Browsing the blog archives for oktober, 2011

Kina…Volvo…”jag rullar”…

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, världen

Vi har ännu så änge två bilmärken i Sverige, eller möjligen ett och ett halvt pga produktionsstoppet i Trollhättan, men frågan är hur länge till… Det stora landet i öst satsar nu hårt för att erövra framtiden i västvärlden…

Det är ofta man ser nye chefen, tillsatt av kinesiska ägare, Stephen Jacoby leende på bilder från olika sammanhang, inte minst Frankfurtsalongen, varifrån jag dock inte hittar dokumentation.

Tyvärr tror jag att vi är på väg att tappa även Volvo till öster, blir något kvar på sikt, är det ”satellittillverkning” av logistiska skäl, och möjligen lite för att kunna säga att man är svensk. I övrigt gör jag mig inga illusioner….

Expressen, Expr 2, Expr 3, SvD, Svd2DN, DN2, DN 3,

Svenska Aeroplan AktieBolaget….

No Comments
Ekonomi, Kina, Näringsliv, Sverige, företagande

igen…

Idag säger kinesrena att avtalet gäller, det som Victor Muller sade upp i helgen. Den ena (Youngman) säger si och den andra (PangDa) säger så. Det har funnits skriverier om ”skambud”, och att kineserna inte skule försöka med det, vore ju rätt otroligt.

Vad vi vanliga dödliga ska tro eller hoppas på, har jag ingen aning om längre. Som SAAB-optimist, har jag länge försökt se någon form av ljus, och det har många andra också gjort.

Till och med Guy Lofalk, rekonstruktören, låter optimistisk i en intervju med SvD, mer än han låtit så på länge. Är det sanning, vem vet, men jag har egentligen ingen anledning att misstro honom, bara för att falla in i den allmänna klagosången, med pessimistisk slagsida.

Vad som är eller blir sant, får vi vänta och se om. För de anställdas skull och för märkets skull hoppas jag Lofalks ord gäller…

–Det är en tuff situation, de jobbar med en affärsplan på Saab men det krävs mycket pengar. Saab har leverantörsskulder på runt 2 miljarder kronor. Det är också många parter som ska godkänna på kort tid.

Ångrar du att du hoppade på?

–Jag ångrar inte att jag försökt rädda ett väldigt fint bolag.

Norah4you

Vem säger vad, och hur vet man vad som är sant…?…

5 Comments
Demokrati, Läste ..., Politik, Sverige, Vardagsliv

Just nu andas en viss desperation över media, (S)-partiet och diskussionerna i bloggo(s)fären. Jag har full förståelse för det, men jag tycker att man nu börjar höja tonläget lite väl mycket…”historieförfalskning”…

Med all respekt för att man vill återta initiativet till varje pris, och därutöver förta stämningen av en lyckad M-partistämma överlag, tycker jag faktiskt man ska vakta sina ord lite grand. Det blir lätt patetiskt i det läge man befinner sig i hos det /forna/ (s)tora partiet.

Nej, jag håller inte med om allt som sades och skrevs i Örebro, och till det lär jag återkomma. Jag återhämtade mig från en envis influensa och orkade helt enkelt inte bevaka den genom bloggen när det begav sig. Inte heller speglades stämman särskilt väl i media, vilket flera (S)-bloggare förnöjsamt noterade. Man drunknade i Libyen vilket Tokmoderaten påpekade. Ännu värre hade FP-landsmötet det förra helgen, fullständigt massakrerat av mediedrevet mot Juholt, då inte lika roligt för (S).

Idag har det sipprat ut att (S) gärna mörkar vidare med sina ledamöters förehavanden när det gäller övernattningslägenheter m.m. Deras gruppledare Carina Moberg undslapp sig några inte så väl valda repliker, om vi ska se till s.k. transparens och offentlighet som man från Socialdemokraternas sida ofta förespråkar när det gäller Alliansen. Jag citerar Journalisten, (se även nedan)

Reportern: ”Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?

Carina Moberg: ”Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack.”

R&Ds chefredaktör Mattias Croneborg reagerar starkt på Carina Mobergs påtryckningar mot en av tidningens reportrar.

