igen, Den hälsosamme ekonomisten,

Dick Erixon,

Socialdemokrater, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Malmö, Sven-Erland Västros, Peter Andersson, Lena Sommestad, Martin Moberg, Leine Johansson,

Vänster, Jinge,

Gamla tider kommer aldrig igen…

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Efter en lång dag av olika måsten, med snöskottning som grädde på moset, sitter jag vid tangenterna för att försöka samla några tankar kring det skådespel som utspelats de senaste dagarna/veckorna. För något annat ord kan jag inte komma just nu -skådespel-. Wikipedia definerar det som att det

”är en typ av scenkonst, som syftar till att agera, berätta, framställa eller förevisa historier, idéer eller känslor inför en publik. Detta sker vanligtvis genom dialog, det vill säga tal och gester mellan olika rollfigurer, spelade, eller agerade av skådespelare.”

Det är bara att välja vilket av de olika substantiven man tycker är bäst, och förmodligen får vi inte ens samma svar beroende på vilka ”skådespelare” vi frågar. Dra era egna slutsatser.

Jag läste imorse Göran Erikssons i stora drag utmärkta krönika i SvD angående det på politiska landskapet i Sverige, och mer specifikt om Socialdemokraternas landskap. Det skrivs spaltmeter  om detta i bloggar och media, och jag var själv inne på detta redan i september, så jag blir tvungen att bryta ner det jag vill resonera kring i flera ”kapitel”, inte minst pga den sena timmen.

Jag plockar ut en mening ur krönikan;

”Men historierna ger bilden av att den lite bedagade skönheten SAP lät sig bedras av en sol-och-vårare med stilig mustasch och välsmort munläder. Nu är han är borta, och allt ska bli som det var förut.”

Historier, fabler, gissningar och vad mer har det inte funnits under de tio månader som herr Juholt har valsat runt i pressen? Vad som är sant eller falskt, är helt omöjligt att veta, t.o.m. för en väl insatt person, oavsett på vilket sätt den personen är insatt. Egentligen är det inte ens intressant, jag har påtalat det i ett av mina inlägg i höstas, och därför lämnar jag det därhän.

Det som i mitt tycke är intressant nu, det är hur tänker sig olika parter i den svenska demokratin hantera detta läge, för det är  -hör och häpna-  inte enbart Socialdemokratins dilemma. Det är även övriga partiers bekymmer, och jag tror också att media bör tänka till ”lite”. Det senare bryr jag mig inte om i denna postning.

Håkan Juholt är inte den ende som är skuld till var (S) befinner sig, det är att tillmäta en person alltför stor betydelse, vårt snuttefierade samhälle till trots. Nej, de som inte vill inse att det är djupare utmaning (märk mitt ord…) än så, befinner sig på s.k. strutsnivå. Väljare är, trots allt, inte dumma. Alla går inte på allt som skrivs, och man har också ett minne, om än kort i en del sammanhang.

Även Alliansregeringen har all anledning att se sig an utmaningen, inte i att vinna regeringsmakten som man har, utan att förtjäna den i form av återval. Flera med mig upprepar att det faktiskt krävs en mer aktiv hållning, alliansen måste leva och vara synlig, inte bara för dem som bevakar samhället och politiker. Gemene man måste nås av resonerande budskap, känna delaktighet. Där skiljer det inte på om man har regeringsmakten eller om man vill ha den. Det som skiljer, är att den ena parten faktiskt har verktygen för att göra saker, den andra kämpar för att skaffa sig dessa verktyg.

Till detta kommer jag alltså att återkomma, under tiden kan ni lämpligtvis läsa olika bloggar och tidningar som jag citerar nedan.

Press; SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Expressen, Expr 2, Sydöstran, HD, HD2, HD3, GP, GP2,

Bloggar; Kent, Kjellberg, Rolf Erikson, Peter Högberg, Thomas B., Tokmoderaten, Zac, Erik L., Peter Soilander, Mikael Andersson, Johan Westerholm, Anybody’s Place, Den hälsosamme ekonomisten (intressant vinkling), Peter Andersson, Maria Hagbom,

How long….hur länge?

1 Comment
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

…ja hur länge ska vi behöva beskåda detta spel, eller vad det nu är? Ett spel som är en parodi på det som många människor slåss med sina liv för att uppnå. Demokrati.

Det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter i tidningar, på hemsidor, det twittras så att nätet brakar ihop. Vad är det som händer? Vad är det vi ser? En bloggkollega skrev lite skämtsamt om att herr Juholt hade varit en bättre kapten än italienaren på Costa Concordia, för att han aldrig lämnar skutan…jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag faktiskt inte tror att det bara beror på partiordföranden.

