Mellanspel i hemmet och (S)veriges vänsterinriktade Television.

1 Comment
Politik, Sverige, samhälle

Egentligen borde jag gå och lägga mig. Jag har i stort sett varit i ”samhällets tjänst” sedan i morse. administration av tidningsutdelning, kampanj vid valstugan, utleverans av tidningar, några ord med Filippa Reinfeldt i Sollentuna C., sjukgymnasten,hembesök på kvällen, oc till sist TV-utfrågning av statsministern i SvT. Det senare ihop med gäng glada moderatkollegor som också varit med ”knackat dörr”.Dagarna fylls av aktiviteter blandat med lite jobb inklämt mellan varven. Ibland undrar jag om jag är dum, vem tackar mig för att jag lägger all denna tid, i stort ett gratis?

Men jag kan inte. Inte riktigt ännu, för det som vi häpnade över och luktade oss till att vara något skumt, visar sig nu vara något som borde vara oförlåtligt. Jag vet inget om sanningshalt eller hur det hela gått till, men bara fenomenet hos en s.k. public service, och den ton och inställning som programledarna behöll i stort sett hela programmet, ger mig kalla kårar i den Nordanvind som rått hela dagen.

En överläkare ”utan koppling till något politiskt parti” framträdde om sin stroke osv. Nåväl det kan han väl få göra, men det visar sig tydligen att det är en ”coup monte” som man  säger i Frankrike, alldeles en ”set up”. Är detta sant gör det mig så upprörd, och kan inte mer än citera Tokmoderaten, det vittnar om en maktfullkomlighet i desperation som inte längre kontrollerar situationen.

Statsministern utsattes för den som vi upplevde, tuffaste utfrågningen hittills, och detta bekräftas i media. Jag har inget emot att vi, Moderaterna och Alliansen, får stå till svars för det vi gjort och vill fortsätta göra. Däremot tycker jag det är oerhört snedvridet att ta 17 minuter av sändningen till att prata A-kassa och sjukförsäkring. Drygt 25% av sändningstiden….

Jag stannar här ikväll, ska kampanja om ca 6 timmar, önskar god natt och på återseende!

Tidningar; DN, Göteborgposten, 

Fler som diskuterar detta;

Mina moderata karameller, Kent P 1, Kent P 2, Thomas B,

Ett värdefullt knapptryck!

No Comments
Sverige, Vardagsliv, samhälle

Denna vecka har jag åkt kollektivt ”på riktigt” efter semestern. Förutom att det fortfarande verkar vara trångt, fullt av människor och ”osynkat” mellan vissa bussar och tåg *suck*, har jag konstaterat något bra. Något som jag längtat efter mycket länge, och undrat varför man inte alls använt den funktionen, tryckknappen på de nya pendeltågens dörrar.

För er som inte bor i Mälardalen och därigenom kanske inte sett de nya pendeltåg vi har fått sedan ungefär 5 år tillbaka, kan jag beskriva hur dörren fungerat. Mitt på dörren sitter en knapp som lyser i gulgrönt skimmer  när tåget står still vid perrongen. Vad jag då inte förstått, är att dessa aldrig varit aktiverade. Det har alltså inte spelat någon roll hur många gånger man tryckt på dem, det hände ändå inget. Enda gången man kunde se några (mittendörrar) stå öppna medan andra var stängda, var på vintern vid ändhållplatsen. Detta för att spara värme…

De s.k. stombussarna, blåbussarna i city, har hela tiden haft knappar som man behöver trycka på för att dörren ska öppnas. Likaså tvärbanan mellan Sickla/Hammarby Sjöstad och Alvik. Varför har man då inte använt den möjligheten på pendeltågen? Man kan tycka det är en bagatell, men hur motivera att man vid varje station öppnar samtliga dörrar, även om ingen går ut eller stiger på genom vissa?

Nu har man i alla fall satt igång dessa knappar, vilket innebär att alla dörrar inte går upp automatiskt, härligt! Visst, de påminner ibland om att man ska trycka på knappen, och visst ser man en del förvirrade resenärer som fortfarande lever kvar i den kollektiva filen…de står och väntar. För mig är det dock ett stort steg framåt; man får tänka själv och, inte att förakta, man spar rätt mycket energi över en längre period. Heder åt Stockholmståg och SL!