- Jag blir väldigt förvånad i synnerhet eftersom hon sitter i Riksdagsstyrelsen. Vi på tidningen pratar med politiker dagligen. Spelreglerna om vad som gäller är tydliga. Jag har varit chefredaktör i två år och jag har aldrig tidigare varit med om något som har varit i närheten av sådana här påtryckningar, säger Mattias Croneborg.

Då kan vi ju samtidigt notera att vare sig FP eller M är ointresserade av att se över regler och riktlinjer, och vill utreda detta.

Man kan ha synpunkter på hur media och journalister jobbar, jag har det själv nu som då, men jag tror inte att det är särskilt smart att i nutid agera så som Carina Moberg gör. Sedan kan man i ren desperation försöka belysa dåtid och sätta fokus på vad som hände för snart 100 år sedan i försök att ta bort fokus…

Journalisten, Riksdag & Departement,

Bloggar, Johan Hedin levererar sin vinkling, Thomas B, Mattias L, Tokmoderaten har sina, liksom Dennis i Oxelösund, Maria Hagbom,

Om historien…Hagwall (tack!)  DN, DN2,

Europa väl värt att vårda! #8, ”Alla ska med….”

2 Comments
Demokrati, Ekonomi, Europa, Sverige, världen

…men inte Sverige?

För inte länge sedan argumenterade vårt (f.d.?) (S)tora stolta vänsterparti med just de orden. Då gällde det inrikespolitik i Sverige, och något slags påstående om att de borgerliga inte vill tänka på hela landet.

Idag, sista dagen på Moderaternas partistämma 2011 efter fem år med Alliansregering, finner jag en tystnad kring den ordklyschan, inte därför att budskapet inte längre skulle vara aktuellt för Sverige eller Alliansregeringen.  Snarare för att det största oppositionspartiet befinner sig i kris, och att den formuleringen enligt vår samhällsbild inte är aktuell. Alla ska inte med på samma premisser, olika individer har olika önskemål och behov, och ja, det finns fortfarande massor att göra för att förbättra situationen för svenskar i dagens Sverige.

Nej, ämnet för dagen i min värld är varför vi inte ska applicera detta på vårt EU-medlemsskap. Ska vi medvetet sätta oss på läktaren, är det man från vänsterhåll vill? En av ledarna i dagens nummer av DN tar upp den vinkeln, att ”Sverige ska med”. Slutklämmen, i en läsvärd artikel, är

Dessutom handlar samarbetet i EU inte enbart om förpliktelser – utan också om solidaritet. Om Europas länder ska orka hålla ihop måste de också vara beredda att hjälpa varandra när det verkligen behövs.

Var finns solidariteten i Sverige när sätter oss på läktaren? Gäller vår s.k. solidaritet med omvärlden bara länder i ”långtbortistan”… Men det är klart att när man som Jonas Sjöstedt (V) sitter och sluggerargumenterar om €uro-fiasko och Titanic m.m., samtidigt som EU-ministern lugnt och sansat resonerar ur flera synvinklar utan att skönmåla, då tycker åtminstone inte jag att han skapar bättre förtroende än vad oppo(s)itionsledaren Juholt lyckats med den senaste tiden…och då kan man ju undra vem som är mest lik Titanic..för att raljera lite.

I gårdagens DN fanns ett stort uppslag, på fyra sidor om eurokrisen, som man kallar den, som var intresant läsning. Av någon anledning finns den bara i pappersvarianten, det är som om det vore avsiktligt. Johan Schück spekulerar om kollaps m.m, men belyser också vilken utmaning Europa står inför, och då inte bara valutan som alla här hemma vill ha som syndabock. Precis som bl.a. Birgitta Ohlsson påpekade, handlar det om mycket djupare missförhållanden än en valutas vara eller icke vara.

Det jag efterlyser är ett seriöst, och då menar jag just seriöst, alternativ till ett sammansvetsat EU. Belackarna måste ju ha något att kontra med? Eller menar de på fullt allvar att det vore bättre om man återinförde de 17 tidigare valutorna och att allt då vore frid och och fröjd, att det skulle fungera med en devalveringsspiral som då vore en stor sannolikhet? Att ”roffferiet” i form av att köpa sig marknad på bekostnad av grannarna skulle legaliseras.