\”How Long\”, Eagles

Lysna lite på textrundorna, det finns både det ena och andra som kan passas in i natt. Är det som Mary X Jensen och Peter Högberg diskuterade på Twitter, en stor och redig fint från S-ledarens sida? Eller är det allvar, som det uttrycks i vissa artiklar? En ganska rolig kommentar gjorde  Peter Johansson, alia(s) Röda Berget;

”En sak är säker, de journalister som groggat till ikväll får hitta chaufförer imorgon.”

Vad vi ser är en sakta men säker erosion av förtroende, respekt och empati. Oavsett orsak(er), oavsett vad man tycker om Håkan Juholt eller inte, så anser jag att det som ackumulerats bara blir sämre och sämre. För landet. För Socialdemokraterna. För demokratin och för regeringen. Vårt land behöver en fungerande opposition, som vitaliserar regeringen, ger den mothugg och tuggmotstånd. Hur mycket Miljöpartiet än önskar, och faktiskt tar för sig, så räcker inte det partiet som opposition i Sverige.

Nej, innan jag önskar god natt, önskar jag att med frågan ”How Long”, att detta tillstånd tar sitt slut nu, helst imorgon kl. 15 i Oskarshamn. Oavsett vad som sägs eller bestäms. Nu ska jag ”rocka mig själv till sömns”.

SvT, Expressen, Expr.2, SR, HD,

Bloggar; Mina Moderata Karameller, Peter Högberg, Johan Westerholm, Tokmoderaten, Kent P., Maria Hagbom, Erik Laakso, Thomas Böhlmark

Inga träd växer till himlen. (del 1)

2 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Det diskuteras mycket politik, eller kanske ledare (?), dessa dagar, och har gjort så i stort sett hela hösten.

Frågan är vad som egentligen diskuteras, och hur. Det är lätt att ledas in i fållan och låta det som jag kallar gladiatorscenen ta plats (som viss media fullkomligt älskar) istället för den scen som blir förebild för människor som själva vill skapa något, oavsett vad det handlar om. Jag är nämligen tveksam till hur många i Sveriges befolkning som faktiskt själva skule vilja delta i Idol, Big Brother, landets sämsta bilförare, Helenius Hörna, Skavlan eller dylikt. Ja, några skulle säkert ställa upp, men en majoritet? Nej skulle inte tro det.

Jag tror att en majoritet av våra invånare vill ha ett stabilt land, med bra och fungerande välfärd enligt den ”norm” som inte minst Socialdemokratin varit med om att bygga från grunden. Den är tämligen vedertagen i vår del av världen numera. (Att den sedan kostar väldigt mycket, och ställer rätt höga krav på ett fungerande samhälle är en annan diskussion)

Att i det läget enbart fokusera på s.k. personkult -sedan få media säga vad de vill om att vi närmar oss USAs personval- tror jag inte går hem hos dagens engagerade människor, se vidare i Peter Wolodarskis krönika nedan. Det behövs liksom någor mer än en portalfigur. Det har vi sett inte minst under hösten.

Självfallet har en bra ledare både en betydelse och ett ansvar, men det har en mindre bra ledare också. Att alla däremot kan luta sig tillbaka och låta den -eller möjligtvis de stora- stora ledaren göra jobbet åt övriga och att alla därigenom kan surfa på svallvågen och göra landet nöjt och belåtet, har vi nog sett bevis på att (s)å inte är fallet.

Varför får då Moderaterna så höga siffror kan man undra? Jo, som flera av mina blogg-kollegor är inne på, är det lätt att tider som dessa, under 2008-2009, och nu 2011 med all diskussion om EU-USA, och Saab m.m., finna en hamn i dem som synes göra det tryggt och säkert för en själv. Det är naturligtvis inte hela sanningen, men det spelar en stor roll, och har definitivt inte bara med personfrågan att göra.

Jag tror säkert, som jag m.fl. också var inne på igår, att Jonas Sjöstedt kommer att få en eller några smekmånader, att han kommer att göra livet surt för (S), och kanske även till viss del (MP). Tyvärr för (V), och tyvärr för oppositionen, tror jag inte det räcker för att skapa en opposition värd namnet. Ty det är faktiskt det vi behöver i Sverige idag.

En demokrati lever på att det finns tydliga alternativ, och inom alternativen olika nyanser och varianter. De som ska representera dessa alternativ är de själva, inte motståndarna. Alliansregeringen kan inte driva fram en bra opposition och utan en bra opposition, kan regeringen inte få tuggmotstånd nog för att själv driva och utveckla sig.