I övrigt har jag konstaterat att klimatet/beteendet i den lilla storstaden lämnar rätt mycket övrigt att önska, i jämförelse med de länder vi besökte under bilturen i Europa. Fast idag vill jag vara positiv, och återkommer därför till det en annan dag och i en annan krönika.

Nu är det dags att lägga sig, låta sömnen reparera lite av den utslitenhet som finns inombords efter tio mycket hektiska dagar. Imorgon står fler hembesök på agendan, samt Malmvägens Dag.

Leva på lånade pengar-leva på andras pengar och förtjänster

2 Comments
Ekonomi, Sverige, samhälle

Just nu pågår på samma gång en överbudspolitik och en katt-och-råtta-lek av osannolika mått på de rödgrönas sida. De har uppenbarligen föresatt sig att de ska bjuda över allt som Alliansregeringen pratar om och lägger fram, kosta vad det kosta vill, och utan hänsyn till varifrån pengarna kommer. Om man ens vet varifrån pengarna kommer…

Sanningen är den att vi har en regering som under Anders Borgs finansiella ledning har satt en ära i att finansiera det man gör, och om det inte är finansierat, ska det åtminstone finnas tillräckligt många ”synergier” – som det heter på ekonomispråk – dvs. mervärden som gör att det som kostar återbetalas på olika sätt i värden för samhället, och innebär att ”slutkostnaden” inte blir någon kostnad.

Per Gudmundsson i SvD skriver träffsäkert om detta idag. Jag citerar 

Thomas Östros tackade för de uppskruvade prognoserna, och menade att det nu finns goda möjligheter för Socialdemokraterna att finansiera sina vallöften.

Läs artikeln, man tar sig för pannan. Det beskriver bara den desperation som (S) nu befinner sig i med, trots idoga försök att visa på andras tillkortakommanden, historiskt låga siffror som slår (i negativ bemärkelse och om de blir verklighet) 2006 års dåliga resultat i valet. Att på detta sätt använda sig av prognoser/ekonomi som är beroende av andra är (och nu blir jag väldigt politisk) precis den linje som Socialdemokraterna använt i många, många år, fast på olika plan. Man utnyttjar det goda i vad andra gör, samtidigt som man baktalar detsamma. Jag tycker detta är skamligt, och vad svenskarna bör få se, är en prognos utifrån de samlade förslag, om de verkligen finns, som det s.k. rödgröna alternativet skulle ge. 

Ja visst, man ”skriker” efter Alliansens skarpa förslag, vårt valmanifest. Det kommer också, men det går ändå inte att sticka under stol med att t.ex.vår finansminister Anders Borg presenterar färdriktningar, statsministern talar om vad Alliansen vill göra, och i stort sett samtliga intervjuer jag hört den gångna veckan med Alliansministrar andas en samstämmighet som går ut på att lösa de sista detaljerna och se tiden an. Ekonomin styr så väldigt mycket, precis som Anders Borg säger. All heder åt en ärlig finansminister som kan sin ekonomi och åt en regering som försöker vara ärlig mot landets meborgare.

Läs även Kent, Kent 2, Tokmoderaten, Mina Moderata Karameller,

Pensionärsskatten-finns den?

2 Comments
Ekonomi, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Ett modernt ord inom debatten om svenskarnas ekonomi har uppstått under den mandatperiod som snart går mot sitt slut. Socialdemokraterna, inte minst med Tomas Östros som pådrivare, har bestämt sig för att förleda människor i tanken för att de ska tro att pensionärer betalar en särskild skatt som andra inte betalar.

Det är tyvärr ett praktexempel på hur man (S) under decennier fått bestämma vokabulär och agenda i svenskt samhälle. Utan att polemisera för mycket, hoppas jag att den tiden snart är definitivt förbi. Svensk demokrati mår bra av att man försöker använda ett rent språk. Klyschor kommer alltid att finnas, men för att landets invånare ska kunna fokusera på sina egna liv så enkelt som möjligt, ställer det ändå vissa krav på hur de styrande använder språket.

Nå, är denna skillnad i skattetabell verkligen en ”skatt”?

Om man anser att en pensionär ska finnas på samma skatteskala som en som arbetar och är i medelåldern, kan man säkert kalla den så. Det skulle i så fall innebära att man också tog bort den särskilda skatteskala som sedan länge finns för personer över 65 år.

