Så var de igång igen. Jag brukar inte hacka så mycket på de s.k. bruna/svarta, för de är ju demokratiskt valda, dvs. ett icke oansenligt antal väljare har valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. De förtjänar att respekteras, vilket inte innebär att man samtidigt respekterar partiets olika ofta rätt märkliga idéer.
...med andra ord; "Invandringen" är het?
Ikväll ”kablas” det ut att Sverigedemokraterna stämmer riksdagen på pengarna som de tappar pga att William Petzäll konverterat till att vara ”politisk vilde”.
Det kan de ju roa sig med. Som sagt, rätt ofta har man inte förstått vad parlamentarisk demokrati betyder. Som riksdagsledamot är man personligt vald på fyra år, låt vara via ett parti i de allra flesta fall. Ett parti kan aldrig tvinga en ledamot som Petzäll att lämna, men givetvis kan man försöka påverka personen att lämna sin plats. Att Petzäll är vilde, vald på mandat för SD, upplevs säkert som tufft från partiets sida. För mig är det ett tecken på just det jag berörde i lördags, att man inte har riktigt koll på vare sig läget i de olika falangerna i partiet, eller på vad som faktiskt gäller. Att slå på den demokratiska institutionen verkar inte vara främmande.
Samma princip används t.ex. i kommunalvalen. En ledmot är vald ”av folket” på fyra år. Därför gapar också många stolar ute i landet tomma. Här har partiet istället utnyttjat läget till att dra in pengar till partiet ändå. Skenheligt? Döm själva.