Samtidigt har regeringen, och Alliansens partier, själva ett ansvar för att syna sig, följa upp och utveckla sin egen politik. Det kommer inte oppositionen göra åt regeringen. Det farligaste en sittande regering kan göra är att bli självgod och tro att bara för att det finns få starka oxar på andra sidan gärdesgården, kommer ingen av dem att försöka ta sig igenom så att ungtjurarna kan para sig med kvigorna på ängen. Det är alltid jobbigt att röra sig på oplöjd mark, men samtidigt en nödvändighet för att inte jorden ska gå fullständigt dränerad på näring.

Till detta återkommer jag i nästa del.

SvD 1, SvD2, DN, DN2, HD, GP, Expressen, Aftonbladet,

Bloggar; Kent, Johan W., Gunnar Hökmark, Peter Högberg, Tokmoderaten, Maria H., Thomas B., Sven-Erland Västros

Det är inte tradition som gör det…

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Efter en mycket trevlig kväll hos god vänner med många intressanta diskussioner -politiska som opolitiska- i det fashionabla Stockholms ”Västerort” öppnar jag några hemsidor av olika slag…

Nåja, fashionabla. Jag är själv gammal Brommabekant, dels genom mina morföräldrar som avlutande sina liv här på jorden i den stadsdelen, dels före min tid som Sollentunabo, då jag levde ett knappt decennium i den del av Bromma som ligger närmast Stockholms innerstad och Kungsholmen. Även den senare en stadsdel jag uppskattat under flera år, framförallt under studenttiden. Många av mina vänner visste ”på den tiden” knappt vad Kungsholmen var. En gammal arbetarstadsdel, innan den blev ”hipp”, med gatunamn som Hantverkargatan, Arbetargatan, Garvargatan, Parmmätargatan, Industrigatan, Svarvargatan, Gjutargatan osv.

Varför skriver jag nu allt detta? Jo, som väntat vann den s.k. arbetaren, vänsterpartisten och f.d. EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt kampen om posten som efterträdare till tågmästaren Lars Ohly. Med anknytning till våra diskussioner under kvällen, kan jag klart dementera att vi 6 vuxna hade någon slags värdering på olika typer av ”arbeten”, vilket jag betvivlar att den gode Sjöstedt inte har.

Jag får anledning att återkomma lite till mer av analys av herr Sjöstedt själv, vissa saker -rätt eller fel- kan ni läsa i delar av de länkar till bloggar och artiklar jag har nedan, men jag måste ändå säga att jag undrar hur han ska kunna hitta fotfäste med det sätt han angriper den politiska vardagen. Jag tror inte det går hem hos en större del av dagens svenskar. Visst, det finns ett s.k. ”guldläge” för honom i det faktum att det (S)tora partiet har den splittrade situation man har. Och visst kan man säkert plocka en och annan vänstermiljöpartist, men ”jag är skeptisk” som en känd skådespelare ofta deklarerade.

Jag tror ändå inte att det är traditionen som kommer att ge honom ”tronen i sitt liv”, en ledande plats i en regering.

Citerar DNs ledare (läs hela nedan)

Lars Ohly har varit tydlig med att den viktigaste delen av det arv han lämnar efter sig är enighet. Den splittring som tidigare rådde mellan förnyare och traditionalister har försvunnit. Och det är tydligt att han har rätt. Förnyarna har antingen lämnat partiet, eller själva blivit traditionalister.”

Med detta menar jag inte att det per definition alltid är rätt att förnya okritiskt, det gäller även Alliansen, men en omdaning av världsbild och politik är nog livsviktig för att följa med i globalisering och tidsanda…

SvD, SvD2, SvD3DN, DN2GP, GP2, SR, SvT, HD, HD2, HD3, Sydsvenskan,

Jinge, Johan W., Peter Högberg,

Thomas B., Den hälsosamme Ekonomisten, Kent P., Rolf E., Tokmoderaten, Mikael Andersson, B.Holm, Maria Hagbom,

Grodan Juholt…

4 Comments
Politik, Sverige

Jag tänkte jag skulle skriva om annat ikväll, men av två skäl blir det inte så. Det kommer nästa gång istället.