Vad Alliansregeringen gjort, är att man successivt byggt ut ett s.k. jobbskatteavdrag (visst även det en ”klyscha”) som innebär att alla som yrkesarbetar får en lägre skattesats. En skattesänkning riktad till de som arbetar och bidrar till att betala in sociala avgifter och skatt till den gemensamma välfärden genom arbete.

Denna skattesänkning gäller alltså inte dem som uppbär någon form av inkomst från socialförsäkringssystemet som pensionen räknas till. Viktigt att komma ihåg att detta även gäller andra former av ersättning som arbetslöshetsersättning, sjukersättning osv.

-       ”Men pension är ju uppskjuten/inarbetad lön”, säger ju framförallt oppositionen för att få jobbskattereformen att framstå som orättvis, och inte fokusera på det den faktiskt syftat till uppnå; en stimulans till dem som arbetar ”vitt”. Jobbskatteavdraget som är riktat mot alla låg- och medelinkomsttagare gör det mer lönsamt att arbeta. Vid valet 2006 var det över 1,5 miljon människor i arbetsför ålder som inte jobbade alls eller så mycket de egentligen ville.

Ja, det  stämmer att pension är inarbetad lön, huvudsakligen inbetalad genom s.k. vanligt arbete. Vad man ska komma ihåg är att de flesta av oss får också en lägre inkomstskatt när det är dags att ta ut pensionen. Här har alliansregeringen också förstärkt pensionen genom att höja grundavdraget för dem som är över 65 år;

Den första grundavdragshöjningen gjordes 2009, den andra 2010.

Den första januari 2011 kommer grundavdraget att ytterligare höjas för pensionsinkomster. Pensionärer har alltså fått sänkt skatt i tre steg. (För en pensionär som har 15 000 kronor i pensionsinkomst per månad innebär de tre förhöjda grundavdragen en skattesänkning om cirka 6 900 kronor per år.)

Den s.k. arbetslinjen (ja en ”klyscha” till) är viktig för oss i Moderaterna och Alliansen. Alla som kan och vill ska också ha möjlighet att arbeta, även för pensionärer och äldre ska det bli mer lönsamt att jobba. Det förenklade jobbskatteavdrag som regeringen infört är särskilt gynnsamt och riktat mot den som är äldre än 65 år, den särskilda löneskatten (drygt 24 procent) som arbetsgivare tidigare betalade har tagits bort.

-       Ja men varför ska man jobba som pensionär?

Jo därför att i takt med att befolkningen blir allt äldre och friskare, behöver vi en långsiktig jobbpolitik som kan klara av att trygga höjda pensioner och en god äldreomsorg. När fler arbetar hjälper det till att hålla ekonomin igång och att det finns pengar till de olika trygghetssystemen och välfärdssatsningar.



Desutom besitter äldre stora kunskaper som är viktiga för samhället, och för att behålla fler äldre på arbetsmarknaden genomför regeringen flera reformer för  att behålla och nyanställa äldre medarbetare över 65 år.

Sverige står inför en demografisk utmaning och det är därför positivt om fler jobbar längre.



- Men varför sjunker pensionerna i år?

Jo, eftersom så gott som alla svenska ersättningssystem i Sverige är kopplade till olika s.k. prisbasbelopp, följer de den ekonomiska utvecklingen i landet och världen. Alltså sjunker även andra kostnader för medborgarna som är kopplade till basbeloppen, vissa saker blir alltså billigare.

Nedgången i världsekonomin påverkar det svenska pensionssystemet eftersom utvecklingen av pensionerna är kopplade till hur många som jobbar. Den automatiska justeringen finns för att inte systemet ska betala ut mer än vad som är långsiktigt hållbart. På så sätt förhindras att ett skuldberg efterlämnas till kommande generationer.



Viktigt att komma ihåg i den diskussionen är att denna automatiska balanseringen är en oerhört viktig del i pensionssystemet som både Allianspartierna och Socialdemokraterna har varit med och beslutat om i parlamentarisk enighet.


Slutsatsen blir att någon regelrätt pensionärsskatt inte existerar och att även pensionärer gynnas av reformer som genomförts, både indirekt genom att andra arbetar mer, och genom höjda pensioner och lägre skatt om de själva väljer att arbeta extra.