Nej, vi behöver ta oss samman, inte splittra oss i nya falanger, där den ena gör vissa saker, ”men inte mer”, och andra gör mycket, ”plus lite till”. Som ledaren tar upp är det pinsamt att Sverige inte, mycket pga Socialdemokraterna med Waidelich i spetsen -denne f.d. Europaparlamentariker- deltar i det som kallas europlussamarbetet, där man inte behöver vara medlem i valutasamarbetet, men kan vara med och påverka den turbulens som nu pågår.

Jag återkommer i ämnet, och de intressanta resonemangen i DN.

SvD, SvD2,  SvD3, GP, DN,

Uppdatering 24 oktober

Thomas Böhlmark, Gunnar Hökmark, Sveriges Radio,

(S)verige i motvind…del 1.

3 Comments
Demokrati, Sverige, samhälle

Nej, jag tänker fortfarande inte skriva mer om Håkan Juholt. Jag har tappat lusten och ser inte nyttan med det. Däremot berörs han ju av mina resonemang eftersom han fått fortsatt förtroende från sina egna, beslutande.

Hur kunde det bli så här? Ja, det tar nog mer än en bloggpost att reda ut, men jag börjar med något.

lånad av Henning Lindahl dec.2009

Jag blir klart bekymrad när jag hör och läser sådant som Sveriges Radio (länk nedan) och Ekot har inhämtat. Det visar nämligen att det som jag själv och många fler med mig går omkring och känner på olika sätt, slutligen börjar nästla sig in i hjärnbalken hos människor.

Varför tappar vi förtroendet för vår sjukförsäkring? Det finns säkert ett stort antal händelser och erfarenheter som kan förklara det, men jag tror den förskjutning som skett det senaste decenniet, är en erosion som uppkommit genom att människor sett och läst

(ibland sant, ibland mindre sant -mediefokus tål också diskuteras, det är jag den förste att argumentera för)

om otaliga missförhållanden, fusk och inte minst det faktum att den generellt sett ofta inte räcker till när man verkligen blir sjuk. Jag var själv sjukskriven i början av 00-talet, det var ingen ”Lisa”, och då hade vi ändå Socialdemokratisk regering…om någon nu hade förberett det svaret.

Företagen har fått ta över en större del av ansvaret, och det drabbar då mest småföretagarna. Dessa har, som man lätt kan inse, ett mindre s.k. kassaflöde att låta omkostnaderna drunkna i. Barnledighet, som av de flesta ses som en självklarhet i vårt land, kostar småföretagare ofantliga summor om de vill behålla personalen. Om man har anställt, brukar oftast syftet i ett småföretag vara att behålla den personalen – till skillnad mot viss annan större verksamhet, men det är inte ämnet för kvällen.

Jag tror, och hoppas att viljan också finns tvärpolitiskt, att vi måste lyfta blicken lite högre än att stirra sig blind på partifärger och syndabockar. Vi kan inte ha ett system som människor inte tilltror, för just då får vi risken att vi får en större klyfta i samhället som inte minst (S) (för att inte prata om (V)…) basunerar ut jämt och ständigt.

Helt rättvis kommer aldrig en försäkring kunna bli, inte så länge vi inte återgår till något slags planekonomiskt samhälle som i sann Orwell-anda kontrollerar allt och alla. Tyvärr finns även där en elit som ju har tillskansat sig bättre vilkor än andra.

Nej, jag tror att vi måste se till att

  • göra försäkringen mer lättbegriplig; redovisa ungefär som jobbskatteavdraget och andra skatter på skattsedeln vad och hur mycket vi betalar in till sjukförsäkringssystemet. Andra försäkringar klarar ju att reda ut det, varför inte socialförsäkringen?
  • människor är inte dumma. Att gömma sjukförsäkringen i ett stort svart hål, ger bara samma intryck som man kan anklaga både Tyskland, Frankrike och sydeuropeiska länder inom vissa andra områden.
  • jag hade erfarenhet av det då jag praktiserade i Tyskland som student, fick då ett klart och tydligt specificerat lönebesked, med möjliga tillval utöver det som lagen sade att man var tvungen att betala. Fungerade alldeles utmärkt. (och nej, det hjälper inte med att dumförklara fenomenet med att ”då kommer inte människor att välja mer än nödvändigt”, för det stämmer inte. Inte om man omfördelar så att man har möjligheten göra sådana val själv. Jag minns att man t.o.m kunde få viss hjälp och diskussion med företagets personalavdelning om man ville. (och då pratar vi 1980-tal…)

Ett stort problem anser jag, och Tokmoderaten för ett mer Juholt-kopplat resonemang nedan, -ett mycket bra sådant- är att så få inom ”rörel(s)en” vill inse att tiderna förändras.