1) Jag är så trött och sliten att jag somnade i TV-soffan bredvid min liberala sambo som tittade på amerikansk dussin-TV (skräp…i min smak), egentligen skulle jag ha skickat e-post med offerter o.dyl. – jo de kom senare när jag ”power-nappat” tillvaron.-

2) Jag tittar på några nätsidor, inkl. några bloggar, och inser att Juholt varit ute…IGEN. Den mannen är enl. min mening helt sanslös. Jag har inget personligt mot honom, som en del andra tycks ha. Jag har sedan länge slutat skriva om honom i raljerande ton, se mitt inlägg från oktober, men nu kan jag inte hålla mig längre…

Inte nog med att mannen i gårdagens Aktuellt stod och sade att det ”inte var så konstigt att man hade högre förtroende (titta på intervjun med honom efter inslaget med Sven-Erik Österberg på SvT Play) för en moderatledd regering eftersom många medborgare inte hade upplevt något annat”…alltså…ingen kommentar.

Idag har han tydligen spelat in medverkande i Skavlans program för imorgon, och brister ut i självförtroende som jag undrar hur det kan understå sig komma från en socialdemokratisk mun på det sättet…

”- Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.”

…det finns mer i artikeln…

Som Anybody’s Place skriver, och jag hört från annat håll,

”I helgen samlas socialdemokraternas förtroenderåd .. 120 ombud från distrikten och distriktens ordförande, partistyrelsen, representanter från sidoorganisationerna och riksdagsgruppen mfl.—”

Det blir en intressant tillställning, och intressant blir det att följa kommentarerna efteråt.

Dessutom har han tydligen pratat med italienare på svenskars vis i Gävle…Böhlmark känner ju till Gävle, läs hans inlägg nedan. Det är inte lätt med oväntat besök i Gevalias hemstad

Jag stannar där…som det ibland heter på föreningsmötesspråk…

Bloggar

Havets blogg, Tokmoderaten, Mikael Andersson, Johan Westerholm,  Thomas Böhlmark,

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP, HD, Skanskan,

När man har svårt att förstå vad demokrati är…

5 Comments
Politik, Sverige, samhälle

Så var de igång igen. Jag brukar inte hacka så mycket på de s.k. bruna/svarta, för de är ju demokratiskt valda, dvs. ett icke oansenligt antal väljare har valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. De förtjänar att respekteras, vilket inte innebär att man samtidigt respekterar partiets olika ofta rätt märkliga idéer.

...med andra ord; "Invandringen" är het?

Ikväll ”kablas” det ut att Sverigedemokraterna stämmer riksdagen på pengarna som de tappar pga att William Petzäll konverterat till att vara ”politisk vilde”.

Det kan de ju roa sig med. Som sagt, rätt ofta har man inte förstått vad parlamentarisk demokrati betyder. Som riksdagsledamot är man personligt vald på fyra år, låt vara via ett parti i de allra flesta fall. Ett parti kan aldrig tvinga en ledamot som Petzäll att lämna, men givetvis kan man försöka påverka personen att lämna sin plats. Att Petzäll är vilde, vald på mandat för SD, upplevs säkert som tufft från partiets sida. För mig är det ett tecken på just det jag berörde i lördags, att man inte har riktigt koll på vare sig läget i de olika falangerna i partiet, eller på vad som faktiskt gäller. Att slå på den demokratiska institutionen verkar inte vara främmande.

Samma princip används t.ex. i kommunalvalen. En ledmot är vald ”av folket” på fyra år. Därför gapar också många stolar ute i landet tomma. Här har partiet istället utnyttjat läget till att dra in pengar till partiet ändå. Skenheligt? Döm själva.

Expressen, Aftonbladet, GP, HD, VK, SvD,

Kent, Thomas Böhlmark,

Vem säger vad, och hur vet man vad som är sant…?…

5 Comments
Demokrati, Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Just nu andas en viss desperation över media, (S)-partiet och diskussionerna i bloggo(s)fären. Jag har full förståelse för det, men jag tycker att man nu börjar höja tonläget lite väl mycket…”historieförfalskning”…

Med all respekt för att man vill återta initiativet till varje pris, och därutöver förta stämningen av en lyckad M-partistämma överlag, tycker jag faktiskt man ska vakta sina ord lite grand. Det blir lätt patetiskt i det läge man befinner sig i hos det /forna/ (s)tora partiet.

Nej, jag håller inte med om allt som sades och skrevs i Örebro, och till det lär jag återkomma. Jag återhämtade mig från en envis influensa och orkade helt enkelt inte bevaka den genom bloggen när det begav sig. Inte heller speglades stämman särskilt väl i media, vilket flera (S)-bloggare förnöjsamt noterade. Man drunknade i Libyen vilket Tokmoderaten påpekade. Ännu värre hade FP-landsmötet det förra helgen, fullständigt massakrerat av mediedrevet mot Juholt, då inte lika roligt för (S).