Läs om olika turer i SvD1, SvD2, Göteborgsposten,  GP2, Sydsvenskan, Trelleborgs Allehanda, DN

Bloggar om detta gör Den hälsosamme ekonomisten, Lotta i Örebro, Mina Moderata Karameller, Linander Tycker, Mikael Andersson i Tingsryd,  

Har letat bland S-märkta bloggar, men möjligen är det ett svårförklarat ämne…, men jag har i alla fall inte hittat någon direkt utförlig förklaring till varför de tycker att det är en skatt.

Tillbaka till verkligheten?

3 Comments
Politik, Sverige, Vardagsliv, samhälle

Efter nästan en månad i mer eller mindre ”täckningsskugga”, dvs. endast sporadiskt uppkopplad samt i påtvingad skugga pga geografiska orsaker i form av skog och landsbygd (nej det finns inte fiberkabel nedlagd överallt…), är jag åter i den s.k. verkligheten sedan något dygn. Funderingar har ju inte uteblivit bara för att datorn inte funnits framför näsan som brukligt, och förhoppningsvis kommer jag kunna delge er läsare en del av dessa de kommande veckorna.

Två snabba reflektioner jag gjorde under lunchen, läsandes dagens Svenska Dagblad som berör den månad vi nu går in i- just det skarp valrörelse- är att jag undrar hur den verkligheten ska bli?!

I den första artikeln skriver författaren, låt vara politiskt partiskt men ändå, om en relativt loj tillställning igår i Tantolunden i Stockholm där Mona Sahlin sommartalade. Dagen innan, i lördags, hade statsminister Fredrik Reinfeldt hållit sitt tal på Södermalms Torg, också i Stockholm. (Som parentes visar det den vikt Stockholms väljare har i valet)

Själv såg jag inget av dem, i lördags var jag fortfarande ledig i ”Hälsingeland” och igår i fullt sjå att bidra med mina första steg i valrörelsen samt komma i ordning (ej klart kan jag rapportera…) hemmavid efter tre veckors bortavaro.

Jag tycker inte Fredrik Reinfeldt verkar oengagerad, och det tydde inte mina rapporter från mötet på heller. Att det sedan fanns inslag av ”minkkramare” kanske gjorde det hela mer intressant, vem vet? Botkyrkas miljöpartister fanns ju också på plats…

Som Johan Folin mycket riktigt påpekar, verkar det som om de rödgrönas agerande i mångt och mycket går ut på att reagera

”Följa John”? Först är alla skattesänkningar av ondo och ett hot mot välfärden. Sedan kommer löften, OM ekonomin tål det, {också en travesti på vad vår finansminister brukar säga} om att bl.a. sänka skatten för pensionärer. Vad avgör om ekonomin tål det, undrar jag? Vad jag vet, är att om pensionerna ska säkras, så behövs det att vi arbetsföra faktiskt arbetar och betalar våra skatter och sociala avgifter. Just det, med vita pengar.

Det för oss över på den andra artikeln, Brännpunkt av representanter från Företagarna. Företag ligger mig varmt om hjärtat, och läs artikeln säger jag. Man kan tycka mycket om olika upplägg, men som jag hela tiden påpekat, bygger vår välfärd på att pengar kommer in i systemet, INTE går vid sidan om! Jag citerar bara en sak;

Ett annat argument som ofta förs fram är att det är fel att subventionera den här typen av tjänster och inte andra. Vi skulle självfallet gärna se ett allmänt lägre skattetryck på tjänster, men man måste hela tiden hålla verkligheten i minnet. Och verkligheten är dessvärre den att utan avdrag, blir konkurrensen från svartsektorn och gör-det-självare så stor att hela hemservicemarknaden riskerar att kollapsa. Kort sagt, det gamla skattesystemet subventionerade i praktiken svartjobb och kriminalitet.

Jag har själv anlitat företag från ROT-sektorn i sommar, något som jag absolut inte hade kunnat göra själv, och nu betalar, dyrt nog, vitt. Utan ROT-avdrag skulle jag överhuvud taget inte haft råd. Vad skulle jag gjort då? Arbetet var mig ålagt av miljöskäl, trots att jag är helt oskyldig till den situation som tidigare rådde under ytan på min gårdsplan.