Det i sig behöver inte betyda att man måste riva ett helt system, men om man vägrar se att bruket i muren börjar vittra…då får man snart de frostsprängningar som t.ex. Berlinmuren råkade ut för. Detta gäller, -och läs nu mina ord- det största regeringspartiet också, dvs. mitt eget parti vid namn Moderaterna.

Kent tar upp det, och jag kommer också att diskutera det längre fram, annars blir det här redan för långa inlägget, ännu längre. Ett parti som vägra inse att tider förändras, kan ganska snabbt hamna i det som själve statsministern sade för några år sedan

”våga förändras och förnyas, eller dö”

Det gäller fortfarande. Väljarna är bevisligen inte dumma, även om Göran Greider sin vana trogen, i Agenda och i klippet från DN nedan, åter står och mässar om ”vem som tänker rätt”… tragikomiskt…

Ett litet Juholt-citat kan jag inte undanhålla mig…imorse stod han i rutan, på väg på sin Juholt-gata, och sade ”man blir stark genom att genom att arbeta i motvind, jag har lärt mig mycket förra veckan…”

Media; DN, SR, SvD, DN2, HD, GP, Sundsvalls Tidning, VK.se, Östersundsposten, Länstidningen Jämtland,

Bloggar som berör ämnet förändring, omvandling;

borgerliga; Kent, Tokmoderaten, MMK, Maria H., Thomas B.,

oppositionen;  Peter Andersson, Veronica Palm, Johanna Graf, Erik Laakso, Johan Westerholm,

Fredagsmys…pyttsan! ;-(

No Comments
Demokrati, Europa, Frankrike, Politik, samhälle, världen

Sitter här med något slags dekokt som jag blandat ihop på initiativ av flera vänner, IRL och Facebook-diton, för att kurera den attack av höstfeber jag lyckats ådra mig. Vi får se om det fungerar.

På TV snurrar det program som jag hört om till leda (jo, visst det är en bra sak, men lite väl överexploaterat kanske..), Världens Barn och galan med Pops & Co.

Nej, jag tänker inte skriva om Juholt, har redan förklarat varför redan igår. Sträcker mig till att låna ett citat från DNs ledare imorse

” Alla länder behöver en kompetent regering. Men alla behöver också en fungerande opposition. Ett demokratiskt samtal är nödvändigt för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning. Juholtdebatten dränker Socialdemokraternas möjlighet att göra sig gällande. Det är dags att gå till beslut. ”

För landets skull och oppositionens skull hoppas jag att det är rätt beslut det Verkställande Utskottet inom (S) fattat idag. Jag får erkänna att jag är starkt skeptisk. Tyvärr. Tiden och partiets ageranden får utvisa.

En annan ledare i DN gör mig lite bekymrad, så frankofil jag är. Den är skriven av Annika Ström Melin, en journalist jag rätt stor respekt för. Den pekar på det problem vi har med vänsterpartierna som predikar populism. Arnaud Montebourg (S), ett för mig okänt namn, är tydligen en sådan. Hon skriver

”Montebourg fick 17 procent av rösterna i första omgången av Socialisternas primärval, men hamnade efter François Hollande och Martine Aubry. Därför får han inte vara med i andra omgången, då valet avgörs.

Men vem tänker han själv rösta på?”

Konkurrenterna heter Martine Aubry, dotter till förre EU-ledaren Jacques Delors som jag hyser stor respekt för. Den andre heter Francois Hollande, en för mig synnerligen blek person -om han inte ändrat sig- och tidigare gift med förra S-kandidaten Ségolène Royal som förlorade stort mot Sarkozy och nu även mot de nämnda provval(s)kandidaterna.