Idag har det sipprat ut att (S) gärna mörkar vidare med sina ledamöters förehavanden när det gäller övernattningslägenheter m.m. Deras gruppledare Carina Moberg undslapp sig några inte så väl valda repliker, om vi ska se till s.k. transparens och offentlighet som man från Socialdemokraternas sida ofta förespråkar när det gäller Alliansen. Jag citerar Journalisten, (se även nedan)

Reportern: ”Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?

Carina Moberg: ”Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack.”

R&Ds chefredaktör Mattias Croneborg reagerar starkt på Carina Mobergs påtryckningar mot en av tidningens reportrar.

- Jag blir väldigt förvånad i synnerhet eftersom hon sitter i Riksdagsstyrelsen. Vi på tidningen pratar med politiker dagligen. Spelreglerna om vad som gäller är tydliga. Jag har varit chefredaktör i två år och jag har aldrig tidigare varit med om något som har varit i närheten av sådana här påtryckningar, säger Mattias Croneborg.

Då kan vi ju samtidigt notera att vare sig FP eller M är ointresserade av att se över regler och riktlinjer, och vill utreda detta.

Man kan ha synpunkter på hur media och journalister jobbar, jag har det själv nu som då, men jag tror inte att det är särskilt smart att i nutid agera så som Carina Moberg gör. Sedan kan man i ren desperation försöka belysa dåtid och sätta fokus på vad som hände för snart 100 år sedan i försök att ta bort fokus…

Journalisten, Riksdag & Departement,

Bloggar, Johan Hedin levererar sin vinkling, Thomas B, Mattias L, Tokmoderaten har sina, liksom Dennis i Oxelösund, Maria Hagbom,

Om historien…Hagwall (tack!)  DN, DN2,

Fredagsmys…pyttsan! ;-(

No Comments
Demokrati, Europa, Frankrike, Politik, samhälle, världen

Sitter här med något slags dekokt som jag blandat ihop på initiativ av flera vänner, IRL och Facebook-diton, för att kurera den attack av höstfeber jag lyckats ådra mig. Vi får se om det fungerar.

På TV snurrar det program som jag hört om till leda (jo, visst det är en bra sak, men lite väl överexploaterat kanske..), Världens Barn och galan med Pops & Co.

Nej, jag tänker inte skriva om Juholt, har redan förklarat varför redan igår. Sträcker mig till att låna ett citat från DNs ledare imorse

” Alla länder behöver en kompetent regering. Men alla behöver också en fungerande opposition. Ett demokratiskt samtal är nödvändigt för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning. Juholtdebatten dränker Socialdemokraternas möjlighet att göra sig gällande. Det är dags att gå till beslut. ”

För landets skull och oppositionens skull hoppas jag att det är rätt beslut det Verkställande Utskottet inom (S) fattat idag. Jag får erkänna att jag är starkt skeptisk. Tyvärr. Tiden och partiets ageranden får utvisa.

En annan ledare i DN gör mig lite bekymrad, så frankofil jag är. Den är skriven av Annika Ström Melin, en journalist jag rätt stor respekt för. Den pekar på det problem vi har med vänsterpartierna som predikar populism. Arnaud Montebourg (S), ett för mig okänt namn, är tydligen en sådan. Hon skriver

”Montebourg fick 17 procent av rösterna i första omgången av Socialisternas primärval, men hamnade efter François Hollande och Martine Aubry. Därför får han inte vara med i andra omgången, då valet avgörs.

Men vem tänker han själv rösta på?”

Konkurrenterna heter Martine Aubry, dotter till förre EU-ledaren Jacques Delors som jag hyser stor respekt för. Den andre heter Francois Hollande, en för mig synnerligen blek person -om han inte ändrat sig- och tidigare gift med förra S-kandidaten Ségolène Royal som förlorade stort mot Sarkozy och nu även mot de nämnda provval(s)kandidaterna.

Det är det som kan strula till det om vänstern tvingas flirta ännu mer med protektionistiska krafter. Det är ju inte vad vi här i Norden vill ha. Inte Sarkozy heller, även om han fightas mot sådana krafter. Det vore ett öppet mål för honom skriver Ström Melin, och man kan ju säga att bildretoriken finns även i vårt Sverige just nu.

Det må vara hur det vill med det, något fredagsmys har nog inte herr Juholt i alla fall, oavsett framtid. Det har inte jag heller, men av helt andra orsaker…

Böhlmark

Om man tömts på lust att skriva om ….

3 Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier -de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,