Nej, jag begriper inte den verklighet som vänstersidan vill backa tillbaka till, jag förstår inte denna våta filt över företagsamhet som man vill ha. Stimulera istället människor till att vilja anlita andra, betala för det och skapa arbete som i sin tur skapar intäkter till hela samhället i form av löner, skatter och arbete med samhällsskydd

Jag kan inte låta bli att länka upp en vänsterblogg som får en att fundera över hur verkligheten faktiskt är i de rödgrönas läger…det är inte det enda tecknet på att det inte står rätt till ”under ytan”. Vissa kommer inte att nöja sig med de två i bloggen omnämnda partierna…

Läs DN

Bloggar om relaterade ämnen…

Tokmoderaten, Mark Klamberg, Erica Lejonroos, Paul Lindquist, Magnus Andersson, Mary X, PerAnkersjö för att citera några…

Almedalens olika skeenden.

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Almedalen är över för denna gång, och många har skrivit spaltmeter fram och tillbaka om olika turer i Visby med omnejd.

Tyvärr dog mer eller mindre min inspiration att skriva när journalisternas hetsjakt på allt och på möjliga ”breaking news” kulminerade i gatloppet efter arbetsmarknadsministern. Det som skulle bli en vecka av olika diskussioner och klargöranden, trodde man, blev istället en uppvisning i jagande vargar och frossande gamar…

Det spelar ingen roll vilken sida man stod på, överallt gällde det att hitta kött att riva stycken ur. I början tycktes Alliansen ha övertaget, statsminister Reinfeldt leva på framgångsvågen av opinionsmätningar, att han lyckades ”göra en man i en ny skepnad” (vi som ser honom mer informellt och internt vet att han kan, det var mer medias bild) och det konstaterades att väldigt många kan tänka sig att rösta på (M).  Man gjorde sitt bästa att hitta sprickor i Alliansen, interna konflikter osv.

vänstersidan ”bytte” Vänstern namn, ”helgonet” Margot Wallström dök upp, men skapade tvister om huruvida hon kunde vara där och stötta oppositionsledaren Mona (S) som anställd på FN, och Miljöpartiet deklarerade sig inte vilja ha köpcentrum längre…

Från mitten av veckan fick dock alla aktiviteter enorm konkurrens från Aftonbladets s.k. scoop, som tog udden av det mesta oavsett vad man tyckte om det hela. (som parentes kan ju nämnas att det jag refererade i förra inlägget, mycket gick ut på att man efterlyste ”god ton” i debatten…jag undrade lite grand vart den tog vägen.)

Jag tänker inte kommentera mer, för jag har helt enkelt inte lust. Det var en trist avslutning på veckan, och jag tror inte någon vann mer än kortsiktigt, utom kvällstidningskriget,  och på sikt får man nog kalla det pyrrhusseger.

Jag vänder nu blad, och det är fullt möjligt att vissa saker som kom upp i Almedalen kommer att påverka det jag skriver här, men då handlar det om ämnen som jag tar upp i andra diskussioner.

Läs även nedanstående länkar, dit jag tycker intressanta synpunkter har samlats!

Mary X, Kent P., Ankersjö, Tokmoderaten, Lotta OlssonMikael Andersson,  Dopping 1 Thomas Böhlmark, Dopping 2, (uppdatering av läget), Paul Ronge,

Peter Andersson, Westerholm

Desperados…

No Comments
Politik, Sverige, samhälle

Vad är det som pågår i Almedalen…?

Igår i Debatts direktsändning fick desperationen ett ansikte i form av Jytte Guteland, SSUs ordförande, som nog gått igenom en viss form av ”styling” den senaste tiden, en ”coming star”? Nu tänkte jag INTE förfalla till avdelningen smutsiga personangrepp och cyniska kommentarer, det som Jytte själv klamrade sig fast under hela sin medverkan igår, och läts hållas av programledaren. Hon drog upp choklad och div. andra tillhyggen för att argumentera, men ju mer hon pratade, desto mer synd tyckte jag faktiskt om henne. Även om jag inte var där, märktes det hur folk började skruva på sig, och frågan är om den tid hon fick gjorde nytta för (S), eller motsatsen… 