Det är det som kan strula till det om vänstern tvingas flirta ännu mer med protektionistiska krafter. Det är ju inte vad vi här i Norden vill ha. Inte Sarkozy heller, även om han fightas mot sådana krafter. Det vore ett öppet mål för honom skriver Ström Melin, och man kan ju säga att bildretoriken finns även i vårt Sverige just nu.

Det må vara hur det vill med det, något fredagsmys har nog inte herr Juholt i alla fall, oavsett framtid. Det har inte jag heller, men av helt andra orsaker…

Böhlmark

Om man tömts på lust att skriva om ….

3 Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier -de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,

En förändring måste beröra, dvs. det måste finnas en känsla hos de som upplever.

No Comments
Demokrati, Politik, Sollentuna, Sverige, samhälle

Förändring, eller förnyelse har det pratats mycket om inom politiken och vårt samhälle de senaste åren. Säkerligen satte valet 2006 igång en del av denna diskussion, på gott och ont ur olika människors känsla och övertygelse.

Förändring kräver motivation

Den här bilden får symbolisera cykeln, att har man inget hjul att ta sig fram på, kan det väldigt svårt att komma vidare. ”Man ska ju inte behöva uppfinna hjulet igen”…som det brukar heta.

Om jag vill lyckas med att
föra en människa
mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.

Denna lilla dikt från Sören Kierkegaard säger rätt mycket… Att vara lyssnande och se vad andra önskar, inte bara vad man själv önskar. Samtidigt behöver man för sig själv ha en insikt om vart man faktiskt vill och hur man tror att man kan gå tillväga.

Varför tycker jag den passar nu? Jo, därför att våra rikspartier (i stort sett alla) letar efter formeln för hur de ska kunna utvecklas och ”bli moderna” dvs. kunna attrahera röster.

Egentligen har jag ingen lust att sticka kniven i någon igen, det finns nog med drev och kritik liksom åsikter just nu.

Vad jag konstaterar är i alla fall att vi i Moderaterna befinner oss i ett skede där vi inte kan luta oss tillbaka och tro att ”nu är de kirrat…vårt resultat i valet 2014 är redan klart, vi behöver inte anstränga oss”.

Centerpartiet har just gått ut ur en process som ska leda till förnyelse och utveckling, Annie Lööf har en diger uppgift framför sig, men rider på en stor popularitet och att man haft en väldigt öppen process.

Kristdemokraterna befinner sig i ett uppslitande skede av ”uppstart” inför kampen i början av nästa år då man ska välja partiledare. Göran Hägglund har förvisso starkt stöd, men har en del att kämpa för ändå om man följt de senaste veckornas debatt och snudd på gatlopp.

Folkpartiet lever i ngt slags limbo -man kanske är nöjd, vad vet jag- kring 7%, och  verkar ha svårt att komma breddat ur den kärna som man har. Många av Folkpartiets idéer tangerar oss i M, varför jag ibland blir ”anklagad” för att vara en smygfolkpartist. EU-frågor är ett sådan område t.ex. De som känner mig vet att jag vurmar för EU.

Miljöpartiet har just nytillträdda språkrör, och har rimligtvis också en relativt gynnsam sits idag, inte minst med tanke på att de två hyser stor popularitet och nyfikenhet.

Socialdemokraterna har ju sin s.k. förnyelse, efter valförlusten 2010 nu senast, och efter att Mona Sahlin inte lyckats rycka upp röstetalet. Huruvida denna verkligen är en förnyelse kan man undra i dessa dagar…

Vänsterpartiet vet jag inte riktigt vad de gör, deras förnyelse verkar mest gå ut på att bli av med Lars Ohly, samt träta om ett ev. delat partiledarskap.

Att Sverigedemokraterna över huvud taget kom in i riksdagen får väl ses som en förnyelse av viss rang, men jag tror även att det handlar om ett missnöje med andra partiers, ingen nämnd igen glömd, förmåga att ta sig an vissa frågor, tyvärr.

Vi hade idag moderat kyrkogrupp, då vi även besökte eftermiddagsmässan i Turebergskyrkan. Där tog prästen idag upp just ämnet att för att få till en förändring i livet, behövs att det inbegriper en känsla också. Utan den kopplingen sker oftast ingen förnyelse eller utveckling. Det tror jag gäller de flesta områden, som Kierkegaard skriver

”Den som inte kan det, lurar sig själv
När hon tror att hon kan hjälpa andra.”

