Citat från Thomas di Levas genombrott…

“Ännu en dag
Jag vaknar upp igen
Naken vid min teve som visar jorden
Som i en film
Visst är det skönt att ha det så
För man vet ju vad som pågår men inte hur det slutar

aha

För vem ska jag tro på
tro på
tro på när
Tro på när allt är såhär
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
För vem ska jag tro på
tro på tro på när
Tro på när allt är såhär
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut “

Fortsättningen hittar ni här, men jag tycker den är rätt talande. Följer man emellanåt min politiske, något frifräsande kanske, kollega Tokmoderaten, så kan man nästan föreställa sig honom där istället för Di Leva. Han har många livliga fantasier och åtskiliga tänkvärda resonemang…

Undersökning efter undersökning, men de flesta visar ändå på ett kraftigt övertag för Alliansen, och det har varit så tillräckligt länge för att nu ge det statistisk s.k. signifikans, dvs. att det kan vara trovärdigt. Det som skiljer dem åt i grova drag, är huruvida Sverigedemokraterna kan räkna med riksdagsplats eller ej. Detta har nu oppositionen gjort till sin nya “snackis” istället för att fokusera på vad de själva vill. Mary X beskriver de värre avarterna i detta fenomen i sina Moderata Karameller.

Jag tror på ett sunt debattklimat, en positiv inställning för vårt land, som det faktiskt går bra för nu, bättre än för många andra! Samtidigt finns det oerhört mycket kvar att göra, och ja, barnsjukdomar i det Alliansen gjort hittills. Men det vore väl sjutton om inte det skulle kunna få förekomma?! Hur många år hade inte vänsterblocket på sig att förbättra Sverige? Nej, låt Alliansen få fortsätta jobba, och jag blir glad när jag ser artiklar som Mark Klamberg och Jenny Sonesson rotat fram. Den visar på självdistans och eftertänksamhet, inte minst med tanke på ovan nämnda scenariespekulationer. Självdistans är något som vi också ska ha, då kommer vi att nå långt!