Just nu för mig Almedalen i tankarna till The Eagles gamla slagdänga Desperado…många som idag är aktiva var inte ens födda när den skrevs 1973. Den gavs ut strax efter att vi flyttat till Frankrike, jag var inte ens tonåring och ärligt talat vet jag inte om jag upptäckte den då redan, kan nog har varit i samband med en senare utgåva i s.k. compilation, alltså samlingsskiva. Texten går så här;

”Desperado, why don’t you come to your senses?
You been out ridin’ fences for so long now
Oh, you’re a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin’ you
Can hurt you somehow…

…Desperado, why don’t you come to your senses?
Come down from your fences, open the gate
It may be rainin’, but there’s a rainbow above you
You better let somebody love you, before it’s too late ”

En annan typ av desperation, den på uppmärksamhet, presterade Gudrun Schyman i sin iver att elda för kråkorna. Med den tycks hon ha lyckats ”köpa” mer mediaplats än någonsin…

Om jag ska spekulera i det som ovan två nämnda exempel kan ha givit på sikt, så tror jag på Eagles ”why don’t you come down to your senses” osv.

SvD, Sydsvenskan, GP,

Kent P., Tokmoderaten, Holmqvist,

Saab, Volvo och Sveriges ekonomi

No Comments
Ekonomi, Näringsliv, Sverige

Idag har man rapporterat att Spyker Cars NV har betalat slutnotan för Saab Automobile. Samtidigt förhandlar SAAB med Kinesiska företag om möjliga distributionskanaler.

Idag visades även nyaste Volvon, kombin V60, en bil som enligt prognos ska sälja 50 000 redan i år.

Hur det än går, och jag läste en artikel i SvDs näringsliv idag, som jag inte kan finna just nu, en intervju med VD Sven Åke Jonsson om den tid som varit, och hur ljust det just nu faktiskt ser ut för Saab. För mig är det roligt och glädjande att Saab verkar ta sig vidare med ett ”go” som är ofattbart!

Hur Volvo får det med sina ev. kineser, kan vi  bara sia om. Hur som helst verkar Saab-folket ha roligt, och det brukar ju heta att den som har roligast vinner…

Idag har vi fått en ”lektion” i Sveriges ekonomi av finansministern, och den ser ju väldigt lovande ut. Att sedan Saab och andra företag börjar vädra morgonluft, känns oerhört roligt för vårt land, undrar om det är därför (S) agerar så desperat som man gör just nu…

Jag såg Jytte Guteland, ordf. i SSU, och Ibrahim Baylan, partisekr.,  i Debatt med herr Josefsson, den ena gnällde på så att man undrade om hon hade ont, den andre var spänd som en pinne och sökte allsköns argument för att få bort fokus från Alliansregeringens populära ministrar…

Det är sent och jag får återkomma till herr Ohly(ckan)s förehavanden i Almedalen…det tål nämligen att nagelfaras en aning! Kanske även Socialdemokraternas agerande…

Sydsvenskan, Sydsv. 2,

Läs även Kent P, Tokmoderaten,

Statsministerns leende föreställning

No Comments
Europa, Politik, Sverige, evenemang

Så kom han då…till Almedalen, den som alla pratat om så mycket de senaste dagarna, och som förväntades säga så mycket. Och visst sade han mycket, men kanske inte riktigt det som de hungriga journalisterna förväntat sig…”men vänta nu, hur ska vi nu kommentera det hela”  verkade de flesta av dem som jag såg och hörde fundera.

Det kanske är det som är en förmåga att värdera, att en statsminister kan agera just som en enande kraft och inte gå ner på de små detaljerna. Vän av ordning säger väl då att det är väl de olika små detaljerna som gör helheten!?”  Visst är detaljer av betydelse, men om man ständigt ska bekämpa ett krig mellan olika mindre områden, då får man aldrig ett samhälle, som vi väl ändå vill ha?!

Det är säkert inte ett genuint svenskt drag i detta, men jag tillåter mig att dra parallellen till hur många agerar när det gäller Sveriges medlemsskap i EU; vi är bara intresserade när vi själva kan rycka några söta russin ur kakan, men att vara med och bidra till något större, näe, ska det behövas?