Utan förmågan att finna var människan befinner sig, och utgå därifrån, kan man svårligen gripa an en utveckling hos andra.

Bloggat,  Kent , Kent2, Per Ankersjö,

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Helsingborgs Dagblad, HD2,

Är det Socialdemokratins demontering vi ser?

2 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Jag har sagt det förr, och säger det igen. Vad är det som händer med det tidigare ”statsbärande” partiet, Sveriges genom tiderna största och i modern tid mesta regeringsparti?

I mitt blogginlägg för en månad sedan ungefär, tog jag upp just det faktum som några med mig diskuterade efter valet 2006; ”vad händer om Alliansen vinner valet 2010?” Riktigt så här trodde jag nog ändå inte att det skulle gå.

Nu ska för korrekthetens skull noteras att jag är en ”demokratikramare”, vilket innebär att hur mycket jag än kandiderar för ett parti, anser jag fortfarande att det behövs spridning på politiska partier och att utan en bra opposition, har en regering det tuffare att bedriva sin egen politik, en politik som speglas i meningsmotståndares förslag. Först då kan väljare få rimliga möjligheter att bedöma och välja vilken politik just de själva vill se drivas i landet, och partierna kan få återkoppling på hur man ser sig vilja ta tag i framtiden.

Vad händer nu då? Ja, jag vet inte om jag har något svar på det…För inte så hemskt länge sedan Mona Sahlin fick lämna walk-over, och då inte pga någon lägenhetsaffär, utan choklad och slarv med kontokort. Nästan precis 16 år sedan. Visst, många idag levande unga minns det inte.  Jag minns fortfarande hur jag såg presskonferensen live, och tyckte att det kändes väldigt märkligt, ledsamt så borgerlig jag redan då var.

Tolv år senare inträffade detta. Mona Sahlin tar över och gör comeback på riktigt. Hon blir ”Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat”. I den citerade artikeln, skrivs om att

”Margot och jag fortsätter att kräkas ihop. Hon är med i mitt nätverk. Vi ska sparka ut Reinfeldt senast 2010 och Margot kommer att vara med under åren vi har framför oss”

Hur det gick med det, vet vi. Margot Wallström innehade viktiga positioner globalt, och deltog endast sporadiskt i Sverige. (S) vann inte valet 2010, och resten är historia.

”Det stora partiet” hade en lång, till skillnad mot andra, inte särskilt öppen process inför valet av ny partiledare. Ingen verkade vilja ställa upp. Som bortblåsta var alla kvinnliga statsministerkandidater. Herr Juholt själv uttalade sig så här. Även här vet vi hur det gick.

Vad händer nu? Den som det visste. Media och bloggosfär överöses med spekulationer och stöd, hat, skratt, huvudskakningar. Tyvärr är det tragiskt, och är det som många påstår, att det finns en genusskillnad i hur man hanterat Mona Sahlin och hur man kommer att hantera Håkan Juholt, visar det återigen på att partiet med stort (S) inte är så jämställt och framåtblickande som man gör gällande.

Jag kan nästan fälla en tår över det hela när jag nu ser via Facebook att Håkan Juholt själv, eller mer troligt, någon i hans närhet, lägger ut ett slags försvarstal över tiden som gått. Nu räcker det. Alla människor har rätt att göra fel, jag vill inte ha ”robotpolitiker”. Jag har ingen lust att vrida kniven fler varv, men är detta seriöst av en ”tänkbar statsministerkandidat”? Ni har redan svaret.

Låt oss hoppas att människan Håkan Juholt överlever, ”Super Mario”, men låt oss också hoppas att han och hans sambo tar det ansvar som åligger dem som medborgare. Hur det sedan går med det Socialdemokratiska Arbetarepartiet lär vi inte veta idag. Det får tiden utvisa.

Expressen, Expr.2, Exp 3, Aftonbladet, GP, GP2, SvD, SvD2, DN,

Bloggar, Mikael Andersson, Tokmoderaten, Laakso, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Kent P., Västros, Westerholm,


En dold agenda? En borgerlig agenda? Public (s)er(v)ice?

7 Comments
Demokrati, Politik, Sverige, samhälle

Debattprogrammet Agenda och dess förvecklingar idag, genererar så mycket tyckande att det slår de flesta rekord. En fråga som engagerar, helt klart! Frågan är vad SvT och redaktionen själva tycker?

Min gode vän och bloggkollega Erik Laakso, har skrivit en debattartikel på SvDs nätsida för Brännpunkt. Den är, som alltid när Erik skriver, mycket välskriven, men jag kan faktiskt inte hålla med Erik den här gången.

Vad beyder det? Jo, att jag inte tycker att det var rätt av herrar Juholt och Ohly att hoppa av den partiledardebatt man från SvT planerar för söndagkvällen. Hur kan man se spöken i form av att bara för att man placerat oppositionspartier i närheten av varandra, så skulle det innebära någon slags pakt som understryks av det visuella som en TV-bild ger…? ”Ingen rök utan eld”, skulle man också kunna tolka det från andra hållet.

Man kan vända och vrida på argumeten, men jag håller inte med vare sig Erik Laakso eller Staffan Dopping här. Utan att använda skällsord som förekommit under dagen, kan jag tycka att det är rätt lågt att reagera så här.

Gör istället som jag brukar när det gäller att vrida bilden ur sin egenkära vinkel; tänk om det varit omvänt, dvs. att Socialdemokraterna haft regeringsmakten, då tillsammans med åtminstone någon av de rödgröna. Det har ju trots allt förekommit några gånger i Sveriges historia. Hade man från den sidan då velat splittra regeringsformationen för att oppositionen, de borgerliga alltså, skulle få mingla in sig bredvid vänsterpartister och miljöpartister för ”att inte hamna bredvid främlingfientliga partier”?

Jag tror inte det. Man hade, om regeringsformation funnits, velat ha den mot alternativen oavsett om de varit i organiserad form eller ”lösa partier”, och jag kan respektera det- oavsett majoritet.

Då kommer andra delen av mitt resonemang, hur hantera demokratiskt valda partier? Sverigedemokraterna är demokratiskt valda, de har fått 349.600 svenska röster i valet 2010, vilket är mer än både Kristdemokraterna och Vänsterpartiet fick. Bland dem finns säkerligen tidigare röster från samtliga andra partier i riksdagen. Att i en debatt ett mellanvalår, mellan den styrande regeringen och samtliga oppositionspartier i riksdagen, hålla på att flytta runt deltagarna i någon slags svensk konsensus/ta hänsyn-strategi som ytterst bara blir löjlig, tror jag är rent kontraproduktivt. Fokusera istället på sakfrågorna, om det är något av partierna som någon tycker ska motarbetas, gör då det med demokratiska och korrekta medel, dvs. ta debatten.

Att placeringen av de mot regeringen opponerande partiernas deltagare skulle ge något visuellt intryck i den riktning som antytts, (att man skulle vara mer kompisar med SD i detta fall) tror jag inte heller på. Eller är det så att man är orolig för att blotta sig? (dvs. att det finns ett uns av sanning?) Detsamma skulle då kunna gälla oppositionens sätt att hantera, vilket ju förekommit i riksdagssammanhang redan, det faktum att SD skulle kunna ”liera” sig med regeringen,

-för det är det man kallar det om SD röstar med regeringen, till skillnad mot om de stödjer de rödgrönas förslag i riksdagen-

eller tänker jag fel? ;-)

Nej, heder åt Miljöpartiet som ställer upp imorgon! Jag tror snarare att det är ett lägligt  svepskäl för att komma undan viss annan jobbig fokus som nu finns på olika håll…att sedan herr Ohly, som tidigare erkände sig till kommunismen, kastar paj på ett demokratiskt valt parti på det sätt han gör, finner jag inte ens anledning att diskutera just nu.

GP, GP2, HD, Sydsvenskan, SvD, Staffan Dopping på Newsmill,

Bloggar; Tokmoderaten, Mikael Andersson, Maria Hagbom, Per Åke Fredriksson, Torbjörn Jerlerup, Martin Moberg, Essbeck, Peter Högberg,