Kent P tar upp detta i sin ”Det handlar om att hålla ihop ett samhälle”, och detta resonemang får utstå en del spott och spe från vänstersidan, Peter A. t.ex. gör en ny maträtt av delar av det han skrev om imorse, se mitt tidigare inlägg, kort uttryckt tror han på tillväxt genom offentliga jobb, men med vilka pengar kan man undra? Göran Hägglund (KD) brukar med rätta prata om att skattepengarna är lånade från medborgarna, inte politikernas rättmätiga skattkista att ösa ur… (lätt travesterat) Även från den liberala sidan kommer vissa tvivel andra mer förtjusta intryck. Så finns det de som, med rätta, påminner om att alla har inte samma historik som medelålders 50-60 och tidiga 70-talister. En viktig aspekt, tro jag, att också tänka in när man diskuterar Socialdemokratins historik…

Åter till talet, varför förundrar man sig så över den retorik som Reinfeldt använder? Jo, jag tror det är en blandning av avund och beundran. Henrik Brors kallar det desarmering av argument från vänstersidan. Må så vara, men jag tror det finns mer i det som kommer från statsministerns mun.

Jag tror att det finns en genuin glädje hos vår statsminister över att det sedan ett tag går ganska bra för Alliansen, såväl i den praktiska politik som man bedriver som i det ökade stöd som visar sig i opinionen. Ända sedan valet har det hetat att ”Alliansen är rökt” m.m. Det är inte lätt att då fortsätta arbeta för det man tror på och är vald för, utan att påverkas negativt. Trägen vinner brukar man säga, och nu är loppet på intet sätt kört för oppositionen, men det måste kännas tillfredsställande med det faktum att regeringen långsamt vinner över förtroendet på sin sida igen.

Inget är som bekant avgjort förrän vallokalerna stänger, men den just nu underliggande strömningen tyder på att Alliansen vinner terräng. Betoningen bör ligga just på att det är en allians, med flera partier som respekterar varandra, och den första riktiga majoritetsregeringen på länge.

Sydsvenskan, GP,

Läs även bloggar, Maria Abrahamsson,   Holmqwist, Kent P, och så en ”bitter rackare”, Högbergs tankar

Alme-dagen blir en vecka…

No Comments
Politik, Sverige, evenemang, samhälle

Nu sköljer värmeböljan in över Sverige, mattas kanske lite imorgon, men ska enligt uppgift återuppstå i slutet av kommande vecka. I mitt kära Hälsingland var det i natt en s.k. tropisk natt, dvs. temperaturen gick inte under 20 grader C.

Hur som helst blir det en het vecka av åsiktsutbyten, olika typer av försök att övertala, dvs. sälja sin idé m.m. Jag har själv aldrig deltagit på Gotland, faktiskt inte ens varit på ön i fråga…så det börjar väl bli på tiden att jag tar mig dit…men har fått inedikationer från ”säkra källor” att Ön numera börjar likna en myrstack kring dess huvudstad…

Ett antal bloggare har redan skrivit om inledningen, den första dagen är ju Moderaternas. Fredrik A, alias Tokmoderaten, är inte sen att skriva på sitt sätt om det hela. Avstampet för dagens diskussioner finns ju i DNs artikel i morse. En annan känd dylik, Kent Persson, har helt sonika valt att lägga upp en bloggdebatt om det hela…det kan ju bli intressant.

Från den andra sidan kan man notera Peter Ander(s)son, fortfarande hemma i Huddinge(!), som sitter och analyserar statsministerns tal i förväg…utan att gå i alltför kraftig polemik, kan jag skönja ett visst ”surt sa’ räven”.  Att det finns både rädsla och beundrande avund, skönjer man i Martin Mobergs blogg, han har anlänt från Blekinge, min gamla hemort som barn. Ännu mer dubbelsidigt blir det från vänsterbloggen Annarkia.

En annan infallsvinkel gör Magnus Andersson, förbundsordf. för CUF, i sin inledningsblogg. Han kopplar till den utmärkta ungdomsförbundsmärkta Brännpunkt man skrivit från alla fyra Allianspartier.

Jag träffade Niklas Wykman en kväll hos oss i Sollentuna i juni, och då pratade han just om att ungdomars bekymmer idag, visst är att ha ett skydd i samhället, men ännu viktigare är att känna sig behövd, att få delta på arbetsmarknaden. För att bara lyfta ett exempel ur artikelns olika resonemang.